Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15. 11 april 1936 - Den högre tekniska utbildningens organisation. Diskussion, av Henrik Kreüger, S. Hultin, A. W. H. von Heidenstam, K. R. Liljeblad, C. E. L. Hubendick, E. Olson, G. Dalén, A. Björklund, A. Grabe, H. Johansson, referat av w.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
ge herrarna ett begrepp om hur jag tänker mig saken.
På dessa områden förekommer ingen forskning i vårt
land och ingen undervisning, ehuru det gäller områden,
som ligga väl till för svenska teknici och säkerligen
även för svensk industri. När så viktiga områden ej äro
föremål för undervisning och fri forskning, är det
otvivelaktigt ett fel att skapa två lika mekaniska
fackavdelningar, varigenom man kanske för ali framtid eller
för mycket länge försummar de nu förbisedda
ämnesområdena. Det vore enligt min uppfattning
utomordentligt sorgligt, om överflyttningen av
skeppsbyggnadsav-delningen skulle få till följd, att den mekaniska
tekniken och den mekaniska industrien i vårt land stoppades
i sin riktiga utveckling. Något sådant får icke ske, men
tyvärr ligger detta just nu snubblande nära till hands.
Professor Hultin påstod, att det hade gjorts tre
utredningar om Chalmers, vilka alla kommit till samma
resultat. Det är dock ett misstag. 1919 års kommitté
gjorde en verkligt grundlig utredning och kom till ett
resultat, som jag icke skall ingå på i detalj, men där
man bl. a. just påpekade vikten av att man icke
kopierade de olika avdelningarna vid Tekniska högskolan utan
istället kompletterade dem, dvs. man skulle differentiera
de båda högskolorna. Detta skulle icke behöva innebära
några bristande undervisningsmöjligheter, om man
samtidigt gåve eleverna möjlighet att flytta över mellan de
båda högskolorna allt efter sitt studiebehov och
studieändamål. 192S års kommitté kom icke till något resultat alis,
vilket ju icke kan sägas vara samma resultat som den
första kommitténs. 1934 års kommitté har med sin
’Epa’-utredning kommit till ett från 1919 års kommitté
helt avvikande resultat, exempelvis beträffande den
mekaniska avdelningen, som man vill kopiera efter
Tekniska högskolan. Dessa tre kommittéer ha därför
kommit till högst olika resultat, och dess värre ha
resultaten blivit allt sämre, ju längre tiden har framskridit."
Nästa talare i diskussionen var direktör E. Olson
som huvudsakligen uppehöll sig vid de skiljaktigheter
som förefinnas i Tekniska samfundets i Göteborg och
Svenska teknologföreningens yttrande över remissen i
den s. k. Chalmersfrågan.
Fil. dr G. Dalén: "Vi industrimän och teknici veta
vilken enormt snabb utveckling tekniken för närvarande
genomgår, och därför förefaller det mig, som om vi
måste nedlägga ett gemensamt arbete på att få våra
politici att inse, hur väl det lönar sig att offra mycket
större belopp än för närvarande på den högre tekniska
undervisningen. Jag har alldeles klart för mig, att
anslagen till Tekniska högskolan äro för små och vad
Chalmers beträffar ohjälpligt för små. Att icke
Chalmers tidigare fått en bättre ställning, sammanhänger
nog i någon mån med en del mindre sympatier härför
från Tekniska högskolans sida och delvis också från
teknologföreningens. Jag påminner om de diskussioner,
som fördes för ett 20-tal år sedan. Vad som legat bakom
detta har väl varit, icke att man haft något emot
Chalmers förvandling till högskola utan snarare fruktan för
att anslagen till Tekniska högskolan i så fall skulle
komma att minskas. Jag ser för min del icke så
pessimistiskt på den saken utan jag hoppas, att Tekniska
högskolan skall få de ökade anslag, som den behöver,
och att Chalmers också skall få väsentligt mera än
förut.
