Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 25 april 1936 - En olycklig proposition - Träbearbetningsmaskiner, av P. E. Werner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskrift
ningsplatsen, torde Göteborg mycket väl kunna
accepteras; dock bör rännan i så fall på inga villkor
sammankopplas med frågan om Chalmers tekniska
instituts ombildning till högskola, lika litet som den bör
sammankopplas med Tekniska högskolan, om rännan
förlägges till Stockholm. Provningsrännan måste
organiseras som en fristående "Statens
provningsanstalt", att tjäna marinen och ali industri som har
behov av hydrodynamiska provningar — ej endast
skeppsbyggeriet.
Träbearbetn ingsmaskiner.
Det är ganska anmärkningsvärt, huru
jämförelsevis litet intresse och ringa uppmärksamhet
utanför kretsen av de på området direkt sysselsatta som
den del av svensk teknik tillvunnit sig, vilken sysslar
med maskiner och metoder för träets bearbetning,
trots den stora betydelse för hela vårt lands ekonomi,
dess handelsbalans etc. som den industri haft och
fortfarande har, där dessa maskiner komma till
användning.
Det förefaller nästan, som om särskilt bland
högskolebildade tekniker man ansåg, att området inte
gav tillräckligt utrymme för användning av
förvärvade teoretiska kunskaper och alltså stod i ett slags
lägre klass, för att man skulle vilja ägna det liknande
uppmärksamhet som t. e. järn- och ståltillverkningen,
kemiska processer eller elektrotekniken.
"Att såga en stock är väl ingen konst", tyckes
man mena. Men om det gäller att såga en stock på
30 sekunder, så kanske konsten inte är så ringa.
För dem som haft att lösa de med en rastlös och
storartad utveckling samhörande problemen inom
detta område för teknisk-industriell verksamhet har
det funnits god användning för både teoretiska
kunskaper och praktisk erfarenhet.
Varje industriman och ingenjör med någon
erfarenhet vet, att en förbättring, en besparing, en ökning
av t. e. 10 eller 20 % jämfört med förutvarande
prestations resultat anses med fog eftersträvansvärt
och betydelsefullt. Att uppnå en produktionsökning
av 100 % och 50 % per man och tidsenhet, såsom
vid olika tillfällen skett inom den svenska
sågverkstekniken, är ju av den storleksgrad, att hithörande
frågor böra kunna tillvinna sig intresse även av
ickefackmannen, i synnerhet som det berör en svensk
industri, vars produkter ha ett exportvärde av mer än
200 millioner kronor, vartill kommer värdet av den
inhemska konsumtionen.
Vid en redogörelse för en del hithörande maskiner
och utrustning torde den mest rationella
ordningsföljden vara densamma, som själva materialet, träet,
är underkastat vid sin framställning och
bearbetning.
Råvaran är timmerstocken, som på olika sätt
framföres till sågverket, där virket försågas, kantas,
kapas, transporteras, sorteras, torkas och utlastas.
För en fortsatt bearbetning genom klyvning,
hyv-ling, vid lådtillverkning och i snickerirörelse utgör
det sålunda sågade och behandlade virket råvara,
och de för dessa procedurer använda maskinerna
komma i ordning efter de förra.
Lämpligast skulle alltså en beskrivning av hit-
hörande maskiner kunna göras under följande
rubriker:
1) Sågverksmaskiner.
2) Brädgårdsmaskiner och torkhus.
3) Maskiner för hyvlerier, lådfabriker och
snickerier.
1. Sågverksmaskiner.
Om man kastar en blick över förhållandena inom
sågverksindustrien, vare sig denna överblick
begränsas till vårt eget land eller exempelvis tar med
förhållandena i Europa, så frapperas man av den
ojämnhet, de mycket stora skiljaktigheter som
förefinnas i avseende på gammalt och nytt, omodernt och
modernt, kroppsarbetskrävande och arbetsbesparande
inom alltjämt i drift varande verk.
När man t. e. i Frankrike kan få se idyller till
sågverk vid ett litet vattenfall i en vacker floddal, där
så gott som enda maskinen utgöres av en mycket
enkel ramsåg med ett enda sågblad, som varsamt
tränger in i en stock, medan sågaren i sin med
sågverket sammanbyggda bostad intar sin måltid, så
tycker man sig förflyttad långt tillbaka i tiden.
Eller när man med ungefär lika enkla medel ser
en stock sågad i en mer än 200-årig väderkvarnssåg
i Holland, så intages man av verklig vördnad inför
forntid i nutid.
Men även i Sverige träffar man på sågar, som inte
byggdes i går, och som äro litet oregerliga i gången,
inte förhasta sig beträffande produktionen, men ändå
av vederbörande inte anses pensionsmässiga.
Det är egentligen inom vårt lands exporterande
sågverksindustri, som utvecklingen, moderniseringen,
effektiviteten gjort mycket stora framsteg genom en
rad uppfinningar och nya konstruktioner å maskiner
och anordningar, som resulterat i ökad produktion
och minskat kroppsarbete. Effekten beskrives
kanske bäst genom en van sågares yttrande en gång:
"Jag är mindre trött nu, när jag lägger in 600 stockar
på en dag, än förut när jag sågade 300."
Vid timmersågning användas i Sverige och den
nordeuropeiska industrien huvudsakligen sågramar,
till någon del cirkelsågar, men icke bandsågar såsom
fallet är i Nordamerika, speciellt för grovtimmer.
På grund av sin dominerande betydelse för
exportsågarna blir det egentligen sågramarna som här
behandlas jämte de med dem samverkande organen,
transportörer och hjälpapparater.
För en rationell sågning erfordras att timret
sorteras efter diametern, så att ur en viss stockstorlek
25 april 1936
187
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
