Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. 14 mars 1936 - Ingenjören och försvaret. Diskussion, av H. Åkermark, Y. Schoerner, Fritz Egnell, S. E. Allstrin, Karl A. Wessblad, S. A. Thorén, A. Billberg, Sven Carlsson, Frithiof Holmgren, Carl C:son Schmidt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
gott och väl, att samarbete äger rum inom bestående
organisationer, och att regeringsformen föreskriver
sådant samarbete. Men detta är icke tillfyllest. Ännu
mer skulle utvinnas i effekt genom en omorganisation,
som tillmötesgår en ny tids nya krav. Man måste komma
ifatt utvecklingen icke minst på det tekniska området!
Jag skall tillåta mig att hänvisa till den aktuella
diskussionen i detta ämne i det engelska parlamentet helt
nyligen. Det synes mig som om denna diskussion äger
rätt mycket av intresse även för våra förhållanden.
Den har visserligen omnämnts i den svenska pressen,
men jag skall tillåta mig att beröra särskilt ett par
punkter något utförligare än som hittills skett i de
svenska tidningarna. Diskussionen kan betraktas som
en förpostfäktning till den stora engelska
försvarsdebatt, som bebådats till i början av mars. Den nu
förda debatten har gällt bl. a. koordinerandet av
försvarsgrenarna och skapandet av ett organ för de
studier och förberedelser, det moderna kriget kräver —
alltså samma problem som hos oss äro aktuella.
Debatten har förts i såväl över- som underhuset och
föranletts av enskilda motioner, vilka jämlikt engelsk
parlamentarisk kutym sedermera återtagits; det har
endast gällt att få problemen diskuterade. I överhuset
var det lörd Strabolgi (mer känd under sitt tidigare
namn Commander Kenworthy; numera affärsman
skulle jag tro), som drog upp problemet för en tid
sedan. I underhuset behandlades det i den märkliga
debatt fredagen den 14 febr., då inom parentes sagt
skarp kritik riktades mot premiärministern till och med
av Sir Austen Chamberlain. I underhuset upptogs
problemet på initiativ av amiralen Sir M. Sueter. I ett.
enligt Times av hela huset mycket uppmärksammat
anförande underströks de av Sueter framförda
synpunkterna särskilt av oppositionens ledare, mr Attlee, på
sin tid understatssekreterare i krigsministeriet i Mac
Donalds ministär. Liknande anföranden hölls vidare av
ytterligare en del ledamöter med administrativ
erfarenhet inom försvarets gebit, bl. a. av en f. d. sjöminister och
en f. d. civillord i amiralitetet. Samtliga dessa herrars
uttalanden gingo i den riktningen, att det borde skapas
ett kompetent forum för samverkan mellan
försvarsgrenarna och för behandlingen av de frågor, som
sammanhänga med krigets nya dimensioner. Samtliga talare
antydde därvid, att i den högsta instansen måste finnas
representanter för det ekonomiskt-industriella livet. Jag
skall icke trötta med några längre redogörelser, men
det har roat mig att göra några utdrag ur Times, som
det kanske tillåtes mig att citera.
Den som föranledde motionen, amiral Sueter,
anförde bl. a., att det kräves bildandet av en stab, vars
medlemmar genomgått det sedan flera år verksamma
Imperial Defence College, vilket sysslar med studiet
av de stora försvarsproblemen. (leke blott officerare
genomgå detta college utan även vissa högre civila
ämbetsmän.) Enligt Sueter borde även civila medlemmar
med stor erfarenhet rörande industrien ingå i den
nämnda staben. Han erinrade om, att i ett framtida
krig äro icke bara armén, flottan och flyget inblandade
utan även i stor utsträckning industrien. Landets bästa
hjärnor behövdes för att ge råd i dessa angelägenheter.
Nya idéer måste noggrant undersökas.
