- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Allmänna avdelningen /
64

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 15 febr. 1936 - Chalmersutredningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

rinförvaltningens försorg. Detta medför dels
betydliga svårigheter med hänsyn till personaltillgången i
mariningenjörkåren, dels en merkostnad, som icke
bör förbises.

Huruvida undervisningen för skeppsbyggare i
ångmaskinlära och förbränningsmotorer med möjligheter
till laborationer kan vid den eventuella nya
högskolan inom en snar framtid komma upp till samma höga
nivå som vid tekniska högskolan i anslutning till 1919
års sakkunnigas uttalande (sid. 102 i 1935 års
betänkande), synes tveksamt, även sedan de "högst
betydande engångskostnader", som erfordras enligt
betänkandet sid. 56 (mitt på sidan) nedlagts å den nya
högskolan.

De sakkunnigas förslag att förlägga undervisningen
i flygteknik och skeppsbyggeri vid olika högskolor
måste väcka betänkligheter. Vissa delar av
skepps-byggeriundervisningen, såsom beträffande stabilitet
och motstånd m. m., måste även meddelas
flygteknikerna.

Fackavdelningen för elektroteknik.

Ifråga om utbildning av elektroingenjörer hava de
sakkunniga föreslagit, att vid den nya högskolan
skulle utbildas endast vad man kallar
starkströmsingenjörer, under det att vid tekniska högskolan i
Stockholm hädanefter som hittills utbildning av
ingenjörer för såväl starkströms- som
svagströmsområ-det skulle äga rum. Av detta förslag liksom av de
sakkunnigas yttrande i övrigt i denna fråga framgår,
att den utomordentligt snabba utvecklingen på det
elektriska området under de senaste årtiondena och
de av denna utveckling betingade kraven på
elektroingenjörernas utbildning ej vunnit tillbörligt
beaktande i betänkandet. Inom den på detta fält
arbetande kretsen av fackmän är det en allmän och
välgrundad övertygelse, att man numera ej — som man
möjligen tidigare ansett — kan draga upp en skarp
gränslinje mellan starkströms- och svagströms-teknik
och följaktligen ej heller mellan deras resp. utövare.
En differentiering av den natur, som föresvävat de
sakkunniga, låter ej förena sig med kravet på
kvalificerade elektroingenjörer. För att närmare belysa
detta förhållande tillåta vi oss anföra följande.

Inom fackavdelningen för elektroteknik vid
tekniska högskolan handhaves undervisningen sedan år
1925 av tre professorer: i teoretisk elektroteknik,
elektromaskinlära och elektrisk anläggningsteknik;
samt av en laborator: i mätteknik. Professuren i
teoretisk elektroteknik har sedan senaste innehavarens
avgång år 1934 provisoriskt uppehållits av en t. f.
professor och laboratorn. Vid de överväganden, som
ägt rum beträffande nämnda professur, har man
funnit, att, sedan denna år 1913 inrättades, utvecklingen
på det område, den skall handhava, gått framåt med
så stora steg, att det numera ej är möjligt att
inrymma hela detta område inom en enda professur.
Tekniska högskolan har ansett en uppdelning i tre
professurer ofrånkomlig och har fördenskull i slutet av
förra året ingått till k. maj:t med förslag och
hemställan i denna riktning. Enligt detta förslag skulle
de tre professurerna omfatta; 1) teoretisk
elektroteknik med mätteknik, 2) utvecklad elektricitetslära
jämte telegraf- och telefonteknik samt 3)
elektroteknik jämte radioteknik. Laboratorsbefattningen skulle
indragas.

Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, den största
sammanslutningen av elektroingenjörer i Sverige, har den 2
december 1935 till k. maj:t inlämnat en skrivelse, i
vilken kraftigt understrykes nödvändigheten av den
av tekniska högskolan begärda omändringen, ur den
på olika områden arbetande elektroteknikerns
synpunkt.

I nämnda skrivelse yrkas bl. a., att professorn i
telegrafi och telefoni även skall undervisa den
elektrotekniska fackavdelningens samtliga elever i
utvecklad elektricitetslära, exempelvis i tillämpningen av
teorien för långa ledningar på
kraftöverföringsproblemet, och att professorn i radioteknik skall lämna
samtliga elever undervisning i högfrekvensteknik och
den även för krafttekniken redan betydelsefulla och
i framtiden säkerligen allt viktigare elektroniken.
Den av de sakkunniga föreslagna differentieringen
mellan de elektrotekniska fackavdelningarna i
Stockholm och Göteborg skulle emellertid, såvitt av det
meddelade studieprogrammet för den föreslagna nya
högskolan framgår, innebära, att undervisning i
elektronik ej alis skulle lämnas därstädes, medan
undervisningen i utvecklad elektricitetslära skulle givas
av en speciallärare och synbarligen bliva tämligen
ofullständig. En så beskuren elektroteknisk
undervisning kan ej under nuvarande förhållanden
betecknas som högskolemässig. Resultatet av ett
realiserande av de sakkunnigas förslag skulle för de
studerandes vidkommande bliva följande. En från
Chalmers tekniska högskola utexaminerad
starkströmsingenjör skulle ej vara lika kvalificerad som en från
tekniska högskolan utgången, då den förra ej fått
samma teoretiska underbyggnad som den senare, och
en ingenjörsaspirant, som ämnar ägna sig åt
svag-strömsfacket, måste redan på ett tidigt stadium
förlägga sina studier till tekniska högskolan, enär han
ej vid Chalmers tekniska högskola kan inhämta allt
nödvändigt, grundläggande vetande.

De sakkunniga hava (sid. 176 i betänkandet)
beräknat kostnaderna för inventarier, utrustning och
flyttning av redan befintlig maskinutrustning till den
byggnad, som skulle inrymma fackavdelningen för
elektroteknik, till ett belopp av 50 000 kr. Då
betänkandet ej innehåller någon utredning om behovet av
nya inventarier och ny utrustning, ej heller någon
uppgift om vad som av gamla inventarier och
gammal utrustning kan bliva användbart i de nya
lokalerna, är det omöjligt att fälla något bestämt omdöme
om nämnda siffras riktighet. Med hänsyn till de
fordringar i såväl kvantitativt som kvalitativt avseende,
som numera måste ställas på laboratorier och annan
vid en fackavdelning för elektroteknik vid en teknisk
högskola erforderlig utrustning, torde man
emellertid med visshet kunna förutsäga, att ovannämnda
belopp kommer att visa sig högst otillräckligt.

Med hänsyn till vad ovan framhållits, måste
föreningen ställa sig mycket tveksam beträffande de
sakkunnigas förslag till organisation av fackavdelningen
för elektroteknik vid den föreslagna nya högskolan i
Göteborg. En fullständigare utredning ur såväl
ekonomisk som utbildningssynpunkt är ofrånkomlig.

Fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad.

De sakkunnigas uttalande att för väg- och
vattenbyggnadsingenjörer en solid grundläggande utbild-

64

15 febr. 1936

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:32:29 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1936a/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free