Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19 okt. 1935
MEKANIK
119
vara berättigat. Jag vill då erinra därom, att i
verk-3 c 3 c
ligheten äro 7 och , 2 säkerligen funktioner även
c Z ely
av <p och att såväl härav som av mera elementära
betraktelser angående hastigheter och tryck vid
skovlarnas fram- och baksida följer, att de verkliga
flytytorna i skovelrummen ej äro några
rotationsytor. Att man vid konstruktionsarbetet med fördel
tänker sig dem såsom sådana ä.r en sak, men
principiellt berättigat är det icke.
Då professor Ahlfors i fig. 12 upplägger
utbredningarna av de tänkta flytytorna, har han tydligen
i överensstämmelse med den tvådimensionala
teoriens fordringar använt mindre än hälften så stor
avgångshastighet på vattnet uppe vid navskivan som
ute vid bandet. Då hållbara matematiska skäl
härför icke kunna förebringas, anser jag det riktigare
att söka vid den sannolika punkten för bästa
verkningsgrad erhålla så jämn avloppshastighet som
möjligt från hela skovelkanten.
Jag har ansett mig nödsakad att här påpeka den
principiella oriktigheten av den s. k. Lorenz’ska
tur-binteorien därför, att, då den nu ånyo publiceras av
professor Ahlfors i Tekn. tidskrift, denna oriktighet
fortfarande kvarstår och leder till påtagligt oriktiga
resultat. Det är en viss fara för att långa
differentialekvationer med partiell derivator skola verka
bestickande på våra ingenjörer blott genom sitt
uppställande på papperet, utan att man klargör för sig
den stränga betydelsen av dem. Oftast kommer man
ej heller någon vart med dylika ekvationer i deras
ursprungliga form, utan man nödgas söka förenkla
problemen genom bortslängande av en del termer
eller liknande åtgärder. Den stora faran är, om man
där far oriktigt fram och sedan av resultaten drar
oriktiga slutsatser.
INLÄGG
från professor K. Axel AHLFORS.
Genom vänligt tillmötesgående från redaktionens
sida har jag haft tillfälle taga del av prof. Dahls
ovanstående uppsats och ber med anledning av denna
få framhålla följande:
När jag i Teknisk tidskrift Mekanik lät införa mitt
korta referat av den Lorenz’ska turbinteorien kände
jag självfallet till de anmärkningar som gjorts mot
densamma, och som nu ånyo framhållits av prof.
Dahl. Det har t. e. sagts att Lorenz, när han vid
till-lämpningen av sina likheter på vattnets strömning
genom en turbin tänker sig den verkliga strömningen
ersatt med en idealströmning, för vilken trycket
längs en meridiancirkel är konstant, gjort sig
skyldig till ett matematiskt fel. Uti mitt referat, som
jag försökt få så kort som möjligt, har
motiveringen för detta förfaringssätt icke blivit så
fullständigt framställd, som önskligt vore. Prof. Lorenz
tänker sig nämligen, såsom även i referatet något
senare framhålles, den nödiga överensstämmelsen
mellan den verkliga och den ideala strömningen
åstadkommen därigenom, att de oändligt många skovlarna
ersättas med ett kraftfält, som på strömningen
utövar samma inverkan som skovlarna själva.
Härigenom erhåller han en strömning, som i det skovelfria
rummet förlöper på samma sätt som i en turbin med
oändligt många skövlar, och på vilken ekv. (13)
(i mitt referat) tillämpa?. Att de efterföljande
likheterna motsvara de verkliga förhållandena endast i
den mån detta betraktelsesätt är riktigt, är en sak
som läsaren bör erinra sig.
Oberoende av de framförda anmärkningarna
anser jag Lorentz’ försök att framställa en turbinteori,
som även tager i beaktande det inflytande
skovelytans form mellan in- och avloppskanterna har på
vattenströmningen, vara så anmärkningsvärt, att
referatets införande kunde anses motiverat.
K. Axel Ahlfors.
FLÄNSKOPPLING UTSATT FÖR
BÖJANDE MOMENT.
Av ingenjör LÅGE JOHANSSON.
Ofta är det nödvändigt vid maskinkonstruktioner att
skarva axlar medelst en flänskoppling. Denna bör dä
placeras på det ställe i axelsystemet, där det böjande
momentet är obetydligt. Detta är emellertid ej alltid
möjligt, utan ibland är det nödvändigt att låta
kopplingen överföra ett avsevärt böjande moment. Därvid
måste tillses, att kopplingsbultarna få sådan
sektionsarea, att de kunna hålla ihop de båda kopplingshalvorna.
Vi tänka i detta sammanhang på en flänskoppling
enligt fig. 1. Om kopplingsbultarna åtdragas vid
obelastad koppling, erhålles således i varje bult en
bestämd kraft, hopdragningskraften, och mellan
fläns-ytorna ett tryck, vars totala belopp är lika med
sammanlagda hopdragningskraften. Om kopplingen nu
belastas genom ett böjande moment, så ändras icke
härigenom kraften i kopplingsbultarna under förutsättning,
att hopdragningskraften är tillräcklig att hindra
flänsarna att skiljas åt, och att flänsarnas formförändring
kan försummas. Etndast yttrycket mellan de båda
flänsarna kommer att fördelas annorlunda utefter
anligg-ningsytan. Kraften och därmed dragspänningen i kopp-
Fig. l.
Fig. 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
