Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 8. 22 febr. 1936
- Tekniska nomenklaturfrågor, av John Wennerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Mera rationella metoder äro avledning och
sammansättning. I båda fallen är det framför allt
verbformer som mer eller mindre kraftigt ombildas för
användning som, eller i, substantiv.
Av typen avledningar äro följande fall av största
intresse.
1) Användning av verbstammen ensam eller med
ändelsen -e: grepp, vred, ställ (på)drag), (hål)slag...;
fäste, styre, hölje... Nybildning av sådana ord är
sällsynt,
2) Med ändelsen -are: hållare, brytare, slutare,
sändare, mottagare, värmare, kylare ...; ordet anger
här verbets logiska subjekt och kan betyda såväl
en person som ett tekniskt hjälpmedel. Nybildning
av sådana ord kan utan svårighet göras och
förekommer ofta. (I en av Aseas verkstäder är "kätta" —
fastsätta lyftkätting, personen kallas "kättare".)
3) Med ändelsen -ing eller -ning: lindning:
isolering, spinning, urborrning, packning, koppling,
ledning ..., vilka ord kunna beteckna såväl själva
verksamheten som dess konkreta resultat; den
sistnämnda betydelsen är den nyare. Nybildning är
enkel, och betydelseöverföringen icke sällsynt.
Av typen sammansättningar skall i detta
sammanhang nämnas det fall där huvudordet är ett mycket
allmänt och därför relativt intresselöst begrepp, t. e.:
4) Kylanordning, kyldon, kylutrustning...
Behovet i vårt språk av ett till sin betydelse
neutralt ord som formell stomme i sådana
sammansättningar är ofta omvittnat. I vardagsspråket hjälper
man sig fram med slangmässiga uttryck som grejor,
mojänger osv. Det tyckes mig och många andra som
om ordet "don" kunde fylla en god del av detta
behov. Ett annat sådant ord att minnas är "verk", t. e.
urverk, valsverk, fackverk, ramverk.
*
De definierande benämningarna, ävensom de
spe-cialtillämpade egennamnen, äro oftast
sammansättningar och bestå av minst två delar som var för sig
ha något väsentligt att omtala, I de
sammansättningar, vilkas slutdel är ett substantiv, är första delen
snart sagt av vilken ordklass som helst, men
framför allt:
1) Adjektiv, t. e. torrelement, högspänning,
synkronur.
2) Verb, t. e. gjutgods (som är gjutbart);
hängbana, stålager (som hänger, står); bärring,
blåsmaskin, kylrör, strykjärn (med uppgift att bära.
blåsa...).
3) Substantiv, t. e. järnrör, plåtrör (material);
vattenrör, gasrör (för ledning av); hårrör, knärör,
fläns-rör (form); takrör, jordrör (placering); huvudrör
(systemdel); Bergmannrör, Mannesmannrör, Pitotrör
(uppfinnare); osv.
Det är egendomligt med dessa sammansättningar.
De äro formellt så starkt sammansvetsade som
möjligt, men logiskt närma de sig rena gåtorna genom
bristen på inre samband. De uteslutna
prepositio-nerna eller konjunktionerna kunna vara: av
(järnrör — rör av järn), för (vattenrör), liksom (knärör),
med (flänsrör), i (jordrör) osv. Denna obestämdhet
gör sammansättningen på en gång bekväm att bilda
och osäker att använda. Man jämföre: luftballong,
gasballong; generatorgas, motorbränsle; motorskåp,
apparatskåp, kabelskåp. Det är praktiskt taget omöj-
ligt för icke-specialisten att gissa rätt på den av
sedda betydelsen av flera av dessa termer. Även här
är alltså definitionen ett nödvändigt komplement till
benämningen.
Ibland har sambandet blivit ännu lösligare,
därigenom att ett viktigt mellansubstantiv bortfallit:
01je(ström)brytare, kniv(ström)ställare,
trapp(belys-nings)automat. I dessa exempel tangeras hårt
gränsen för det rimliga; åtminstone måste sägas att
benämningarnas självdefinierande förmåga blivit starkt
försvagad, så att de snarast måste klassificeras som
kontruerade egennamn med fullt behov av definition.
*
De sammansatta ordens och överhuvudtaget de
definierade benämningarnas huvuddel anger
givetvis ett allmännare begrepp än hela benämningen.
Den tekniska nomenklaturen behöver för sådana
ändamål en uppsättning ord för sammanfattande
begrepp. Sådana äro apparat, verktyg, maskin,
fordon ... Såväl för enstaka definitioner som vid
klassificering behövas likaledes sådana
sammanfattnings-namn.
De just nämnda föremålen tillsammans med ugnar,
pumpar, transportdon ..., alltså relativt
självständiga tekniska hjälpmedel kunna också ha behov av
ett gemensamt namn. I Aseas decimalregister har
härför valts ordet "organ", i analogi med de levande
varelsernas organ som ju kunna lia funktion
av-motor, verktyg, pump, ugn ... Kroppen i dess
helhet svarar mot den tekniska anläggningen, och dess
verksamhet svarar mot industrien. De tekniska
organens delar kallas element, detaljer osv.
Man kan med dessa huvudord bilda sådana
definierande benämningar som stöddetaljer,
motstånds-element, värmeorgan, kraftanläggning,
petroleumindustri.
*
Efter denna grovinventering av de språkliga
resurserna vill jag dröja en stund vid de speciella
fordringar man kan ställa på de tekniska
benämningarna.
Självklara krav äro: Entydighet, vilken som vi sett
ofta är svår att nå, vidare språkriktighet och
bekvämhet.
Vad man i en Fouriersk serie vanligtvis kallar
tredje övertonen, är den andra i ordningen av
övertonerna; dess ordningstal i hela serien är däremot 3.
Man borde därför i stället använda det entydiga
uttrycket: tredje tonen. — Uttrycket tredubbling
betyder ej att man fördubblar tre gånger, alltså
8-fal-digar, utan att man 3-faldigar; här äro språkets
logiska uttrycksmedel otillräckliga eller åtminstone
obekväma.
Språkriktighet innebär korrekt tillämpning av
språkets gängse regler för ords uppbyggnad, böjning och
stavning. (Detta är icke minst att iakttaga vid
främmande ords införlivande.) Många ha svårt att
rätt handha det lilla välgörande -s- som i vissa fall
måste till för att göra en sammansättning smidigare.
Karakteristiska exempel för dess korrekta
användning äro: diameter, ri’ng-diameter,
slä’pring-s-diame-ter; kol, la’mpkol, bå’glamp-s-kol (däremot
oljeströmbrytare utan -s- efter ström, emedan här den sista
förbindningen är den intimare).
72
29 febr. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:32:29 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1936a/0082.html
