Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 22 febr. 1936 - Tekniska nomenklaturfrågor, av John Wennerberg - Elektronmikroskopet, av A. Sommerfeld och O. Scherzer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
En egendomlig tendens som i detta sammanhang
kan nämnas, är att ge pluralform åt ord för ett och
samma abstrakta begrepp när det gäller flera
till-lämpningsfall. I stället för: en motors verkningsgrad
vid varierande spänning och ström, säger och skriver
man: en motors verkningsgrader vid olika spänningar
och strömmar. Eller man frågar: Vilka effekter och
hastigheter ha garanterats för maskinen? — Det
gäller i dessa fall alltid värden, helopp, och det är
dessa ords pluralform man har en benägenhet att
överföra till de mera abstrakta begreppen. Det är
inte otänkbart att om på ett statistiskt kontor man
började bokföra, i form av procentsiffror, folks
hälsotillstånd vid olika tidpunkter, man efter en tid
skulle få höra bland personalen: Har du fört in
hälsorna för förra månaden? — Det vore intressant
att få höra språkmännens mening om denna tendens.
Strävan efter bekväma ord är det som gett upphov
till de förut nämnda uttrycken bil, buss, elverk.
Utomordentligt värdefulla äro stamorden och de korta
avledningarna: rör, pump, styre, pådrag... Det
är med en sann känsla av lättnad som man utbyter
stängningsanordning mot lås, stagningsdetalj mot
stöd, eller handtagsarm mot spak. Svårigheten att
nybilda sådana ord får ersättas genom en noggrann
inventering av det befintliga ordförrådet, även sådant
som orättvist fått sjunka i glömska. Man föredrar
också numera att säga exempelvis vridmoment och
isolerband i stället för de äldre formerna
vridnings-moment och isoleringsband.
Därmed är emellertid icke sagt att enstaviga ord
eller sammansättningsdelar alltid skulle vara idealet.
Särskilt sammansättningar med tre eller flera
betonade stavelser i följd äro osköna ur rytmisk
synpunkt: pressluftdon, stötvågsprov; fyra sådana
stavelser blir nästan olidligt: tryckluftbromsprov. De
flerstaviga sammansättningslederna ge bättre
ordrytm: kortslutningsprov, parallellkopplingsanordning.
Man får kompromissa mellan kraven på korthet och
rytm om man skall erhålla de i såväl skrift som tal
bekvämaste orden.
Så är det tre faror av annan art som man bör
beakta. De kunna kort benämnas vitsmöjlighet,
vulgaritet och originalitet. Vill man lansera ett nytt
tekniskt uttryck och därför är angelägen att göra det
populärt får man inte glömma dessa stötestenar. En
bult för utfyllande av ett hål kallar man inte gärna
fyllbult, och om ett vertikalt rör vidgas i sin övre
del, för vätskas påfyllning, vågar man inte kalla detta
en fylltratt. Vulgariteten hos sådana ord som
mojänger, grejor, petmoj (Stockholms telefonapparater)
gör dem olämpliga i allvarliga sammanhang. Alltför
originella få nyskapelserna inte heller vara; det är
därför som de korta avledningarna knappast längre
komma i fråga vid bildandet" av nya namn.
Stjälp-anordning eller stjälpdon kan nog få heta stjälpare,
men ett stjälpe eller en stjälp vågar man ej föreslå.
Dessa tre farligheter bör man emellertid ej taga
alltför avskräckande, ty då kunna de verka
hämmande på en naturlig ordbildning. De glömmas snart
när ordet kommit i användning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
