Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•36
TEKNISK TIDSKRIFT
20 april 1935
till olja = 40 till 1.
Genom att tillföra så
litet olja som 1
cm3/min. till
cylindern reduceras
nämnda proportion och
blir = 1 till 1. Dessa
siffror klargöra
inverkan av vattnets
kondensation och
oljetillförselns
betydelse.
Man kan nu tänka
sig två olika
förklaringar till att
vattnet befordrar
slitningen i cylindern.
Enligt den ena
skulle vattnet tvätta
bort smörjoljan eller
emulgera sig
därmed. så att smörjningen starkt förminskas och
torrfriktion med ökad nötning uppstår. Enligt
en annan förklaring, korrosionshypotesen, beror
den ökade förslitningen på att vattnet med däri
lösta sura förbränningsprodukter framkalla
korrosion på cylinderns väggar och på kolvringarna
samt kolven, och att sedan korrosionsprodukterna
under kolvens rörelse lätt avskuvas. Att
korrosion inträffar, bestyrkes genom att granska ytan
hos kolvringar från tre parallella försök, A
körning vid högre temperatur, B körning vid lägre
temperatur med svavelfattig bensin och C körning
med bensin, innehållande avsevärd halt svavel.
Kolvringen från försök A hade en blank yta,
kolvringarna från försök B och C hade en mer eller mindre
svartfärgad yta med "pittings", mest hos ringen från
försök C.
För att undersöka, om en film av mineralolja är
i stånd att hindra korrosion, utsattes polerade
gjutjärnsplattor, som dels överdragits med en film av
mineralolja och dels icke behandlats med olja i en
behållare för inverkan av luft och kondenserande
ånga. I en parallellserie försattes vattenångan
med 0,5 % myrsyra. Korrosionen bestämdes genom
att väga plåtarna före och efter förvaringen, varvid
alstrad rost först avlägsnades. Fig. 10 innehåller
ett diagram över förhållandet mellan den ur
viktsförlusten beräknade minskningen i tjocklek och
tiden i minuter. Av densamma framgår, att
mätbar korrosion inträffade på den inoljade plattan
efter 10 min.; vidare att oljefilmen reducerade
korrosionsangreppet till omkring hälften, och att
tillsatsen av 0,5 % myrsyra till vattenångan ungefär
fördubblade korrosionen hos plattorna både med och
utan oljefilm. Försöket visar alltså, att enbart
destillerat vatten kan åstadkomma korrosion genom
en oljefilm. och att denna korrosion accelereras, om
vattnet är surt.
Vid motorbränslens förbränning alstras nu vissa
sura produkter, vilka behandlas i följande
sammanställning.
1. Organiska syror. Enligt undersökningar av
Bone och andra sker förbränningen av kolväten till
kolsyra och vatten icke direkt, utan vissa
mellan-reaktioner uppkomma, varvid alstras alkoholer,
aldehyder och organiska syror. I första hand
alstras i motorer myrsyra och ättiksyra och
motsvarande aldehyder, nämligen formaldehyd och
acet-aldehyd. Såväl aldehyder som organiska syror äro
korroderande. Myrsyrans inverkan framgick ju av
diagrammet i fig. 10. Analys av kondensvatten
från de använda försöksmotorerna utvisade en halt
av 0,05 % myrsyra och 0,04 % aldehyder. Möjligen
kan halten av syror och aldehyder hava varit större
under den första delen av startperioderna.
2. Svavelsyra. Vid balter av svavel i
motorbränslet under 0,05 % torde korrosion genom
svavelsyra eller svavelsyrlighet ej uppstå. Om
svavel-halten stiger till 0,1—0,2 %, blir den däremot säkert
påvisbar.
3. Salpetersyra. Som bekant förenar sig vid höga
temperaturer en om ock ringa del av luftens kväve
med syret till kvävoxid, vilken med ytterligare
syre och vatten ger salpetersyra. Enligt Nernst
är mängden bildad kvävoxid vid 1 750°C 0.5 % och
vid 2 307°C 2 %, vilka temperaturer äro av en
storleksordning, som är tänkbar i motorer. För att den
alstrade kvävoxiden skall bestå och ej ånyo
sönderdelas, är en snabb avkylning av luften erforderlig,
och en sådan sker ju i motorn genom den kylda
cylinderväggen. Graefe har även kunnat påvisa
kväveföreningar i använda motorsmörjoljor. I
ikon-densvattnet från de engelska motorförsöken har
emellertid salpetersyra icke kunnat påvisas, men
detta utesluter icke möjligheten av att nitrat kunnat
finnas på cylinderväggarna.
4. Kolsyra, löst i vatten ger en svagt sur och
korroderande lösning, och förbränningsgaserna i
motorn innehålla 10—14 % kolsyra.
Som ett första försök att konstatera, om de nu
uppräknade sura ämnena verkligen förorsaka
cylinderslitningen eller ej, gjordes två parallella serier vid
1 200 varv per min. och 50° temperatur hos
cylinderväggen, men i övrigt lika förhållanden, varvid kördes
ena gången med bensin och andra gången med
vätgas. Denna senare alstrar vattenånga men varken
aldehyder, organiska syror, svavelsyra eller kolsyra.
Härvid erhöllos följande resultat, räknade per
1 600 km:
Bensin Vätgas Reduktion av nötningen
Cylinderslitning i mm 0,0380 0,0115 2,6 : 1
Ovre kolvringens
slitning i mm................ 0,1730 0,0301 5,7 :1
Siffrorna visa klart, att de vid bensinens
förbränning alstrade sura produkterna framkalla den
betydande ökningen av slitningen.
Synnerligen intressanta undersökningar utfördes
sedan för att studera inverkan av varje syra för sig.
Först gjordes tvenne parallella serier, i ena fallet
med tillförsel av vanlig luft, i andra fallet av en
kvävefri syrgas-kolsyre-blandning för att söka
utröna inverkan av salpetersyra, men det gick icke
att utestänga luften från cylindrarna, ty avgaserna
innehöllo 13 % kväve mot omkring 70—80 % i
vanliga fall. Dessutom inverkade tydligen den stora
kolsyrehalten starkt på resultaten. Följaktligen
misslyckades denna försöksserie, enär den icke
besvarade frågan, om salpetersyra bildas och om den
influerar på slitningen.
Tid i min
Fig. 10. Förhållande mellan
materialförlust hos polerade gjutjärnsplattor genom
korrosion och tid för inverkan av luft
och kondenserande ånga, dels med dels
utan ringa tillsats av myrsyra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