När jag såg, att teknologföreningen föreslog en
utredning, blev jag emellertid rädd för att detta i
realiteten skulle innebära, att man satte en spak i hjulet,
så att Chalmers icke inom en nära framtid skulle kunna
bli förklarad för högskola med de förbättringar och de
ökade anslag, som därmed skulle komma till stånd. Jag
tror det varit en olycka, att icke båda dessa skolor ha
samarbetat. Enligt min uppfattning skulle det vara
mycket olyckligt, om man toge en utredning om
Tekniska högskolan till förevändning för att få frågan om
Chalmers uppskjuten. För övrigt går utvecklingen
numera så hastigt, att jag icke tror, att det ena behöver
stå i vägen för det andra.
För min del är jag icke rädd för att exempelvis ha
kemi både i Stockholm och Göteborg. Kemien kommer
att spela en oerhört stor roll den närmaste tiden framåt.
Även om man skulle ha en låt vara formellt likartad
undervisning i ett visst ämne vid båda högskolorna,
skulle i alla fall beroende på resp. professorer och olika
förhållanden en viss differentiering komma till stånd.
Man behöver därför icke vara alltför rädd för den
formella likheten.
Det väsentliga är emellertid, att man både i
Stockholm och Göteborg vill samarbeta för att övertyga våra
politici om, att anslagen skola och böra höjas mycket
väsentligt, och att denna sorgliga utdragning av frågan
om Chalmers icke får fortsättas."
Direktören i Sveriges maskinindustriförening A.
Björklund uppehöll sig vid tvenne frågor, som
diskussionen hittills snuddat vid, nämligen dels samarbetet
mellan industrien och den högre tekniska
undervisningen, dels differentieringen mellan forskning och
undervisning. Talaren förordade som medel till det förras
förbättrande, att fler industrimän borde insättas i
respektive Chalmers och Tekniska högskolans styrelse.
Vidare talade dir. Björklund för bibehållen men absolut
ej förlängd studietid, om önskvärdheten av en ny sorts
ingenjörer särskilt hemmastadda i matematik och
teoretisk fysik och användbara för vissa specialuppgifter
vilka ej med nuvarande ingenjörsmaterial kunna
tillgodoses och slutligen framkastades förslaget om ordnandet
av särskilda forskningsprofessurer.
Myntdirektör A. Grabe: "Professor Hultin sade, att
om vi skulle få höra deras anslagskrav, skulle vi nästan
skratta åt deras blygsamhet. Ja, det har just varit
felet. Ni ha varit så blygsamma, att man ju kallat
utredningen för en ’Epa’-utredning. Jag tror vi skola be
Gud bevare oss för att få en ’Epa’-högskola, ty den
kommer icke att göra någon väsentlig nytta. Felet har just
varit, att ingenjörer och teknici icke ha sagt ifrån till
statsmakterna och icke enhälligt ha slutit upp omkring
kravet på förbättringar. Göra vi det, då ha vi också
möjlighet att driva igenom något och behöva icke vara
nöjda med att få några ’Epa’-saker.
Dr Dalén antydde, att teknologföreningen med sitt
yttrande skulle ha velat sätta en spak i hjulet för
Chalmers. Det är en spak i hjulet, det är sant, men det är
till teknikens fromma och jag tror även till Chalmers
fromma. Även om det skulle dröja något år, innan man
kunde få någon förbättring, så blir med säkerhet den
förbättring, som sedan åstadkommes, desto större. Vi
skola komma ihåg, hur det gick, när Tekniska högskolan
kom med utredning på utredning och förslag på förslag
under hela 1880- och 1890-talen, vilka förslag voro så
blygsamma, att de icke egentligen tillfredsställde någon.
När man emellertid sedan enigt slöt upp från
ingenjörernas sida och kom med ett åtskilliga millioner
dyrare förslag, gick det igenom med pukor och trumpeter.
Jag förstår pessimismen från Göteborg, därför att man
där varit utsatt för ett sådant långvarigt
utredningsarbete, men hade den pessimismen varit rådande vid
Tekniska högskolan år 1908, hade vi icke haft det ens
som vi nu ha det, det kan jag försäkra herrarna."
Direktör H. Johansson ville i anslutning till vad som
sagts om teknologföreningens yttrande över sakkunnigas
förslag angående Chalmers få fastställt, att det icke
finnes någon punkt i detta yttrande som vände sig mot
tanken på att göra Chalmers tekniska institut till en
176
11 april 1936-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
