Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 14. 4 april 1936 - Tidsackord eller penningackord, av G. Peiseler, referat av E. Palm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
arbete, även om dessa operationer äro tämligen
sällan förekommande. Ty även vid blandad
tillverkning är det ofta så, att operationerna och
arbets-styckena i stor utsträckning likna varandra, även
om de än i någon mån avvika till omfattning eller
storlek. Som talaren visade medelst en figur, kunna
sådana tider inprickas i ett diagram, varefter man
genom interpolering på ett enkelt sätt kan få fram
ackordstider för helt nya operationer eller
arbetsstycken.
För bestämning av riktiga ackord är det
emellertid nödvändigt att en fackman handhar uppdraget.
Det är icke möjligt att erhålla riktiga ackord, om
man enbart använder sig av yngre och oerfarna
personer, som springa omkring och knäppa på en
klocka. Ännu sämre resultat erhålles, om man
försöker sig på den förkastliga metoden med ett ur
dolt i fickan. Den enda framkomliga vägen för att
erhålla en riktig bild av förhållandena äro
långtidsstudier (Daueraufnahme). leke minst viktig är en
ingående fackkunskap, då det gäller bedömningen
av genomsnittsarbetaren, vilket är ett av de svåraste
problemen inom detta område. För att kunna
fullfölja sitt uppdrag måste emellertid tidsstudiemannen
både skyddas och stödjas uppifrån.
Om nu långtidsstudier äro den enda framkomliga
vägen, kan man fråga sig, om icke denna metod blir
alltför dyrbar. En kvalificerad fackman måste
givetvis betalas väl, och skall han nu ägna lång tid åt varje
studie, förefaller det, som om vinsterna här skulle
slukas av kostnaderna. Det är emellertid numera
icke nödvändigt att fackmannen företager annat än
stickprov på ifrågavarande arbete, då han nämligen
under mellantiderna kan använda sig av automatiskt
registrerande apparater. Den myckna
protokollskrivningen med massor av siffror har föga värde.
Man får ingen överblick över ett sådant studieresultat
och en arbetare, som förelägges ett dylikt protokoll,
blir fullständigt förvirrad. Någonting helt annat
blir förhållandet, om man kan framställa bilder av
arbetet, t. e. i grafisk form. Dessa kurvor ge med
ett enda ögonkast en samlad bild av hela
arbetsför-loppet med därvid inträffade störningar och uppehåll.
En sådan bild förstår en arbetare med största
lätthet. Genom de självregistrerande apparaterna kan
man säga, att arbetet bokför sig självt, vilket
givetvis har betydelse, särskilt då det blir diskussion om
en studies objektivitet. Med hjälp av dylika
apparater kan man på ett billigt sätt få långtidsstudier,
vilka registrera allt vad som händer under arbetets
lopp, t. e. rengöringstider och liknande, som annars
icke komma med i tidsstudieprotokollen.
Slutligen berörde talaren några särskilda
oegent-ligheter och svårigheter vid ackordsättning. Enligt
talarens mening var garanterad minimitimpenning ett
misstag. Arbetaren bör ha garanti för att ackordet
sättes på ett riktigt sätt samt för att arbetsledningen
strävar efter att hålla arbetslokaler, maskiner,
material etc. i samma skick, som då ackordet fixerades,
men några ytterligare garantier böra icke lämnas.
En garanterad minimitimpenning endast avtrubbar
den eggelse, som man har avsett med ackordet.
En annan svårighet uppstår vid ackordsättning av
helt nya arbeten. Om därvid en tidsstudie tages på
ett tidigt stadium, är det tydligt, att de erhållna
tiderna bli alltför långa, och då arbetaren blivit van,
kan han därigenom komma upp till orimliga
förtjänster eller också leder förfarandet till medveten
prestationsbegränsning. Hur skall man då förfara
i ett dylikt fall? Det riktiga är, att man sätter ett
ackord, som är avsett att gälla, sedan arbetaren blivit
fullt van vid arbetet, och därtill lägger ett
tillräckligt övningstillägg. Detta förfaringssätt har prövats
i stor utsträckning och befunnits i hög grad eliminera
de ovannämnda svårigheterna. Liknande
specialtill-iägg kunna förekomma t. e. vid särskilt svåra
arbeten eller då arbetet är oljigt, smutsigt eller vått.
Man bör sålunda undvika att sammanblanda de
normala faktorerna med mera tillfälliga sådana.
Bestämningen av penningfaktorn eller den
förtjänstnivå, till vilken en arbetare bör hänföras, leder
ofta till tvistigheter. I Tyskland har man i detta
avseende uppdelat arbetarna i yrkesarbetare,
tempoarbetare och grovarbetare (gelernte, angelernte und
ungelernte), vilken uppdelning emellertid ofta leder
till orimligheter. Så t. e. komma därigenom två
svarvare, varav den ene utför ett högst tempobetonat
arbete, t. e. grovsvarvning av en axel, och den andre
ett högkvalificerat verktygsarbete, att båda räknas
till gruppen yrkesarbetare med samma förtjänstnivå.
Givetvis bör den skicklige verktygssvarvaren erhålla
högre lön än den förstnämnde svarvaren, och detta
får man nu söka åstadkomma genom ett särskilt
svårighetstillägg. Man kan icke komma ifrån, att
frågan, huru en viss arbetstid skall värderas i pengar.
alltid kommer att stå öppen, ty det är en fråga om
vilja och kunna och icke om driftorganisation. Vid
varje avlöningssystem kan därför, även om
tidsbestämningen är riktig, stridigheter dyka upp, men
trots detta kvarstår alltid den fordran, att den
grundläggande tidsbestämningen bör vara så säker som
möjligt.
Vid högkonjunktur stegras priserna på material
rent automatiskt, men detta är däremot icke fallet
med lönerna. Arbetsgivarna draga sig i allmänhet
för att höja lönerna utan särskild påtryckning, ty de
veta, att när högkonjunkturen är slut, bereder det
nästan oöverstigliga svårigheter att få ned lönerna
till normal nivå igen. Även i detta fall är den
riktiga metoden att använda sig av konjunkturtillägg.
Härigenom låser man icke fast sig vid någon stegrad
lönenivå, utan det är klart för alla, att tillägget
endast är tillfälligt och variabelt med konjunkturen.
(Motsvarigheter härtill äro givetvis här i Sverige de
s. k. dyrtidstilläggen.)
Slutligen uppstår alltid en svårighet, då man vid
ett företag har att göra dels med gamla och dels med
nya ackord. I Tyskland har man tillsatt
Reichsaus-schuss für Arbeitszeitermittlung (Refa) för att som
ett samarbetande organ mellan de olika företagen
söka få fram fullt riktiga tider och ackord. Den
gamla motsättningen mellan arbetsgivare och
arbetare är nu även bortskaffad i och med tillkomsten
av Der Arbeitsfront, vilken omsluter båda parterna.
Inom arbetsfronten har man med stort allvar tagit
upp just de idéer, som förfäktas av Refa och ett
intimt samarbete har etablerats. Till hithörande
problem hör även frågan, hur den skicklige arbetaren
skall erhålla ersättning för sin skicklighet. Detta
bör icke ske genom några särskilda tillägg (jämför
dock vad ovan sagts betr. svårighetstillägg) utan
arbetarens ev. skicklighet bör leda till att han kan upp-
154
4 april 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
