Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 15 febr. 1936 - Förenings- och förhandlingsrätt - Den tekniska nomenklaturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
en lagstiftning om förenings- och förhandlingsrätt
icke av rådande förhållanden påkallad, förutsatt att
en lag om arbetsavtal i huvudsaklig
överensstämmelse med nyssnämnda förslag kommer till stånd.
Föreningsrätten kan numera knappast anses
bestridd i vårt land och förhandlingsrätten är redan
genom gällande lagar om arbetsdomstol och om
medling i arbetstvister i princip väl betryggad. Det
synes icke sannolikt, att förhållandena på detta
område skola utveckla sig på ett gynnsammare och
socialt följdriktigare sätt, om den nu föreslagna nya
lagen om förenings- och förhandlingsrätt genomföres,
än om så ej blir fallet.
De kollektiva förhandlingarna må anses fullt
berättigade, när det gäller arbetsprestationer av
någorlunda ensartad karaktär. Så kan över huvudtaget
t. e. allt kroppsarbete och en hel del rutinarbete med
fördel bliva föremål för kollektiv prissättning, medan
detta visat sig vara hart när omöjligt vid
arbetsuppgifter, vilka antingen äro varierande från timme till
timme eller individuellt mycket olikartade, och ej
minst när det är fråga om mer eller mindre
intellektuellt betonade arbeten, där den individuella
differentieringen spelar den avgörande rollen, vilket i särskilt
hög grad gäller de arbetsuppgifter, som möta de högre
tekniskt utbildade ingenjörerna. Beträffande de
yngre årsklasserna av dessa kan måhända i vissa fall
fog finnas för ett kollektivt uppträdande till
förebyggande av ett oskäligt pressande av
begynnelse-eller minimilöner. Högskoleingenjören förblir dock
sällan mer än ett fåtal år i en anställning, som kan
bedömas ur kollektiv synpunkt, utan får i regel
ganska snart relativt mera självständiga uppgifter,
motsvarande den personliga kapaciteten. I fråga om de
allmänna anställningsvillkoren synes dessutom, som
förut framhållits, tillfredsställande trygghet kunna
vinnas genom den föreslagna lagen om
privatan-ställdas arbetsavtal. Härvid frånses pensionsfrågan,
som förutsättes inom kort tid på ett rationellt sätt
reglerad. Beaktas bör även att det ej torde vara
förenligt med samhällets intressen, att arbetspriset
bestämmes lika för den kapable och skicklige som
för den mindre kapable och mindre skicklige.
Svenska teknologföreningen finner sålunda, i vad
avser de yrkesgrupper, som föreningen närmast
företräder, att en lagstiftning motsvarande det
föreliggande förslaget till lag om förenings- och förhandlingsrätt
knappast kan anses vara av behovet påkallad."
Den tekniska nomenklaturen.
I denna synbarligen högaktuella fråga
föreligger ytterligare ett påtagligt
vittnesbörd om dess aktualitet. Teknisk
tidskrift har nämligen från I. V. A. emottagit
ett brev från ingenjör Robert Höök i
Malmberget, som belyser det uppenbarligen
trängande behovet av nomenklatur på
ytterligare ett område av vårt tekniska liv. För
Teknisk tidskrifts ärade läsare har
nomenklaturfrågan sedan länge stått på
dagordningen och behandlats i ett flertal artiklar
berörande skilda områden, till vilka i detta
sammanhang må hänvisas.
Ingenjör Höök skriver:
I häftet nr 4 år 1935, sid. 88—89, av "IVA",
ingeniörsvetenskapsakademiens meddelanden, har Frithiof
Holmgren anfört några synpunkter på rubricerade fråga. Det
är enbart glädjande, att denna sak föres på tal, och
ännu mer glädjande vore det, om ett verkligt initiativ
toges för att bringa reda i den språkliga förbistring,
som för närvarande råder inom den tekniska
nomenklaturen, åtminstone på vissa områden av tekniken.
Vid Jernkontorets diskussionsmöte i maj 1934 hade
undertecknad tillfälle att beröra denna fråga i ett
diskussionsinlägg efter professor Brings föredrag om
finmalning av järnmalmer. Jag yttrade därvid bl. a.:
–– "Några detaljer skulle jag dock här vilja
beröra, men innan jag går in på dessa, kan jag icke
underlåta att uttala glädje även över det sätt, på vilket
den föreliggande uppsatsen framträder i språkligt
hänseende. Om avsiktligt eller ej ha författarna här i
stort sett lyckligt undvikit den språkförbistring, som är
ett framträdande drag inom den svenska
anrikningslitteraturen under de sista åren. Det skulle föra för
långt att gå närmare in på denna fråga, men det vore
önskligt, att från ledande håll, exempelvis från
Jernkontoret och Bergshögskolan, denna fråga ägnades
någon uppmärksamhet och leddes in på nu inslagna
språkligt sunda banor."
De av mig vid detta tillfälle föreslagna instanserna,
som förutsattes ha både intresse och auktoritet nog
att taga hand om frågan angående nomenklaturen inom
anrikningslitteraturen, som då speciellt var på tal, ha
mig veterligt icke gjort något åt detta spörsmål. Det
kan därför antagas vara tacknämligt, om
ingeniörs-vetenskapsakademien enligt ingenjör Holmgrens förslag
vill taga hand om hela detta problem och således även
det speciella område, vilket jag tidigare och här ovan
berört.
De påstådda missförhållandena inom
anrikningslitteraturen torde till stor del bero på den under senaste
år, särskilt i Amerika, så hastigt utvecklade
flotations-anrikningen och den uppsjö på amerikansk litteratur,
som åtföljt denna utveckling.
För att i någon mån antyda de språkliga
missförhållanden, varåt här syftas, torde några få exempel
vara nog. En flotationsapparat, som har att utföra
det första grovarbetet i en flotationsprocess, kallas på
engelska "rougher", och en, som bearbetar den i början
erhållna råsligen till ren vara, kallas "cleaner". Att
såsom stundom sker införa dessa ord i vår
nomenklatur synes icke nödvändigt, då man t. e. kan kalla
dessa maskiner förapparat, resp. efterapparat eller
slutapparat, liksom man vid magnetisk separering talar om
förseparator, resp. efter- eller slutseparator. — Vid
flo-tationsanrikningen tillsättas vissa kemikalier till
gods-vattenblandningen, den s. k. "pulpen", varvid en
noggrann blandning stundom måste ske i särskilda
maskiner, på engelska kallade "mixers" eller
"condition-ers". Att införa dessa ord i nomenklaturen, så som
ofta sker, synes likaledes alldeles onödigt, då man för
dessa maskiner har ett så bra ord som "blandare".
Ett sådant uttryck som det, att "pulpen" måste noga
"mixas" i "conditionern" före inträdet i "roughern",
låter ju horribelt, men likväl är det ett faktum,, att en
sådan terminologi håller på att inarbetas i vårt språk.
— Ett annat ord, som är på väg att trassla till
begreppen, är det engelska ordet "classifier", som numera
ofta användes i den svenska anrikningslitteraturen, och
15 febr. 1936
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
