Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15. 11 april 1936 - Den högre tekniska utbildningens organisation. Diskussion, av Henrik Kreüger, S. Hultin, A. W. H. von Heidenstam, K. R. Liljeblad, C. E. L. Hubendick, E. Olson, G. Dalén, A. Björklund, A. Grabe, H. Johansson, referat av w.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
efterkälken. Jag tror nog att litet var lagt märke till
det ganska egendomliga förhållandet, att om ett
industriföretag icke kommit med från början, har det
knappast några utsikter att utvecklas till ett större
företag. Tag t. e. de stora elektriska firmorna.
Visserligen har det uppkommit en del lokala företag, varav
ett och annat klarat sig nödtorftigt, kanske med hjälp
av tullskydd, men de verkligt stora firmorna i Amerika,
Tyskland och Sverige ha alla varit med från 1880- och
1890-talet. Likadant är det inom telefontekniken och
med turbinfirmorna. Ljungström kom senare, men där
gällde det exploatering av en ny uppfinning. Det är
tydligen icke så enkelt, att bara man skaffar kapital
och annonserar efter ingenjörer kan man skapa en
världsindustri. Det är därför också synnerligen farligt,
om vi skulle komma efter i fråga om vår teknik.
Man kan nog säga, att vi i viss mån stå sämre nu
än vi gjorde för 30 år sedan, icke absolut taget men
relativt. De svenska ingenjörer, som tillhöra samma
generation som jag, ha nästan alla en gång i sin
ungdom varit ute i Amerika, och de veta, att svenska
ingenjörer då voro synnerligen eftersökta. Detta berodde
till stor del just på vår mycket goda allmänt
grundläggande undervisning. Amerikanarna hade då en
mycket ofullständig högskoleundervisning. Nästan alla
amerikanska ingenjörer kommo också från Europa. Detta
förhållande är emellertid nu ändrat. Den tekniska
undervisningen i Amerika står numera mycket högt, och
såvitt jag känner till har man nu gått in för att ha en
mycket grundlig allmänt /teoretisk undervisning i de
grundläggande ämnena med möjlighet till senare
specialisering i olika fack. Specialiseringen är ju
nödvändig på samma gång den är tidens förbannelse. Vi
få emellertid icke offra för mycket åt den inom den
tekniska undervisningen, ty, såsom flertalet talare här
nämnt, är en ingenjör absolut icke färdigutbildad, när
han tagit sin examen, utan det är industrien, som får
ta hand om honom och fullborda en stor del för att icke
säga det väsentliga av hans utbildning. I så fall får
han icke heller vara för gammal, när han kommer ut.
Alla industrimän torde också vara eniga därom, att
utbildningstiden för ingenjörer icke får förlängas
ytterligare utöver vad den nu är. Den har redan nu blivit
för lång. Jag vill icke säga, att fyra år är för mycket,
men det är ett faktum, att en stor del av eleverna dra
ut på tiden både ett och två år.
Rektor Hultin talade om möjligheterna för de
ingenjörer, som efteråt vilja studera ett specialämne. Jag
tror också det vore mycket lyckligt, om något sådant
kunde genomföras. Såsom han framhöll skulle en
koncentrering av undervisningen i specialämnena till
kortare -tid av läsåret i hög grad underlätta denna
sak.
I vad mån den nuvarande undervisningen vid
Tekniska högskolan är lämpligt lagd eller ej har jag mycket
svårt att yttra mig om. Man får ju höra en del genom
hörsägner, men därav kan man icke dra några verkliga
slutsatser. Dock tror jag nog, att man i viss
utsträckning skulle kunna lägga an mera på de grundläggande
ämnena och icke alltför mycket gå in på specialisering,
vilket senare industrien i alla fall måste och också tar
hand om, när ingenjörerna komma ut.
Jag instämmer livligt i klagomålen över de alltför
knappa anslagen. Vi behöva bara tänka på en sådan
sak som att Tekniska högskolans maskin- och
laboratorieutrustning har ett värde av cirka 2 mill. kr. och
att man för förnyelse och ersättning av denna
utrustning endast anvisar 20 000 kr. Inom industrien räknar
man i sådana fall med 10 års amortering för att kunna
hålla utrustningen modern. Även om man skulle
utsträcka amorteringstiden till 20 år, skulle Tekniska
högskolan behöva 100 000 kr., varav det nuvarande anslaget
alltså bara är Vs- Nu lär det vara möjligt att i år få
40 000 kr., men när man varit undernärd med anslag i så
många år, förslår den ökningen icke långt.
