- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1935. Väg- och vattenbyggnadskonst /
124

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

124

-teknisk tidskrift

27 april 1935

Fig. 7. Båghalvor upplagda vid Ekensbergs varv.

giva såväl ett lågt pris som goda möjligheter att i stor
utsträckning bereda sysselsättning åt svensk industri
och svensk arbetskraft. Med hänsyn till den vid
ifrågavarande tidpunkt synnerligen allvarliga ekonomiska
situationen i vårt land övervägdes även
lämpligheten av att tillsvidare uppskjuta hela broarbetet.
Hamnstyrelsen framhöll härvid, att flera av de
föreliggande anbuden voro mycket fördelaktiga, och att
billigare anbud knappast vore att förvänta inom den
närmaste tiden. Tvärtom ansågs det allmänt i
sakkunniga kretsar, att högre priser, särskilt
beträffande materialet, snart vore att förvänta. Vidare
påpekades att ett avbrott i broarbetet måste förorsaka
staden extra kostnader i samband med uppsägningar
och omplaceringar av den vid bygget redan
sysselsatta personalen. Stadsfullmäktige anslöto sig till
hamnstyrelsens synpunkter och beslöto, att arbetet
skulle fullföljas utan avbrott.

Leveransen överlämnades genom kontrakt av den 16
juli 1932 till aktiebolaget Lindholmen-Motala, Motala,
Vereinigte Stahlwerke, Dortmund, och aktiebolaget
Ekensbergs varv, Stockholm, vilka
tillsammans avgivit det lägsta
"kombinerade" anbudet.
Entreprenadsumman uppgick till 4 995 000
kr. Bågarnas huvudreglar skulle
tillverkas i Dortmund av tyskt
material, under det att allt övrigt
material och arbete skulle vara
svenskt. Vid framställningen av
det utländska stålmaterialet skulle
användas uteslutande svensk
järnmalm. Den tyska andelen i
leveransen belöpte sig endast till ca
20 % av totalkostnaden, i runt tal
1 000 000 kr. Det lägsta anbudet
var som ovan nämnts rent
utländskt. Om detta anbud
antagits, skulle staden visserligen fått
Västerbrons stålöverbyggnad ca
700 000 kr. billigare, men å andra
sidan hade den svenska anparten
i arbetets totalkostnad sjunkit från

ca 80 % till ca 40 %. Ur teknisk
synpunkt var det naturligtvis av
allra största värde, att svensk
industri och svensk arbetskraft i
största möjliga utsträckning fingo
deltaga i byggandet av denna
märkliga bro.

Stålöverbyggnaden har en total
vikt av 6 940 ton, varav 3 116 ton
komma på de i Tyskland
tillverkade huvudreglarna till bågspannen
och 3 824 ton på bågarnas
vindförband samt överbyggnaden, som
tillverkats i Sverige. Bågar och
tvärbalkar äro tillverkade av
koppar-manganlegerat stål St. 52, under det
att övriga delar av
stålöverbyggnaden med undantag av lagren äro
utförda av stål St. 44, även detta
kopparlegerat, för höjning av
korrosionsmotståndet. Bågar med
vindförband samt tvärbalkar äro nitade,
under det att konstruktionen i
övrigt är svetsad. De svetsade delarna av bron väga
icke mindre än ca 2 000 ton. Genom att använda
svetsning i denna utsträckning ernåddes en
kostnadsbesparing, huvudsakligen på grund av materialvinst,
av ca 200 000 kr. I vårt land hade svetsning tidigare
icke kommit till användning vid brobyggnader.
Riddarfjärdsbrons stålöverbyggnad är sålunda ett
pioniärarbete i detta avseende.

Bågarna tillverkades i Dortmund och skeppades
till Ekenbergs varv i ca 13 m långa delar, vägande
30—55 ton vardera. Här upplades de på en
parallellt med varvets kaj uppbyggd fast ställning och
sammannitades till halva bågens spännvidd.
Angående nitningen av bågarna må nämnas, att max.
godstjockleken är 160 mm, uppdelad på 8 plåtar, samt
att max. mtdiametern är 32 mm. Båghalvorna
överflyttades sedan en åt gången till ett pontonkoppel,
bestående av fyra sektioner av varvets flytdocka,
och bogserades till det ca 2 km från varvet belägna
brostället. Stora spännets båghalvor väga 475 ton
vardera.



Fig. 8. Båghalva under bogsering till broplatsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:18:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1935v/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free