Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
-teknisk tidskrift
27 april 1935
oljan inpressas under ett ännu högre tryck. Träets
ytved fylles härvid fullständigt med kreosotolja. Vid
tryckets upphävande och därefter följande
evakuering hjälper den i träets inre delar magasinerade
tryckluften till att skjuta ut den olja, som fyller
cellhåligheterna.
Rüpings metod infördes efter hand i de flesta
länder och har visat sig utomordentligt god. Man har
genom densamma satts i stånd att allt efter önskan
reglera mängden av i träet inpressad kreosotolja och
samtidigt få den likformigt fördelad i träets
impreg-nerbara del, ytveden. Denna jämna fördelning
förutsätter en medelförbrukning av cirka 6,3 kg olja per
svensk bredspårsliper, varav 10 stycken gå på en
kubikmeter. Vid impregnering av rundvirke, såsom
ledningsstolpar o. d., brukar man inpressa 90 kg
eller mera per m3 totalvolym.
Oaktat den betydande besparing i kreosotolja, som
ernås genom användande av Rüpings metod, har man
fortfarande en fullt tillräcklig säkerhetsfaktor att
räkna med. Enligt undersökningar, på sin tid
utförda vid preussiska statsbanornas försöksanstalt i
Berlin, fastslogs att 170 gram kreosotolja var
tillräckligt att skydda en tysk normalsliper, varav 9
stycken gå på en m3, mot svampangrepp, därest det
vore möjligt att jämnt fördela en så ringa kvantitet
i sliperns splintved. Man använder sålunda, av
praktiska skäl, 40 gånger så mycket olja som teoretiskt
skulle erfordras.
Men även ur andra synpunkter än den rent
ekonomiska erbjuder Rüpings metod avsevärda fördelar.
Genom att större delen av oljeöverskottet, dvs. den
del som vid fullimpregnering utfyllt cellhåligheterna,
vid denna sparimpregnering avlägsnas, är virket
omedelbart efter impregneringen så torrt, att det
utan vidare obehag kan hanteras, lastas på
järnvägsvagnar eller t. o. m., om så skulle erfordras,
omedelbart komma till användning.
Vid utförandet av Rüpings metod lägger man
numera vikt vid att använda ett högt och långvarigt
oljetryck ävensom att bibringa kreosotoljan en
temperatur av 90—100°C under trycktiden. Härigenom
avses såväl att underlätta oljans fördelning i träet,
särskilt under vintermånaderna, som ock att genom
värmet åstadkomma en sterilisering av den del av
träet, som ej, eller blott ofullständigt,
låter impregnera sig, dvs. kärnveden.
Statens järnvägar.
Impregneringens förlopp.
Impregnering med kreosotolja i
Sverige tog sin början år 1899, i och med
att järnvägsstyrelsen träffade avtal
med det då nystartade
Slipers-aktiebolaget i Stockholm om en
försöksimpreg-nering, omfattande cirka 24 000 sliprar,
vilken utfördes i Eslöv åren 1899—
1900. Redan påföljande år hade
järnvägsstyrelsen anskaffat ett första
im-pregneringsverk för statens järnvägars
behov, och år 1911 var ett verk nr 2
klart att tagas i bruk. För
nedbringande av fraktkostnaderna för virket
hava dessa bägge verk utförts
transportabla.
Privata impregneringsföretag inom
landet äro för närvarande Slipers-a.-b. och Sv.
trä-impregnerings-a.-b.; det förra med tvenne
transportabla verk, det senare med ett fast
impregnerings-verk i Ludvika.
Med statens järnvägars bägge verk utföres
impregnering av sliprar och annat virke för järnvägens
eget behov samt impregnering av stolpvirke åt
telegrafverket och statens vattenfallsverk. De privata
företagen utföra impregnering åt privatbanor,
distributionsföreningar för elektrisk kraft m. fi. ävensom
för export och vid behov åt statens ovannämnda
kommunikationsverk.
Från år 1900 fortgick impregneringen vid statens
järnvägar oavbrutet med kreosotolja till 1912, då
sammanlagt 2^4 mill. sliprar impregnerats. År 1922
impregnerades ett mindre parti, och år 1924
återupptogs kreosotoljeimpregneringen i större skala och
har sedan dess oavbrutet fortgått till nuvarande tid.
I kreosotoljeimpregneringen gjordes alltså ett
uppehåll på cirka 10 år, under vilken period andra
impregneringsmedel kommo till användning, närmast
i avsikt att söka förbilliga förfarandet och på grund
av svårigheten att under krigsåren erhålla
kreosotolja. Kreosotoljeimpregneringen vid statens
järnvägar kan sålunda praktiskt taget uppdelas i två
perioder, den ena 1900—1912, den andra 1924 till
nuvarande tid. Under åren 1912—1933 har i
genomsnitt nedlagts i bana 900 000 sliprar årligen, varav
ungefär en fjärdedel impregnerade (jfr fig. 1).
Det bestämdes från början, att impregneringen
skulle utföras med en begränsad upptagning av
kreosotolja, vilken fixerades till 10 kg per 2,7 meters
sliper. Då den s. k. expansionsmetoden år 1907
togs i bruk, blev det möjligt att minska denna
kvantitet till 7 à 8 kg, och efter år 1924, då Rüpings
originalmetod uteslutande kom till användning,
kunde kreosotoljeförbrukningen ytterligare-
begränsas till 6 à 7 kg, utan att den jämna fördelningen i
splintveden äventyrades.
Livslängd för oimpregnerade, osorterade sliprar
(över och under 6" kärna).
En uppgift om oimpregnerade sliprars livslängd
vid linjerna Stockholm—Malmö,
Katrineholm—Göteborg och Falköping—Nässjö, omfattande åren 1881
Fig. 1. Årligen nedlagda sliprar vid S. J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
