Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 t e k n i s k t i d s k r i f t 28 sept. 1935
Fig. 15. Brobanan.
3,5 cm gjutasfalt. På gångbanorna är vardera lagrets
tjocklek minskad till 2 cm.
Vattenledningsverket framdrog sommaren 1934 tre
50 cm rörledningar under brobanan. Utläggning av
spårvägsspåren och anordnandet av belysningen
verkställdes under våren och sommaren innevarande
år av spårvägsbolaget och elektricitetsverket.
Provbelastning.
Sedan alla ovan beskrivna arbeten avslutats,
underkastades bron en grundlig provbelastning, varvid
utfördes omfattande mätningar av olika slag bl. a.
för att kontrollera och verifiera antaganden och
resultaten av använda beräkningsmetoder m. m.
Provlasten, som uppgick till 90 % av den, som legat till
grund för beräkningen av brons bärförmåga,
utgjordes av ett 50-tal tunga bilar, ett 30-tal motorvagnar
och grusvagnar på spårvägsspåren samt dessutom av
ca 650 man militär för belastning av gångbanan.
Provbelastningsresultaten överensstämde synnerligen
väl med de tidigare beräknade värdena.
Pålsundsbron.
Plansch 1.
Pålsundsbron ansluter till Långliolmsgatan och har
en längd av 276,6 m, varav ett bågspann med 56 m
teoretisk spännvidd över Pålsundet och anslutande
balkviadukter med 12 m spannindelning på
Södermalm och Långholmen. Såväl brobanan som
stålöverbyggnaden hava i stort sett samma konstruktiva
utbildning som vid Västerbron.
Underbyggnaden.
Brons underbyggnad består av betongfundament
på ett centrumavstånd av 18,46 m i brons tvärled samt
de båda viaduktlandfästena av sprängstensmurverk i
cementbruk.
Entreprenör för större delen av grundläggningen
var Tekniska byggnadsbyrån, Delin & Perslow,
Stockholm, som utförde sitt uppdrag under tiden juli
1931—juni 1932. Arbetet omfattade fyra fundament
för bågspannet samt ett antal grundplintar för
viadukterna. Sex kolonnfundament vila på
betong-pålar, i övrigt äro samtliga fundament nedförda till
fast berg.
Särskilt bågfundamenten på Långholmen voro av
intresse ur grundläggningssynpunkt. Varje funda-
ment har en längd av 14,5 m och en bredd i botten av
4,2 m. Djupet till berget var i pelarens framkant ca
14 m samt i bakkanten ca 10 m. Berget täcktes av
ett 1—3 m tjockt lager av morängrus, varpå följde
lera till ca 2 m under markytan och slutligen utfylld
mark. Runt vardera fundamentet slogs en järnspånt
och schaktningen igångsattes. Leran var emellertid
av så lös konsistens, att man ej kunde bedriva
arbetet på vanligt sätt i länspumpad spåntgrop utan i
stor utsträckning måste tillgripa schaktning under
vatten, varvid vattentrycket inom spånten
motverkade det yttre trycket från leran. Härvid förfors på
följande sätt: sedan en stämplingsram anbragts,
bestående av järnbalkar utmed väggarna med strävor
emellan, bortschaktades i torrhet 0,5 m lera, varefter
nästa ram monterades så att den gick fullständigt fri
från spånten och hängde i den ovanför liggande
ramen. Vatten pumpades därefter in i gropen ocli
schaktningen utfördes under vatten ned till det djup,
där den upphängda ramen skulle ligga. Sedan
sänktes ramen till slutligt läge, varpå en dykare med
trycklufthammare drev in träkilar mellan ramen och
spåntplankorna. Därefter kunde gropen länsas. I
torrhet schaktades 0,5 m, en ny ram hängdes upp,
gropen vattenfylldes och schaktningen fortsattes osv.
På så sätt förfors, tills man kommit ned till bottnen,
varefter gropen kunde länsas definitivt. Det
avtäckta berget pallsprängdes och rensades. Efter
formsättning och armering göts sedan ett fundament i
taget till full höjd. Dessa båda fundament innehålla
tillsammans 750 m3 betong med 270—300 kg cement
per m3.
Stålöverbyggnaden.
Leveransen av Pålsundsbrons stålöverbyggnad
uppdrogs på hösten 1933 åt Elektriska
svetsningsaktiebolaget i Stockholm. Stålmaterialets totala vikt
är 1 120 ton. Konstruktionen är helt och hållet
svetsad utom vindförbandens infästningar i
knutpunkterna och kolonnernas tvärskarvar.
I mitten av december 1933 påbörjades arbetet i
bolagets verkstad, där samtliga lång- och tvärbalkar
tillverkades. Även till denna bro levererades de
cylindriska kolonnerna av Hedemora verkstad.
Arbetet med bågarna var lielt och hållet förlagt till
broplatsen. Tillverkningen av tvärbalkarna erbjöd
mycket av intresse, framför allt därför att svetsning av
det föreskrivna stålmaterialet, St. 52, vid denna tid
var praktiskt taget oprövad. Utexperimenterandet av
den lämpligaste skarvmetoden för de ca 2 m höga
livplåtarna och hopsvetsningen av flänsplåtar med
intill 60 mm godstjocklek voro även uppgifter av helt
ny och krävande art. Vikten av en tvärbalk är ca
12 ton.
Uppsättningen av viadukterna påbörjades i augusti
1934 och bedrevs i huvudsak på samma sätt som vid
Västerbron.
Av särskilt intresse var arbetet med bågspannet.
Allt plåtmaterial, ca 146 ton St. 44, levererades av
Domnarvets jernverk direkt till broplatsen, där
tillverkningen av bågarna skedde. Vardera bågen
indelades i 8 delar, vägande ca 9 ton vardera. I
särskilda fixturer hoppassades de fyra till en bågdel
hörande plåtarna, varefter svetsningen verkställdes.
Fig. 18 visar anordningen för svetsning av
båg-delarna. Hela pjäsen rullades runt allteftersom svets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
