- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1935. Skeppsbyggnadskonst /
51

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16 febr. 1935

skeppsbyggnadskonst

bl

AMI’AN

Da,

HASTIGHET

DE

KR^.FT

mpr i inc isei-fekt

I SVANS N| NI Q

eller

k æ2 ■ a2

D medel ~2^7500

För fartygspropellrar
fann Frahm vid sina
förut nämnda
omfattande undersökningar,
att dämpningsfaktorn k
kunde skrivas under
formen

W

k = 3,8 —- kg sek/cm.

varvid Wm betecknar

propellermotståndet,
svarande mot
omloppshastigheten vm.

Frahm fann vidare, att man för att få
dämpningseffekten att uppgå till samma värde som
svängnings-effekten måste öka k med ca 25 % och alltså

w w

k = 1,25 x 3,8—£S4,8— kg sek/cm.

v v

vm in

Tillägget ansågs representera den inom maskinen
förekommande dämpningen.

Vid cylinderdämpning hänför man lämpligen
dämp-ningskoefficineten k, till cm2 kolvarea och en
cylinder samt till en svängningshastighet av 1 cm per
sek., räknat å maskinens vevradie. Är kolvarean
F cm2 kan man i enlighet med föregående skriva
dämpningen för en cylinder under formen

Fig. 9. Effekt av dämpning.

2 „ 2

Nr

K ■ F ■ ;

ar a

2 X7 500
eller för alla n cylindrarna:

,r , F ■ m2 ■ 2 ■ a,’

Nd tot.

k,

hk.

hk.

2 X 7 500

I allmänhet brukar man ej särskilja axelns
hysteresis från övrig., slag av dämpning utan räkna med
en koefficient km för den totala dämpningen inom
maskinen. För stationära motorer fann Wydler
härvid värden mellan 0,005—0,006 och för
flygmaskinsmotorer uppger Stieglitz 0,001—0,002.
Författaren har haft tillfälle att medelst torsiograf
undersöka en mångfald såväl marina som stationära
2-taktmotorer med växlande cylinderantal, varvantal
och effekt och därvid funnit, att km i allmänhet
ligger mellan gränserna 0,002 och 0,006. Spridningen
är alltså avsevärd och orsaken härtill finner man
dels i förekomsten av s. k. skenbar dämpning eller
störning, dels i det större eller mindre
dämpningsbidrag, som erhålles från axelns hysteresis.

Störningen förorsakas å sin sida av maskinens
cykliska olikformighet samt av egensvängningstalets
periodiska variation under ett varv. Detta senare
förhållande står i samband med de fram- och
återgående maskindelarnas variabla masstillskott, vartill
i allmänhet ej hänsyn tages vid bestämning av de i
rotationen deltagande cylindermassornas storlek. Yid
beräkning av egensvängningstalen inför man
nämligen i allmänhet i räkningen de oscillerande
delarnas halva massa, vilket utgör ett medelvärde av
dessa delars bidrag till de rent roterande massorna.
Man får på så sätt även ett medelvärde på
egensvängningstalet. Undersöker man emellertid dettas
storlek för olika skeden av varvet, varvid man tager

i räkningen de med vevställningen varierande
verkliga masstillskotten, skall man finna, att
egensvängningstalet undergår en mer eller mindre kraftig
variation. Härigenom kommer det kritiska
varvtølsom-rådet att erhålla en viss utsträckning, under det att
dess styrka avtager, beroende på att ett varierande
egensvängningstal med åtföljande förändring av
egensvängningsformen innebär en störning, som kan
uppfattas som ett slags dämpning. Förhållandet
belyses av fig. 10, som återger den omtalade
förändringen av roterande massor, svängningstal och
svängningsform för en 4-cylindrig 2-taktmotor med
trunkkolvar.

I motsats till störningen är vevaxelns elastiska
hysteresis ett uttryck av verklig dämpning, varvid
energi från det svängande systemet upptages i
materialet och där omsättes i form av värme. Befinner
man sig utanför området för giltigheten av Hooke’s
lag, är fenomenet lätt att förklara med användande
av diagrammet i fig. 11. Förvridningen är här avsatt
efter horisontalaxeln och den motsvarande
vridnings-påkänningen efter vertikalaxeln. Punkten P
betecknar det spänningslösa ursprungstillståndet. Utgår
man från detta och utsätter materialet för vridning,
växer formförändringen proportionellt med
belastningen, så länge man befinner sig under
elasticitetsgränsen, men, sedan denna överskridits, ökar
förvridningen relativt kraftigare på grund av att jämte
den elastiska även en plastisk deformation inträder.
Man rör sig härvid efter linjen PA, då A
representerar den högsta belastning, som materialet utsättes
för. Företages nu en avlastning till 0 samt en
pålastning i motsatt riktning mot den föregående,
representeras materialets tillstånd successivt av
punkterna på linjen ABC, varvid sträckan PB
tydligen utgör ett mått på den mot belastningen i A
svarande permanenta deformationen. Vid förnyad
spänningsväxling och återgång till A sker förloppet
efter linjen CD A, varigenom en yta ABCDA
inneslutits. Upprepas förfarandet, uppvisar diagrammet för

Fig. 10. Variation av egensvängningstal vid 4-cyl. 2-taktmotor,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:18:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1935s/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free