Mr Lambert (på sin tid civillord i amiralitetet)
anförde, att om Sueter hade anlagt tekniska synpunkter på
frågan, så önskade han tala ur civil synpunkt. Det
gällde att klokt hushålla med försvarsbudgeten. För
den skull erfordrades mera samarbete och en
koordinerande instans, som kunde avgöra prioriteten mellan
de olika försvarsgrenarna. När han tjänstgjorde i
amiralitetet bestod samarbetet i en strid mellan amiralitetet
och finansministern. Han misstänkte starkt, att
samarbetet i dag fortfarande vore en strid mellan
försvarsgrenarna och finansministern rörande anslagens för-
delning. Trots de stora utgifter, som nedlades på
försvarsväsendet, gåve enligt hans mening pengarna icke
tillräcklig valuta på grund av att det saknades en
rationell fördelning av pengarna mellan de olika
försvarsgrenarna. Det vore nödvändigt att förändra systemet
och skapa en koordinerande instans. Även en annan
talare underströk att en dylik systemförändring skulle
komma att medföra sparandet av millioner pund och
ändå giva landet bättre försvarsgrenar än det nu hade.
Mr Attlee, oppositionens ledare, anförde att försvaret
är ett problem, icke tre skilda problem för de olika
försvarsgrenarna. Vad som fordras, är enhet i högsta
ledning, enhet i planläggning och enhet i kringsyn.
Detta kunde erhållas endast genom enhet i själva
försvarsdoktrinen; icke tre skilda doktriner för marin, flyg
och armé. Försvarsproblemet måste behandlas i
samarbete mellan representanter för de skilda
försvarsgrenarna samt civila sakkunniga. Han önskade att se en
gemensam försvarsminister understödd av en stab,
tränad att tänka i de stora försvarsproblemen. Även
finansfrågor skulle handläggas av denna så till vida, att
den skulle svara för avgörandet av prioriteten mellan
försvarsgrenarna och distributionen i stort mellan dessa.
Även mr Amery (på sin tid sjöminister) hävdade att
det krävdes en instans, som kunde överse det
strategiska behovet i stort och som stode emellan
finansministern och försvarsgrenarna, när omfattningen och
fördelningen av försvarsutgifterna skulle bedömas. En
sak, som erfarenheterna från världskriget bränt in i
hans sinne, vore nödvändigheten i framtiden för ledarna
av de stridande vapnen att förstå de politiska och
ekonomiska problemen. Även andra talare underströko
samma synpunkter. I ett politiskt synnerligen märkligt
inlägg poängterade slutligen äver Sir Austen
Chamberlain, hurusom det moderna kriget numera alltigenom
förändrat karaktär. Han påpekade, att det numera icke
vore tillfyllest att endast hava den bästa armén och
den bästa generalstaben eller det bästa amiralitetet och
de bästa amiralerna. Modern krigföring vore en affär
för nationer och icke bara för arméer och flottor. Man
måste koordinera icke endast de tre försvarsgrenarna
utan hela befolkningens civila verksamhet.
Jag har här berört den engelska diskussionen för att
därigenom ytterligare belysa de även hos oss aktuella
frågorna. Synpunkterna äro desamma, även om
dimensionerna äro olika i ett världsvälde och hemma hos oss.
Så som jag ser saken, anser jag det vara av största
betydelse, att kvällens synnerligen representativa forum
tager fasta på just dessa synpunkter. Det är av större
vikt, synes det mig, att just dessa principiella problem
i första hand bli föremål för närmare behandling, än
att man diskuterar hur många och på vilka platser
ingenjörer skola infogas i försvarsorganisationen. De
stora nutida försvarsproblemen kräva samarbete mellan
officerare och representanter för samhällslivets olika
områden, icke minst de områden, som representeras av
här i kväll närvarande. Och det gäller, som ingenjör
Schmidt tidigare berört, att finna effektiva och
lämpliga organisatoriska former för att giva ett dylikt
samarbete ett gott resultat. Det måste skapas organ, som
koordinerar icke blott de tre stridande försvarsgrenarna
utan också dessa och den fjärde, krigsindustrien.
Jag skulle vilja avsluta detta inlägg med ytterligare
ett yttrande av Haber, kemisten och nobelpristagaren.
Inledaren har förut citerat honom. I samma anförande,
där Haber talade om bristen på teknisk fantasi — det
hölls på sin tid inför tyska riksvärnsofficerare —
framförde han också den liknelsen, att strategen samt
vetenskapsmannen och teknikern länge så att säga bott i
samma hus, men att de blott hälsat varandra i
trappan; i övrigt hade de icke haft någon beröring. Även
om den kritik han därmed ville uttala rörande
krigskonstens bristande kontakt med vetenskapen, måhända
14 mars 1936
113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
