Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16. 18 april 1936 - Valfångst, av Axel Norling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 6. Harpunkanon från Bofors.
Det hårda och ansträngande arbete, som manskap
och båtar äro underkastade, gränsar till det otroliga,
varför bägge bliva medtagna mot slutet av säsongen
trots den allra högsta kvalitet för bäggederas
vidkommande. Jakten på valar fordrar speciell
begåvning, ehuru rå styrka samt energi äro viktiga
tillgångar.
När vakten i utkiken ropar: "Val i sikte", blir det
med ens liv i båt och besättning och nu börjar det
roliga och spänningen.
Mannen uppe i utkiken kan se valens rörelser
under vattnet och kommenderar "babord" eller
"styrbord" alltefter omständigheterna. Sedan båten
lyckligen manövrerats till en punkt i närheten av den
plats, där valen beräknas gå upp till ytan för att
andas, står harpuneraren beredd att skjuta.
Harpu-nen flyger ut och ropet: "Fast fisk", när harpunen
trängt djupt in i valens rygg, hälsas med lättnad
och välkomnas av alla ombord.
Valen är snart död i händelse av fullträff och
under förutsättning, att laddningen gjort åsyftad
verkan. Valen halas nu in och manövreras
långsides. Ett spjut med komprimerad luft drives in i
kroppen och valen pumpas upp, så att den flyter.
Den märkes sedan med en flagga och övergives och
jakten upptages därefter på nytt. Då man är nöjd
med resultatet för dagen, bogserar valfångaren
valarna till moderfartyget, får ny utrustning och göres
klar för nästa dags jakt.
De första valfångstbåtarna, som gingo från Norge
till Syd-Georgien år 1905, voro ca 70 fot långa och
hade små kompound-maskiner på ca 120 hkr. De
moderna valfångstbåtarna av i dag för högsjöfiske äro
ca 125 fot långa samt lia maskiner på ca 1 200 hkr.
De båtar, som utgå från landstationerna, äro upp till
145 fot långa och ha ett maskineri på ca 1 700 hkr.
Båtarnas hastighet varierar mellan 10 och 14 knop.
Fångstbåtarnas utveckling har varit minst lika
omfattande som kokeriernas. I själva verket är
manövreringsförmågan och hastigheten ungefär densamma
som valens. Fångstfartygen äro utrustade med
trådlös telegrafi, telefon samt kanoner och harpuner. —
Kanoner och harpuner ha även utvecklats betydligt.
På tidigare modeller var kanonen anbragt i
kanon-metallager och hade gummiblock i gaffeln för att
upptaga rekylen. Laddningarna voro naturligtvis
jämförelsevis små. Nu för tiden äro kanonerna av
såväl framladdnings- som bakladdningsmodeller
försedda med glycerinrekylanläggning.
Bakladdningskanonerna synas vara bättre, ehuru
harpunerarna ännu ilägga sina gamla
framladd-ningar.
Harpuner och granater med tändrör etc. ha också
utvecklats mycket, så att utvecklingen av i dag är av
synnerligen hög standard, vilken fordrat mycken
skicklighet och mycket mödosamt experimenterande.
Valfångstkanonerna ha konstruerats och
förbättrats av de svenska Boforsverken och Sverige liar här
gjort en stor insats inom den internationella
valfångsten.
Flytande kokerier.
Det utmärkta resultatet av isfångsten under
säsongen 1927/1928 samt önskemålet att vara ännu mera
oberoende av väder och vind gjorde, att nya,
betydligt större kokerifartyg konstruerades och byggdes.
Under 1928 tillkommo således kokerierna "Vikingen"
och "Kosmos" på resp. 17 000 och 20 000 ton, vilka
voro i verksamhet på säsongen 1928/1929. Följande
säsong tillkommo kokerierna "Sir James Clark Ross"
och "Tafelberg" samt året därpå "Kosmos II",
"Vest-fold" och "Svend Foyn" — "Kosmos II" på 23 000
ton samt de bägge andra på 20 000 ton vardera.
Samtliga dessa moderna kokerier byggdes vid
engelska skeppsvarv och inreddes för sitt speciella
ändamål. En del äldre fartyg omändrades även till
kokerier, så t. e. Svenska Amerikalinjens
amerikaångare "Stockholm", som utrustades av Götaverken
och övergått i norsk ägo samt fått namnet "Solglimt".
Kokerierna äro i regel inredda med två
fullständiga däck, ett övre arbetsdäck och ett undre tank-
Fig. 7. Ett lyckat harpunskott — valen fast.
176
11 april 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
