Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 4 jan. 1936 - Notiser - »Den kemiska instrumenttavlan», av s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
nämnda häfte av IVA författad av
civilingenjör P. Ägren, vilken som bekant
nyligen belönades med
Ingenjörsvetenskapsakademiens guldmedalj för sina
insatser vid fullkomnandet av denna
anläggning, tillåta vi oss återgiva ett par
bilder från anläggningen ävensom några
fakta rörande densamma. Tillverkningen
av svavel ur från smältverket kommande
svaveldioxidhaltiga rostgaser sker här
med hjälp av en på speciellt sätt
framställd reducerande generatorgas vid hög
temperatur och i närvaro av
katalysatorer. Processen kan uppdelas i tre steg:
1) framställning av den reducerande
gasen •— generatorgasen,
2) reduktion av rostugnsgaserna med
generatorgasen,
3) kylning av gaserna efter reduktion till
en temperatur under svavelångans
daggpunkt och avskiljning av det
ut-kondenserade svavlet i flytande form
i Cottrellapparater.
Den reducerande gasen framställes
genom inverkan av luftblandad
rostugnsgas på glödande koks, varvid den i gasen
befintliga svaveldioxiden reagerar på liknande sätt
som vattenångan vid den vanliga
generatorgaspro-cessen. På grund av att reaktionen med svaveldioxiden
även kan giva upphov till andra produkter än ,svavel och
CO, särskilt koloxisulfid och vätesvavla, är
tillverkningen av denna reduktionsgas mera invecklad och
känslig för reaktionstillstånden än den gängse
generatorgas-processen. Reduktion av rostugnsgasen med den
sålunda framställda generatorgasen sker i murade
reaktionskamrar vid hög temperatur i närvaro av katalysatorer.
Härvid sker en omsättning mellan svaveldioxiden i
rostgasen och generatorgasens reducerande beståndsdelar,
koloxid, väte, koloxisulfid och vätesvavla. Då samtliga
dessa reaktioner äro reversibla, gäller det att mycket
noga reglera gasmängder, gaskoncentrationer,
temperaturer och övriga reaktionsbetingelser, så att
reaktionerna förlöpa så fullständigt som möjligt i den riktning,
som ger minsta kolåtgång och största svavelutbyte.
Denna viktiga reglering skötes i svavelverket i
Rönnskär från det i fig. 2i visade kontroll- och
manöverrummet i vilket de flesta mätinstrumenten, signal- och
regleringsanordningarna, automatiska analysapparaterna etc.
äro centraliserade. Verkets samtliga sju ugnssystem
Fig. 1. Svavelverket i Rönnskär. Ugnshuset.
Fig. 2. Instrumenttavlan i svavelverket.
övervakas här av en enda arbetare, som utan att lämna
sin plats, genom fjärrmanöveranordningar kan ändra
gasmängder och gaskoncentrationer samt iakttaga dessa
ändringars inverkan på temperaturerna och gasernas
sammansättning vid olika ställen i ugnsgrupperna. Alla
viktigare mätvärden registreras samtidigt automatiskt
på fortlöpande diagram.
De ingående gasernas halt av S02 bestämmes med
hjälp av Siemens svaveldioxidmätare, vilken bygger på
den ovannämnda, redan tidigare vid rökgasanalys
till-lämpade principen om gasblandningars
värmeledningsförmåga. I detta fall utgöres anordningen av tvenne
elektriskt upphettade platinatrådar, av vilka den ena
befinner sig i den strömmande rostgasen under det att
den andra befinner sig i strömmande luft. Då S02 har
mindre värmeledningsförmåga än luft sker en mindre
avkylning av den i gasen befintliga tråden, i beroende
av S02-halten i denna, än av den i luftströmmen belägna
tråden. Temperaturskillnaden framkallar en skillnad
i elektriskt motstånd hos, trådarna, som användes
såsom impulsgivning medels en fallbygelregulator till ett
motordrev, som påverkar luftspjäll i gasledningen.
Halten gasformiga svavelföreningar i de från ugnssystemen
avgående gaserna, dvs. summan av mängderna S02, COS,
H2S och CS2 bestämmes medels
automatisk analysering genom gasblandningens
förbränning till S02, H20 och C02.
Förbränningsgaserna möta i ett
absorptionskärl en konstant ström av svag
väte-superoxidlösning varvid S02 uppoxideras
till H2SO4. Koncentrationen av denna i
lösningen varierar i enlighet med
förändringarna i mängden svavelföreningar i
gasen och mätes medels en registrerande
Wheatstone-brygga såsom funktion av
lösningens ledningsförmåga. Summan
koloxisulfid och kolsvavla i de utgående
gaserna bestämmes automatiskt på
analogt sätt, sedan gaserna först befriats
från S02 och H2S genom tvättning med
30 %-ig NaOH. Slutligen bestämmes även
halten CO i utgående gaser kontinuerligt
efter borttvättning av S02, H2S, COS och
CS2 i kalilut resp. alkoholisk kalilut
genom registrering av
temperaturförhöjningen vid provets förbränning till C02
som är en funktion av CO-halten.
Variationerna i CO-halten kunna därför
följas med hjälp av termoelement. De
4 jan. 1936
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
