- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1935. Skeppsbyggnadskonst /
85

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HÄFTE 2

FEBR. 1935

TEKNISK TIDSKRIFT

SKEPPSBYGSNADSKONST

Rldaktod: NilsJ. Ljungzell

UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLQGfOQtNINGElN.

INNEHÅLL: Standardiserade modellförsöksresultats praktiska användning, av civilingenjör Kurt Söderlund. —
Litteratur. — Arrangemangsritningar till 5 500 och 5 900 tdw lastmotorfartyg, beställda vid Öresundsvarvet och
Eriksbergs varv.

STANDARDISERADE MODELLFÖRSÖKSRESULTATS
PRAKTISKA ANVÄNDNING.1

Av civilingenjör Kurt Söderlund, Malmö.

Det är alltid med en viss spänning man på en
provtur emotser fartprovet, då en praktisk
kontroll på konstruktörens beräkningar äger rum.

Ett överskridande av den kontrakterade farten
emottages emellertid av redarna icke blott med
tillfredsställelse utan såsom något självfallet och
väntat. En icke uppnådd kontraktsfart å andra sidan
är inledningen till en mängd tvistigheter och
tråkigheter. Det är icke svårt att beräkna maskineffekten
med så riklig marginal uppåt, att den under alla
förhållanden är tillräcklig, men det kan vara nog så svårt
att i konkurrensen om en order räkna så, att man utan
åsidosättande av kvaliteten och utan att riskera
obehagliga överraskningar kan framkomma med ett
billigt anbud, dvs. maskineffekten får ej vara större
än vad som fordras.

För alla konstruktörer hägrar drömmen om sådana
hjälpmedel, att beräkningarna bliva exakta, men då
vi ännu ej äro komna så långt, gäller det att
inskränka felen till ett minimum samt klargöra för sig,
inom vilka gränser dessa fel kunna ligga. För att
nå detta mål är det nödvändigt att ständigt följa
resultaten från nybyggda fartygs provturer och från
driften samt försöka att med ledning av dessa
resultat bilda sig en erfarenhetsfond, som kan
tillgodogöras vid projektering och konstruktion av
nybyggnader.

De uppgifter man kan bygga på äro i de allra
flesta fall, förutom fartygens data, fart, effekt och
varvantal.

De beräkningsmetoder, som för närvarande stå oss
till buds för beräkning av effekten vid en given fart
äro:

1) Erfarenhetsformler.

2) Beräkningsmetoder grundade på modellförsök,
antingen utförda med modell till fartyget ifråga eller
genom urval i standardiserade modellförsöksserier.

3) Direkt jämförelse mellan likformiga fartyg.

i de fall då direkt modellförsök ej kommer till
användning, vilket torde vara det vanligaste, gäller
det att få fram en snabb och säker beräkningsmetod,
som tar hänsyn till så många som möjligt av de
ingående variablerna utan att bliva tungrodd. Som

i Föredrag, hållet vid Svenska teknologföreningens avd.

för Skeppsbyg-gnadskonst möte i Malmö den 21 september

1935.

bekant står ju konstruktören ofta inför uppgiften att
på några få timmar utarbeta ett projekt såväl
tekniskt som ekonomiskt.

För rena överslagsberäkningar lämpa sig
erfarenhetsformlerna bäst, och av dessa formler får man
nog säga den s. k. "amiralitetsformeln" är den mest
använda och trots sin enkelhet den, soin ger det
bästa resultatet, förutsatt konstruktören besitter
tillräcklig erfarenhet att välja rätt värde för den i
formeln ingående konstanten. Som bekant lyder
for-D’1’ ■ V3

meln N= -—, där C är en högst variabel
kon-C

stant.

Den beräkningsmetod, jag här närmare tänkt ingå
på är den, som grundar sig på användningen av
standardiserade modellförsök. Gången av
beräkningarna blir i korthet följande.

1) Fartygets motstånd vid farten ifråga beräknas
enligt Taylors standardserier eller någon annan
metod. I det följande äro motstånden beräknade enligt
ett kurvblad, som publicerats av dipl.-ing. H.
Völ-keu i "Werft-Reederei-Hafen" den 22 jan. 1930, då
jag tycker mig hava funnit att beräkningarna enligt
detta k rvblad sker snabbare. Kurvorna, som äro
en bearbetning av Taylors standardserier och andra
modellförsök, representera en konstant (Ce) för
beräkning av släpeffekten enligt formeln

n 0,64 _ T/3

EHK__C_.

Vid begagnandet av denna formel antages att även
friktionsmotståndet följer likformighetslagen, vilket
ju ej är fallet. Som korrektion härför är exponenten
för D satt till 0,64 istället för 2/3, vilket skulle givit
en dimensionslös konstant Ce.

I stället för släpeffekten kan givetvis motståndet
räknas sålunda:

7)0,64 _ F2

W = 145,8–-

där farten V angives i knop, depl. D i metr. ton i
saltvatten och W i kg.

2) Bestämning av det erforderliga propellertrycket
eller rättare sagt det tryck, som fartygets propeller
vid det givna varvantalet och den relativa farten
genom vattnet skall kunna prestera frifarande. Det är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:18:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1935s/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free