Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. 7 mars 1936 - Energilagstiftning. Ett referat av den tyska lagen, av Erik Upmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TekniskTidskrift
7 MARS UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN HÄFTE 10
o
1 9 3 6 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD ARG. 66
INNEHÅLL: Energilagstiftning. — Ingenjören och försvaret. — Svenska industriens praktiknämnd. — Notiser.
— Litteratur. — Tekniska föreningar. — Insänt. — Sammanträden.
Energilagstiftning.
Ett referat av den tyska lagen.
Energi- och koncessionslagstiftningen har under
senare tid tagits upp till omprövning i flera
länder. I Sverige arbetar nu en kunglig kommitté med
denna fråga och under förra året utgåvos nya lagar
på området i Danmark och senast i Tyskland.
"Gesetz zur Förderung der Energiewirtschaft",
officiell förkortning "Energiewirtschaftsgesetz",
beslutades av tyska riksregeringen den 13 december
1935, kungjordes den 16 i samma månad och trädde
därmed omedelbart i kraft. Undertecknare av lagen
äro, förutom ledaren-rikskanslern,
riksekonomiministern — den minister under vilkens domvärjo lagen
närmast faller — riksinrikesministern och
rikskrigsministern, med vilka två senare den förre skall
konferera vid lagens tillämpning i vissa avseenden. Ett
förhandsmeddelande om lagen lämnades redan i
september 1935 av riksekonomiministern,
riksbankspresident dr Hjalmar Schacht i ett mycket
uppmärksammat tal vid den tyska elektroenergigruppens möte
i Saarbrucken.
Den nu publicerade lagen är fullt diktatorisk. Den
ger riksekonomiministern bemyndigande att ingripa
reglerande på snart sagt alla energiförsörjningens
områden. I en ingress angives syftet med lagen
vara att enhetligt leda den för näringsliv och
samhälle betydelsefulla energiförsörjningen, att i
allmännyttans intresse på ett ekonomiskt riktigt sätt
nyttiggöra de olika energislagen, att säkra det
nödvändiga samhälleliga inflytandet, att förhindra från
allmännyttans synpunkt Skadliga verkningar av den
fria konkurrensen, att befrämja lämpligt samarbete
samt att genom dessa åtgärder säkerställa och
förbilliga energiförsörjningen.
Lagens huvudsakliga innehåll sammanfattas i det
följande.
Riksekonomiministerns befogenheter äro
synnerligen vidsträckta. Han
1) utövar kontroll över energiförsörjningen
(elektricitet och gas), i frågor rörande kommunernas
energiförsörjning sker kontrollen i samförstånd med
riksinrikesministern (§ 1),
2) kan avfordra energiförsörjningsföretag vilken
uppgift som helst av teknisk eller ekonomisk art
(§ 3),
3) kan bestrida och efter ytterligare prövning
förbjuda ny-, om- och tillbyggnad samt nedläggning av
energialstrings-, -överförings- och
-distributionsanläggning (elektricitet och gas) avsedd för distribution
till utomstående (§ 4),
4) bestämmer om industriföretag får påbörja
energidistribution till utomstående (§ 5),
5) kan med laga kraft bestämma
anslutningsvillkor och taxor (§ 7),
6) kan förbjuda energiförsörjningsföretag, som icke
uppfyller sina förpliktelser, att fortsätta sin
verksamhet, vilken av ministern därvid överlåtes på annat
företag; ministern avgör härvid uppkommande
tvister (§ 8),
7) bestämmer om energiinförsel och om avslutande
av fördrag härom (§ 10),
8) fastställer omfattning av expropriationsrätt
(§ 11),
9) avgör tillåtlighet och storlek av skadestånd och
avgifter som avkrävas energiförsörjningsföretag vid
användning av gatu- och vägmark (§ 12),
10) kan tvinga energiförsörjningsföretag att
vidtaga åtgärder till rikets försvar; ersättning utgår
härvid, om åtgärderna ligga utanför ramen av
företagets ekonomiskt motiverade utveckling (§ 13),
11) utfärdar förordningar rörande kontroll av
energi- och energiförbrukningsanläggningars tekniska
beskaffenhet, driftsäkerhet och anordning samt
handhar kontrollen (§ 13),
12) kan anförtro för lagtillämpningen erforderliga
förundersökningar åt ledaren för "Reichsgruppe
Energiewirtschaft" samt åt samme man eller
underordnade myndigheter anförtro vissa befogenheter
enligt lagen (§ 16),
13) utfärdar i samförstånd med
riksinrikesministern och rikskrigsministern de för lagens
genomförande erforderliga förordningarna och
föreskrifterna (§ 19),
14) kan ändra eller annullera delstaternas
föreskrifter på energiförsörjningsområdet (§ 19).
Riksekonomiministern kan vidare, om
allmännyttan så kräver, med laga verkan göra avvikelser
från vissa bestämmelser i § 6 som omnämnas i det
följande.
I vissa avseenden skiljer lagen mellan
energiförsörjningsföretag för allmän distribution och
energiföretag för uteslutande försörjning av egen industri
eller dylikt. Ett distributionsföretag är, utöver vad
som framgår av det föregående, skyldigt att
1) förhandsanmäla planerad ny-, om- och
tillbyggnad av energianläggning; denna skyldighet gäller
även industriföretag (§ 3, en motsvarande
bestämmelse har redan tidigare varit gällande enligt en
förordning den 30 juli 1934),
14 mars 1936
91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
