Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 14. 4 april 1936 - Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blir allt hetsigare. Ett utslag härav var bl. a. det
överfall som i mitten av februari ägde rum på
socialistledaren Léon Blum i samband med
rojalisthistorikern Bainvilles begravning. Denna händelse
föranledde regeringen att proklamera de rojalistiska
förbundens upplösning, något som dock torde vara
lättare att genomföra på papperet än i verkligheten.
I Spanien har som följd av nyval till cortez en
regimförändring i vänsterriktning ägt rum efter en
period av något mer än två år, under vilken de
konservativa och klerikala krafterna dominerat. Som
premiärminister har Senor Azana, det radikala
partiets ledare, tillträtt det främsta ansvaret för det
oroliga landets öden. Regimförändringen har hittills
icke medfört några våldsamma utbrott, men elden
glöder ännu under askan efter 1934 års revolter, och
den av Senor Gil Robles ledda "fascistiska" gruppen
har icke på något sätt satts ur spelet.
Vad England och det brittiska riket beträffar har
det i januari inträffade tronskiftet hos allmänheten
tilldragit sig långt större uppmärksamhet än
politiken i egentlig mening. Det var den 20 januari, som
Georg V, "av Guds nåde konung av Storbritannien,
Irland och de brittiska besittningarna på andra sidan
haven, trons försvarare, kejsare av Indien" vid 70
års ålder och efter en något mer än tjugufemårig
regering samlades till sina fäder. Han efterföljdes
omedelbart på tronen av den hittillsvarande prinsen
av Wales, som konung Edward VIII, 41 år gammal
och ännu ogift.
Det vore oriktigt att förneka både den brittiska
monarkiens stora betydelse som institution och den
engelske kungens personliga möjligheter att göra sig
gällande, i de fall då han äger de härför nödvändiga
förutsättningarna. Georg V. under vars
regeringstid en världsomvälvning ägt rum, torde icke heller
lia varit alldeles utan dylikt inflytande, ehuru det
merendels utövats i en mycket indirekt form. Hans
efterträdare torde dock måhända komma att spela
en större personlig roll. Han går i varje fall till sitt
värv med en rik och mångsidig erfarenhet av världen
samt är känd som en fördomsfri och vaken iakttagare
av världsutvecklingen.
Frånsett utrikespolitiken har den brittiska
regeringsverksamheten under de sista månaderna
framför allt behärskats av den nya upprustningen, som
har ett mycket stort omfång. Bakom denna
företeelse, vilken som bekant är universell, ligger vad
särskilt England beträffar en tydlig reaktion mot
1920-talets falska trygghetskänsla och en övertygelse
om att vad som populärt kallas "kollektiv säkerhet"
förutsätter att varje stat först sörjer för sin egen.
Det är också betecknande för världsläget, att en
icke ringa del av den brittiska upprustningen
inriktats mot öster och tagit sig påtagliga uttryck i
Haifa och Port Said, Suez, Aden och Singapore.
Den krigsfara, som den skärpta motsättningen
mellan Japan och Sovjetunionen innebär för hela
världen i dess helhet, är sannolikt svårare att
avvärja än den vid Rhen. Här stå nämligen långt
mera så att säga ödesbestämda krafter emot
varandra. Den japanska expansionen på det asiatiska
fastlandet är icke något påhitt av erövringslystna
militärer eller diplomater utan framdrives med inre
nödvändighet av landets överbefolkning och tvånget
att säkerställa råvarutillgångar och
industrimarknader, vilket i Asien helst sker med politiska
maktmedel. Denna japanska expansion har emellertid nu
nått så långt att nästa steg — Yttre Mongoliet —
måste leda till en mycket skarp sammanstötning med
Sovjetunionens sedan femton år förhärskande
inflytande i detta rike, som både är rikt på potentiella
resurser och en strategisk nyckelposition i Asien.
Med Nanking-regeringen tycks den japanska
ledningen däremot ha nått en uppgörelse. I varje fall
är Nanking ej längre att räkna med som en
bundsförvant till Moskva.
Vad Japan syftar till är ingenting mindre än en
världsmaktsposition i paritet med Förenta staterna
och det Brittiska riket. Asiens behärskande från
Behrings sund till Indokina, från Bajkalsjön till
Stilla Oceanen är redan till stor del en verklighet. I
varje fall befinna sig alla medtävlare på defensiven.
Även på världshaven gör Japan anspråk på en
ställning av allra första ordningen. I januari lämnade
sålunda dess ombud flottkonferensen i London, sedan
de japanska anspråken på full paritet med England
och U. S. A. avvisats. Den japanska ledningens
blickar gå även till Mexiko och Sydamerika, till
Australien, Indien och Ostafrika.
I detta läge blev världen icke utan skäl oroad av
den militärkupp, som den 26 februari igångsattes i
Tokyo. De upproriska började med att mörda
förutvarande premiärministern amiral Saito,
finansministern greve Takahashi m. fl. misshagliga
"kapitalistiska" politiker. Syftet med kuppen, bakom vilken
stod en vitt spridd rörelse bland arméns officerare,
torde varit upprättandet av en nationellt socialistisk
regim med en imperialistisk utrikespolitik under
arméns ledning. Termen "fascism" täcker icke
fullständigt denna riktnings åskådning men ger ett
ungefärligt begrepp om vad saken gäller. Den nya
rörelsen riktar sig självfallet icke mot det helgade
kejsardömet, ej heller mot landets traditioner i övrigt
utan säger sig syfta till en "restauration", i analogi
med den varmed hela den japanska reformeran
inleddes på 1860-talet.
Tokyo-kuppen undertrycktes icke utan avvecklades
genom kompromiss. Premiärministerposten övertogs
av utrikesministern Hirota, som visat förståelse för
kuppmännens åskådning. Förre krigsministern
general Araki, den främste politiske representanten för
denna riktning, är fortfarande en mycket mäktig man.
Krigsfaran i Asien har ryckt ett fjät närmare.
Hur allvarlig denna fara är framgår bl. a. av en
del intervjuuttalanden, som Stalin i början av mars
gjorde till en amerikansk journalist i Moskva. Den
ryske diktatorn framhöll härvid att i jämförelse med
krigsfaran i Asien var Abessinienkriget endast en
episod. En japansk framryckning till Ulanbator
(Urga), dvs. till Yttre Mongoliets kärnland, skulle,
förklarade Stalin vidare, betyda krig.
Den sida av den ryska politiken, som företrädes i
Genève och annorstädes av utrikeskommissarien
Litvinov, måste ses mot bakgrunden av detta läge i
Asien. Vad Sovjetunionen mest av allt fruktar är
ett närmande Tyskland—Japan.
Under det sista kvartalet ha tre män gått bort,
vilka var för sig spelat en betydande roll i modern
historia, nämligen Lord Reading (f. 1860), Lord
Beatty (f. 1871) och Eleutherios Venizelos (f. 1864).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