Givetvis är det av största vikt, att de bästa möjliga
kandidater kunna erhållas vid rekryteringen av
lärar-befattningarna. Det är därför också mycket olyckligt,
att lönerna vid Tekniska högskolan satts lägre än vid
universiteten. Skulle det vara någon skillnad, borde
det vara tvärtom, eftersom det råder en helt annan
konkurrens om de tekniska lärarna än om de rena
akademikerna. Att denna skillnad över huvud taget
tillkommit måste ju bero på att dåvarande
ecklesiastikministern helt enkelt icke förstod saken, icke visste
vad tekniskt vetenskaplig forskning innebär. Att en
sådan lapsus, som en gång gjordes och som då
försvarades med att det var ett provisorium, skall
fortgå år efter år, tycker man i alla fall borde vara
orimligt."
Professor C. E. L. Hubendick: "Jag kan så
fullständigt instämma med inledaren, att jag icke borde ha
något att tillägga, men under diskussionen har man
snuddat vid en fråga utan att uttala den, som jag
tror är av allra största vikt och som man icke får
helt förbise. Inledaren anförde, att man borde göra
en allmän utredning beträffande den tekniska
undervisningen i landet, men att under den tid, som denna
utredning påginge, borde man icke försumma att
utnyttja de resurser, som man för närvarande har. Det
är emellertid av största betydelse, att man därvid icke
vidtager sådana åtgärder, att det sedan blir omöjligt
att få en sund och riktig utveckling.
Professor Hultin framhöll, att en sådan utredning
sannolikt skulle vara mycket farlig, och att man
därför borde gå direkt in för att göra Chalmers till en
teknisk högskola. Vare sig man nu gör Chalmers till en
teknisk högskola, vilket jag för min del hoppas
verkligen blir fallet inom den närmaste tiden, eller icke,
måste man emellertid tillse, att man icke vidtager
åtgärder, som bli till skada för det hela i framtiden. Nu
förefaller det, som om möjligheten eller risken — hur
man nu vill kalla det — verkligen föreligger för att
skeppsbyggeriundervisningen skulle komma att flyttas
över från Tekniska högskolan till Chalmers. Man har
velat vidtaga denna åtgärd av besparingsskäl, men man
har ej observerat, att medan man på det sättet skulle
spara in en fackavdelning vid den ena högskolan, skulle
man fördubbla en annan fackavdelning, varigenom två
lika avdelningar skulle komma att finnas vid de båda
högskolorna.
Vad jag yttrat om nödvändigheten att ej vidtaga
åtgärder, som kunna bli skadliga för framtiden, har
avseende just på denna förflyttning av
skeppsbyggnads-avdelningen. Det kan finnas andra frågor av liknande
natur, men denna har jag särskilt haft anledning att
tänka över. Det har anförts, att när
skeppsbyggnads-avdelningen flyttas till Chalmers, måste där ordnas en
sådan undervisning i mekanik, som närmast motsvarar
den, som av ålder är ordnad i Stockholm. Detta vill
med andra ord säga, att de ämnen, som ha professurer
i Stockholm, också skulle få professurer i Göteborg.
Man skulle härigenom skapa två fullt likartade
mekaniska fackavdelningar vid båda högskolorna. I och för
sig är det intet ont i detta, om det behövs, men man
måste först göra klart för sig, om det icke finns andra
behov av större vikt, och det finns det otvivelaktigt.
Det finns en mångfald tekniska områden inom den
mekaniska fackavdelningen, som för närvarande äro helt
och hållet försummade och som bygga huvudsakligen på
den teoretiska mekaniken. Jag har brukat kalla dessa
områden för automatmaskinteknik,
lantbruksmaskinteknik och landtrafikmaskinteknik. Naturligtvis kan man
gruppera dessa områden på annat sätt — det bör
givetvis utredas — och jag har namngivit dem endast för att
11 april 1936
167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
