Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. 7 mars 1936 - Energilagstiftning. Ett referat av den tyska lagen, av Erik Upmark - Ingenjören och försvaret. Diskussionsinlägg av Ernst Lindh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
2) publicera för resp. energiförsörjningsområde
allmängiltiga anslutnings- och leveransvillkor (§ 6),
3) verkställa anslutning av och energileverans till
alla som så önska inom området (allmänt
anslutnings-och leveranstvång); tvånget gäller icke, om
anslutningen för företaget innebär ekonomisk orimlighet,
som även kan ligga i abonnentens person, samt ej
heller i full utsträckning, om abonnenten har egen
energiförsörjning (§ 6);
4) övertaga misskötta företags verksamhet på
an-maning av riksekonomiministern, varvid det
övertagande företaget erhåller rätt att expropriera det
övertagna företagets egendom; det övertagna företaget har
rätt att fordra expropriation (§ 8—9).
Lagen innehåller i övrigt bestämmelser om
skyldighet för industriföretag att till vederbörande
energiförsörjningsföretag inom området lämna meddelande
om planerad ny-, om- och tillbyggnad.
Tystnadsplikt ålägges ämbetsmän (jämför punkt 2 under
riksekonomiministern). Lagen om socialisering av
energiförsörjningen av 31 december 1919 förklaras
upphävd. Skador på grund av lagen medföra icke
skadeståndsskyldighet. försåvitt icke detta uttryckligen
utsatts i lagen.
Samtidigt med lagen utgavs en officiell
redogörelse för de ändamål, den är avsedd att tjäna, Däri
framhålles, att Tyskland gått i spetsen vid
utnyttjandet av de tekniska framstegen på
energiförsörjningsområdet och att den dittillsvarande fria
utvecklingens förtjänster varit sådana, att man kunnat reda
sig utan särskild lagstiftning. Utvecklingen har
emellertid även haft fel: olika områden lia blivit mycket
olika ställda med avseende på taxor och
utvecklingsmöjligheter, kapitalinvesteringar av icke önskvärd
art ha ägt rum, partipolitiska synpunkter ha fått
inverka, beroende bl. a. på nödvändigheten för
energiföretagen att använda allmänna vägar och gator
m. m. För att förhindra en monopolisering av
energialstring och energidistribution, som skulle medföra en
stagnation i utvecklingen, har en lagstiftning nu visat
6ig nödvändig. Lagen skall utan att hämma det
värdefulla företagareinitiativet hjälpa att undgå
olägenheterna med det gamla systemet.
Stödd på energiföretagens anmälningsplikt enligt
förutnämnda förordning av den 30 juli 1934 blev
"Reichsgruppe VI (Energiewirtschaft)", till vilken
samtliga elektricitets- och gasföretag äro
tvångsanslutna, på sin tid före den nya energilagstiftningens
tillblivelse anförtrodd uppgiften att verka som ett
rådgivande organ för energiförsörjningen. Svåra
problem, bl. a. städernas totalitetskrav, i någon mån
även distributionsföretagens kampanj mot
industri-kraftföretagen, stodo på dagordningen, men synas
icke ha bemästrats av det rådgivande organet, i
varje fall icke till de makthavandes belåtenhet. I
och med den nya energilagen har man i Tyskland
frångått experimentet med ett rådgivande organ och
skapat förutsättningar för kraftigare former av
statligt ingripande. Det kan här påpekas, att sju
månader innan tyskarna frångingo det rådgivande
organet infördes detsamma i dansk lag
(Staerkstrøms-loven av 11 maj 1935), enligt vilken ett trettonhövdat
elektricitetsråd utövar denna funktion.
Den nya tyska lagen syftar i viss mån till det
sakernas tillstånd som understundom brukar
betecknas som det svenska systemet: lojalt samarbete och
förnuftig konkurrens mellan statliga, kommunala,
privata och på sistone även kooperativa
energialst-ringsföretag. Detta system har i Sverige framvuxit
utan lagtvång. Det är först senare som vår
konces-sionslag i viss mån börjat användas i
konkurrensregleringens tjänst därigenom att kungl, maj :t under
framhävande av säkerhetssynpunkter i några fall
förvägrat koncession för konkurrerande kraftledningar,
varigenom konkurrensmomentet avkopplats.
Konkurrens kan vara skadlig eller förnuftig; det senare
slaget ingår som en betydelsefull beståndsdel i det
svenska systemet. Gränsen mellan de olika slagen av
konkurrens kan vara ytterligt svår — i vissa fall
omöjlig — att draga. Som tidigare framhållits har
man i Danmark och tidigare även i Tyskland sökt
lösa dessa svåra frågor genom ett rådgivande organ,
men i Tyskland liar man efter någon tids prövning
frångått detta system för att i stället lägga
avgörandet hos vederbörande minister. Den tyska
utvecklingsgången torde vara symptomatisk även för
icke diktatur länder: ett statsingripande på
näringslivets område för med sig ett annat och ofta
kraftigare. Man vill utrota den skadliga konkurrensen
och häremot är i och för sig intet att invända, men
man kommer därvid lätt att utrota även den
förnuftiga konkurrensen, konsumenterna bli lidande, nya
kontrollingripanden bli nödvändiga o. s. v. Den
tyska energilagstiftningen är visserligen nu i mångt
och mycket otänkbar i vårt land, men den är av
intresse även för oss som en god illustration till
statsingripandenas tendens mot allt skarpare
insnör-ning av den fria företagsamheten, allt i den
samhälls-nyttiga kontrollens namn.
Erik Upmark.
Ingenjören och försvaret.
Teknisk tidskrift börjar nedan med
publiceringen av diskussionsinläggen efter
ingenjör Schmidts föredrag "Ingenjören i för
svarets tjänst — i fred som i krig".
Början göres med chefens för väg- och
vattenbyggnadskåren inlägg, som på grund
av överste Lindhs vid tillfället iråkade
sjukdom upplästes av major R. Brink,
överste Ernst Lindh: Föreningens sekreterare har
anmodat mig att i afton göra ett uttalande i den
förevarande frågan.
92
Mitt inlägg i aftonens förhandlingar kan givetvis
endast beröra väg- och vattenbyggnadsingenjörernas och
byggnadsteknikernas ställning inom försvarsverket.
De väg- och vattenbyggnadsingenjörer, som tagas i
anspråk inom försvarsverket i fred och krig, tillhöra
antingen den numera uteslutande militära väg- och
vattenbyggnadskåren eller tjänstgöra som reservofficerare
vid olika truppförband, som värnpliktigt underbefäl eller
som män i ledet.
Vad beträffar väg- och vattenbyggnadskåren kan man
enligt min mening inom ingenjörkretsar glädja sig åt,
14 mars 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
