Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 8 febr. 1936 - Svetsade stålkonstruktioner vid de tyska statsbanorna, av John A. Swedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Fig. 8. Takkonstruktion vid Berlin-Schöneberg. Fig. 10. Från nya huvudbangården i Dusseldorf.
god dränering av den övre ytan. Det använda
materialet är stål St. 37.
Fig. 6 och fig. 7 äro upptagna i Mainz-Süd och
åskådliggöra en järnvägsviadukt i tre spann av
vardera 50 m. Huvudreglarna äro krökta och följa
spårets kurva. De två mellersta stöden äro utbildade
som tvåledsbågar av svetsad grovplåt enl. figurerna.
Den bredare ramen äger dubbla livplåtar.
Tillverkning och svetsning är alltigenom utförd i verkstaden.
Vikten av dessa pendelstöd är 36 resp. 20 ton.
Slutligen skola visas ett par konstruktioner från
bangårdshallar och perrongtak, varav ett stort antal
utförts svetsade under den senaste tiden. Fig. 8 är
upptagen vid en station å Berlins ringbana. Takets
bredd varierar mellan 16 och 18 m samt uppbäres
vid mitten av en böjningsfast pelare. Denna består
av en i livet snett ituskuren, ena halvan omvänd, och
åter sammansvetsad DIP-balk med upptill utbredda
flänsar. Se fig. 9. Perrongtakets längd är ca 160 m
och totala svetslängden är 6 000 m.
Dessa och liknande byggnader på andra platser
äro av intresse icke endast ur svetsningsteknisk
synpunkt. I motsats till vissa träkonstruktioner med
sadeltak, takrännor m. m. äga alla dessa
takbyggnader en svag stigning från centrum ut mot sidorna,
varigenom betydande förenklingar uppnåtts och
dagsljuset beredes tillträde trots den å större stationer
ofta stora takbredden. De måste därför tillerkännas
vissa konstruktiva och ekonomiska förtjänster.
I fig. 10 visas den under byggnad varande
stommen till en sluten bangårdshall vid Düsseldorf Hbf.
I konstruktionen ingå även svetsade Vierendeelbal-
kar, vilka upptaga
sidoskeppens takfönster.
Tyvärr medgiver ej
utrymmet ett ingående
på svetsningens
användning vid
tillverkning av master,
rullande materiel,
maskinkonstruktioner, fundament-plattor och annat
dylikt, varav Reichsbahn
är en av de största
förbrukarna.
Svetøningstekniken är
nära sammankopplad
med det använda
grundmaterialets inre
egenskaper såsom svetsbar-
het och analys. Det mest använda byggnadsstålet
är St. 37 med 0,10 % kolhalt. God svetsbarhet
äger även det nya högvärdiga St. 52, vars
sträckgräns är minst 36 kg/mm2 eller 50 % högre
än hos St. 37. Tänjbarheten är 20 % på en
mät-längd = 10 gånger provstyckets diameter. Båda
sorterna äro sedan länge standardiserade i de tyska
normalbestämmelserna. Den tillåtna
dragpåkän-ningen för järnvägsbroar är 1 400 resp. 2 100 kg/cm3,
dvs. i proportion till materialens sträckgräns.
Framställningen av St. 52 är förenad med större
kostnader och valsningen därav är svårare än vid andra
materialtyper. Trots ett överpris av ca 30 %, den
svårare bearbetningen och högre verktygskostnader
har användningen av St. 52 visat sig ekonomisk i
broars huvudbärare och andra byggnadselement med
stora belastningar.
Det tidigare vid nitningsmetoden använda
kisel-stålet St. Si och högkolat stål, t. e. St. 48 med 0,30 %
kolhalt, äro olämpliga för svetsning. Kiselhalt
liksom hög kolhalt orsaka stark sprutning och ojämn
gång hos elektroden, varjämte den höga kolhalten
kan föranleda härdning hos materialet intill
svetsfogen. Dessa beståndsdelar hava därför begränsats
i St. 52, den förra till 0,10 % och den senare till
0,10—0,20 %. Svetsningen av detta material möter
inga svårigheter men måste utföras med omsorg.
Endast tjockbelagda kvalitetselektroder böra
användas. Det är av vikt att luftens syre uteslutes
från smältbadet, då den i grundmaterialet
förefintliga krom-mangan-halten eljest skulle minskas genom
oxidation. Stumskarvning av plåt i detta material
utföres icke under 90° mot flänsen, utan härvid
tillgripas särskilda åtgärder.
För St. 52, samt stundom även för St. 37, är
föreskrivet en kopparhalt av 0,2—0,3 %. Denna
inverkar ej på stålets mekaniska egenskaper men
förbättrar dess motståndsförmåga mot korrosion i fria
luften. Orsaken till denna gynnsamma verkan är i
korthet den, att sedan ett visst tunt och jämnt
rostlager bildats på ytan, utfälles därstädes ett
tilltagande om också mycket tunt kopparskikt, som
genom sin vidhäftning fördröjer korrosionens
ytterligare inträngande. Ytan blir således icke rostfri,
men den påförda mönjefärgen får större livslängd
och större hållbarhet, i allmänhet ca 50 %, än samma
färg på kopparfritt material under samma yttre
betingelser.
Det kan här tilläggas, att den svetsade
konstruktionen utom sina fördelar av teknisk och ekonomisk
15 febr. 1936 64
Fig. 9. Detalj till pelare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
