Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 14. 4 april 1936 - Tidsackord eller penningackord, av G. Peiseler, referat av E. Palm - Notiser - Höglegerade gjutjärnstyper, av s. - Värmeledningsförmågan hos kornformiga material, av s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
nå kortare tider än genomsnittsarbetaren och därför
rent automatiskt komma upp i högre förtjänster.
Talaren avslutade det med stort intresse åhörda
föredraget med att påvisa, att grundvillkoren för ett
idealiskt tillstånd på arbetsplatsen och förhållande
mellan arbetsgivare och arbetare är att arbetsfred
och arbetsglädje kunna skapas på arbetsplatsen.
Efter föredraget utspann sig en livlig diskussion.
E. Palm.
NOTISER
Höglegerade gjutjärnstyper hava under senaste år
erhållit alltmer vidgade användningsområden i Amerika,
framhålles i en uppsats i VDI-Zeitschrift, nr 46, 1935, av
E. Piwowarsky vid gjuteritekniska institutet, tekniska
högskolan i Aachen. Man kan i huvudsak skilja mellan
tre typer av dylikt höglegerat gjutjärn "Nitensyl",
"Niresist" och "Nihard". Förstavelsen Ni hänsyftar pä
den mest karakteristiska legeringstillsatsen, nickel, som
i allmänhet förekommer i mängder från 1—20 %. Den
förstnämnda typen "Nitensyl" användes huvudsakligen
till framställning av diverse bruksföremål och har i
allmänhet en kolhalt av 2,6—3,i % varjämte det innehåller
1,2—2,75 % Si, 0,5—0,9 % Mn, upp till 0,3 % P och
0,12 % S samt därjämte som "höglegeringsbeståndsdelar"
1—4 % Ni, 0—0,75 % Mo och 0—0,75 % Cr. I
undantagsfall kan Cr-halten vara så hög som 20 %. Det med
"Niresist" betecknade gjutjärnet utmärker sig för
särskilt hög korrosionsbeständighet och användes därför
särskilt inom den kemiska industrien t. e. i
syraledningar (sulfitsyra, ättiksyra), i filter- och
vakuumapparatur m. m. Denna gjutjärnstyp har även kommit till
användning för framställning av ventilsäten på
flygmotorer m. m. En fördel är härvid bl. a. att "Niresist"
liar praktiskt taget samma värmeutvidgningskoefficient
som de till cylinderblocken vanligen använda
aluminiumlegeringarna. "Niresists" sammansättning avviker i
avseende på C, Si och Mn endast obetydligt från
"Nitensyl". Däremot hålles P och S lägre (högst 0,i resp.
0,07 %) varjämte Ni-halten är avsevärt högre, 12—20 %.
Mo saknas och Cr-halten ligger mellan 1,5 och 6 %.
"Nihard" slutligen, lämpar sig på grund av sin stora
slitstyrka för hårdgods, valsar, smidespressar o. d.
Särskilt har denna gjutjärnstyp funnit stor användning
såväl i slagkvarnar för kolpulveranläggningar som i
käftkrossar. Enligt uppgift äro 75 % av alla
kokskrossar i USA utrustade med backar av "Nihard". I
jämförelse med för dylika ändamål tidigare brukliga
manganstål säges produktionsökningen kunna bliva
tretill fyrafaldig vid användning av "Nihard". I kemiskt
hänseende uppvisar "Nihard" en skillnad från de två
tidigare typerna såtillvida, att kolhalten i vissa fall kan
vara högre (2,75—3,75 %) under det att Si-halten är
avsevärt lägre, ca 0,75 %. Mn-halten kan variera
mellan 0,25 och 1,5 % under det att P och ’S hålles på
samma nivå som för "Niresist". Nickelhalten ligger vid
4,5 »/o, Mo saknas och Cr-halten överstiger ej 1,75 %.
