Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
teknisk tidskrift
16 febr. 1935
ENPROPELLERFARTYG.
.0220
Fig. 3.
märkta A, B ocli C, ligga ganska långt ifrån
medel-1 — w
värdekurvan för — - , och torde förklaringen
y , {W ■ ö
’ S
till avvikelserna ligga däri, att fartygen ifråga hava
axelbärare och friliggande hylsor, då däremot alla de
andra hava inbyggda hylsstöd.
För enkelpropellerfartyg (fig. 3) visar det sig, att
samma representationssätt ger det bästa resultatet,
men punkterna ligga här betydligt mera spridda.
Tydligen inverkar i detta fall
akterskeppskonstruk-tionen och roderkonstruktionen betydligt mera än vid
dubbelpropellerfartyg. Det är här nästan omöjligt
att dra några medelvärdekurvor.
Av de inritade kurvorna för — ^ —— represen-
y2 \/W • ö
v s
terar kurvan A fartyg med tämligen starkt utbildade
säckspant i akterskeppet samt försedda med
strömlinjeformade roder och relativt trånga
propellerbrunnar. Kurvan B hänför sig till fartyg med mera
V-formade spant, försedda med vanliga enkelplåtroder
samt stora propellerbrunnar. Fyllighetskoefficienten
V
för fartygen ligga mellan 0,70 och 0,80 och —= mellan
\JL
0,52—0,83, då längden L är räknad i fot.
Det ser ju ut, som om man hade stora möjligheter
att räkna fel. Det visar sig emellertid att för en
ren effektberäkning är det huvudsakligen q, som
är av avgörande betydelse. Värdena på w och t
spela däremot ej så stor roll och kunna varieras inom
tämligen vida gränser utan någon nämnvärd
skillnad i effekten.
För konstruktionen av propellern är det däremot
erforderligt, att värdena på t och w äro så korrekta
som möjligt, särskilt då det gäller att hålla ett
bestämt varvantal vid angiven effekt, vilket särskilt
vid dieselmotormaskineri kan hava stor betydelse.
Den nu beskrivna metoden för effektberäkning är
troligen den, som tar hänsyn till det största antalet
ingående variabler, ehuru ej alla, men värdet av
beräkningarna hänger, som nämnts, på valet av de rätta
konstanterna, och om också de givna kurvorna för
bestämning av dessa kunna tjäna som ledning, blir
det i sista hand konstruktörens personliga
erfarenhet, som i varje speciellt fall blir utslagsgivande.
LITTERATUR
Håndbok for Skibsbyggere, av överingenjör G. W.
Steen. 392 sidor oktav, 292 figurer. Arbeidernes
Aktietrykkeri, Oslo 1931/35. Pris haft. kr. 5: —.
Detta arbete innehåller det väsentliga av den
undervisning, som överingenjör Steen i egenskap av
mångårig lärare vid Oslos tekniska aftonskola givit sina
skeppsbyggerielever. Boken har utkommit häftesvis
som bilaga till Norsk Jern- og
Metallarbei-der förbunds Medlemsblad med början år
1931 och avslutats i år.
Innehållet är fördelat på fem avdelningar:
1) Materiallære.
2) Stålskib.
3) Arbeidsutførelse, bearbeidning av materialer, etc.
4) Avslagning og forhandsopmerkning.
5) Skibsbyggningsteori etc.
Bokens tyngdpunkt ligger i tredje och fjärde
avdelningarna, vilka tillsammans upptaga tre fjärdedelar av
hela sidantalet, och vilkas särskilt för arbetare,
studerande och praktikanter värdefulla innehåll i stor
utsträckning är baserat på författarens erfarenheter
under sin praktiska verksamhet. De givna
detaljanvisningarna om skilda arbetens närmare utförande, såsom
framförallt de om nitning av plåtar och profiler,
diktning samt provning för vatten- och oljetäthet, äro i flera
hänseenden instruktiva och nyttiga att taga del av.
Sedan följer en relativt kortfattad redogörelse för de olika
arbetsmaskinerna för skeppsbyggeriet samt ett kapitel
om skeppsbyggerimaterialets sammansättning och
skrovens uppbyggande på stapelbäddarna. I kapitlet om
smidning ingår författaren bl. a. på egenskaperna hos
plåt och profiler i blåvärme (200°—350°) och därmed
sammanhängande och för materialbehandlingen och vid
reparationsarbeten viktiga frågor. Ett 40-tal sidor äro
ägnade åt olika svetsningsmetoder och -arbeten samt
åt elektriskt svetsade fartyg och erfarenheterna vid
dessas byggnad.
Handbokens tredje avdelning, som behandlar
utslagsmetoder, mallarbeten o. d., inledes med en beskrivning
av konstruktionsarbetet på ritkontoret, utförande av
linjeritningar och spantrutor i olika skalor samt därpå
spantrutors uppdragande i full storlek på utslagsplanen
eller mallvinden och därmed sammanhängande
justeringsarbeten. Sedan följa detaljerade anvisningar för
nithålens märkning på spanten, utslag av långväxlar,
bestämning av spantens skevningsvinklar, m. m.
Författaren redogör för förhandsuppmärkning och
framhåller förhållandet att, medan somliga varv använda
utslagsvinden för tillverkning av mallar i mycket stor
utsträckning, tillämpa andra systemet att i möjligaste
mån direkt uppmärka plåtar och profiler, varigenom
antalet erforderliga mallar starkt begränsas,
överingenjör Steen diskuterar även fördelar och nackdelar hos
de bägge sätten och lutar åt uppfattningen, att
mallsystemet ger det noggrannaste resultatet.
Märkningsapparater och hjälpmedel för mallarnas tillverkning
beskrivas, varefter en längre detaljerad redogörelse
för uppmärkningen av alla viktigare delar på ett
fartygsskrov följer — från kölplåten upp till master och
utriggare. I denna rikligt illustrerade redogörelse, som
upptager en tredjedel av bokens hela sidantal, har
författaren åstadkommit en för det praktiska varvsarbetet
synnerligen värdefull handledning. Någon liknande
torde hittills icke hava publicerats inom den nordiska
facklitteraturen, i varje fall ej någon lika utförlig.
Sista avdelningen i boken ger en översikt av
klassificerings- och fribordsföreskrifterna, förklarar deplace-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
