Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 10
OKT. 1935
TEKNISK TIDSKRIFT
*
MEKANIK
Redaktör: HINOQDSTQÖM
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOBFOB t N I INSEN
INNEHÅLL: Lättmetallernas bearbetning medelst spånavskiljande verktyg samt detta bearbetningssätts
inflytande på utformningen av skärverktyg och arbetsmaskiner, av ingenjör Wilh. Engström. —• Turbinteorier
såsom underlag för konstruktionsarbetet, av professor Hjalmar O. Dahl. — Flänskoppling utsatt för böjande
moment, av ingenjör Låge Johansson. — Litteratur.
LÄTTMETALLERNAS BEARBETNING MEDELST
SPÅNAVSKILJANDE VERKTYG SAMT DETTA
BEARBETNINGSSÄTTS INFLYTANDE PÅ UTFORMNINGEN AV
SKÄRVERKTYG OCH ARBETSMASKINER.1
Av ingenjör Wilh. Engström.
De s. k. lättmetallerna, huvudsakligen
aluminium-legeringarna, hava under senare tid funnit en allt
större användning såsom byggnadsmaterial inom
allmänna maskin-, automobil- och flygmaskinindustrien.
Dessa legeringars fysiska egenskaper undergå
ständiga förändringar och förbättringar, allteftersom
användningsområdet utökas. Allt större krav ställas på
deras hållfasthetsegenskaper, såväl statiska som
dynamiska. Strävan att genom minskad egenvikt
uppnå samma styvhet och hållfasthet som vid
konstruktioner av höglegerat stålmaterial har varit en av
orsakerna. En annan icke mindre viktig anledning
för deras användande är korrosionsbeständigheten,
som naturligtvis inom den kemiska industrien spelar
en viktig roll. Om nu dessa önskvärda fysiska
egenskaper hos lättmetallerna ha givit metallurgerna
åtskilligt att tänka på, så ha lättmetallernas
spånavskiljande formgivning givit bearbetningsteknikern
åtskilliga problem att syssla med, som för ett par
år sedan voro honom fullkomligt främmande.
Alla lättmetaller kunna med fördel bearbetas med
vanligt snabbstål. De fordra i allmänhet större
skärhastighet och mindre matning, för att inte arbetsytan
skall, så att säga, kännas uppriven och rå. Denna
större skärhastighet, som i många fall uppgår från
10—20 gånger den skärhastighet, vilken vi i vanliga
fall tillämpa vid våra verktygsmaskiner, förutsätter
en säker lagring av de hastigt roterande organen,
för att uppnå en vibrationsfri gång.
Av lättmetallerna äro aluminium och dess
legeringar med koppar lättast bearbetbara med
spånavskiljande verktyg av legerat kolstål och snabbstål.
Men kommer man in på
aluminium-kisellegering-arnas område, möta oss här större svårigheter. Dessa
legeringar hava en starkt nötande åverkan på
skäreggen, den blir fort slö. Skärverktyg av snabbstål
stoppa inte under en längre tid.
i Föredrag: hållet vid Svenska teknologföreningens
avdelnings för Mekanik sammanträde den 12 mars 1935.
De höga fordringar, som inom automobil- och
flygtekniken ställas på materialet, ha även visat sig
befruktande på den spånavskiljande
bearbetningstekniken. Man behövde hårdare, korrosionsbeständiga
och ur hållfasthetssynpunkt motståndskraftigare
råmaterial. Detta material var, som nyss nämnts, mera
svårbearbetbart. Just i rätta ögonblicket, för att
möjliggöra en rationell spånbearbetning av detta
material, framkommo de s. k. hårdmetallerna. Dessa
skärmetaller ha en, gentemot snabbstålet, stor
motståndsförmåga mot avnötning, dvs. bibehållandet av
skäreggens skärförmåga. Det är dock icke enbart
detta som, isynnerhet vid lättmetallbearbetningen, är
det viktigaste, utan ininst lika viktigt är skärytans
inställning i förhållande till arbetsytan och den
avflytande spånen. Det är mycket svårt att söka
utforma bestämda regler härför, i likhet med vad som
för närvarande är fallet vid bearbetning av stål,
gjutjärn e. d. medelst snabbstål.
Bearbetningsteknikern kan dock vid studiet av facklitteraturen få
ganska goda hållpunkter i och för utformningen av
sina skärverktyg, varför jag först skall söka göra en
överblick över de huvudsakligaste formerna av
skär-verktyg för lättmetallbearbetning, som f. n. ha
utprovats.
Det är dock icke enbart skärverktygen, som
härvidlag undergått en genomgripande omformning,
utan även arbetsmaskinernas byggnad, utrustning
och konstruktion har undergått en revolutionerande
omgestaltning, vilken vi längre fram skola ägna ett
särskilt kapitel.
1. Skärhastigheter och matning samt utformandet av
skärverktygen för lättmetallbearbetning.
Skärhastigheterna vid bearbetning av lättmetaller
rätta sig i allmänhet efter materialets seghet och
hårdhet, liksom fallet är vid bearbetning av andra
metaller. Skärhastigheten ligger vid användning
av hårdmetallverktyg emellan 300—1 500 m/min. Som
grundregel gäller att arbetsytans finhet ökas med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:32:04 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1935m/0107.html