Ovan angivna sammansättningar varieras emellertid
i hög grad för specialgjutjärn av olika slag som bl. a.
fått ökad användning för maskinella ändamål. Sålunda
framställas numera gjutna vev- och kamaxlar i stor
utsträckning såväl för automobiler som för stationära
motorer t. e. dieselmotorer. Fördelen med dylika gjutna
axlar ligger såväl i billigare framställningskostnad som
däri att axlarna uppvisa åtskilliga mekaniska fördelar
såväl i bearbetbarhets- som hållfasthetshänseende.
Såsom exempel på dylikt specialgjutjärn för gjutna
vevaxlar kan nämnas vevaxeln i Ford Motor Companys
8-cyl. V-motor, som innehåller 1,25—1,40 % C, 1,9—2,1 %
Si och 0,35—0,40 o/o Cr. Ni och Mo saknas men
däremot finnes 2,50—2,75 % Cu. Dylika axlar kunna göras
lättare än smidda. Till jämförelse kan nämnas, att en
smidd oarbetad axel i detta fall väger 41 kg mot 28,5 kg
för en gjuten. Färdiga väga de smidda axlarna 30 kg
emot 24,2 kg för gjutna. Draghållfastheten uppgår i
regel till 40 kg/mm^ för dylika speciallegerade gjutjärn.
I en del andra fabriker användas gjutjärn för liknande
ändamål utan Cu men med Mo-halter från 0,5—1,5 %
och Ni-halter från 0,5—5 % samt med draghållfastheter
upp till 42 kg/mm-. Uppmärksamheten har på sistone
riktats på molybdengjutjärnen. Halterna växla från
0,25 till 1,5 o/o men torde i allmänhet ligga omkring
0,35—0,50 %. Dylika gjutjärn, som dessutom som
nämnt ibland men icke alltid innehålla Cr och Ni,
lämpa sig för ett flertal av här ovan uppräknade
ändamål, speciellt där stor ythårdhet är önskvärd.
Kromrika gjutjärn med 20—25 % Cr och 0,75—2,o %
C ha även börjat komma till användning i Amerika.
Dylika gjutjärn lämpa sig på grund av sin
temperatur-korrosionsbeständighet särskilt för roster,
transportkedjor i ugnar, brännardelar m. m. s.
Värmeledningsförmågan hos kornformiga material
är av grundläggande betydelse bl. a. för förståelse av
porösa byggnadselements värmeisolerande egenskaper
ävensom för markens värmeledningsförhållanden
framhålles i ett meddelande från tekniska högskolans i
Darmstadt värmetekniska institut av O. Krischer, soni
refereras efter VDI-Zeitschrift nr 43, 1935. Av särskilt
inflytande är härvidlag materialets fuktighetshalt, eti
förhållande som visserligen länge varit känt och
studerat, ehuru olika forskares resultat icke alltid kunnat
bringas i samklang. Förf. har utfört ett stort antal
försöksserier för att utröna i
vad mån kornformiga
sten-produkters värmeledningsförmåga är beroende av den
kemiskt-mineralogiska
sammansättningen, kornstorleken och kornformen,
porositeten, fuktighetshalten och
temperaturen. Så länge
fuktigheten är jämnt fördelad
över kornens yta
("Haftwas-ser") synes kornstorleken
och kornformen sakna
nämnvärt inflytande på
värmeledningsförmågan hos
materialet. Vid
värmegenomgång sker emellertid
transport av fuktighet från zoner
med högre till sådana med
lägre temperatur. En dylik
bildning av zoner med olika
fuktighetshalt i materialet
är mera framträdande hos
grovkorniga material och
verkar enl. förf.
nedsättande på värmeledningsförmågan, dvs. förhöjande pä
värmeisoleringen. Det torde härvid vara skäl att
observera, att detta är ett resultat som vinnes i en sluten
försöksanordning, varest sålunda genom värmetransporten
ett starkare isolerande uttorkat skikt bildas vid värme
tillförselsidan. I praktiken torde saken ställa sig
annorlunda på grund av den jämvikt med omgivningens
fuktighet som materialet kommer att eftersträva. Även i
dessa fall kan givetvis genom värmetransporten fuktig-
Samband mellan porositet,
fuktighet och
värmeledningsförmåga hos kvartssand.
155 4 april 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
