Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18. 2 maj 1936 - Om erhållande av vatten genom borrning i fast berg, av Gustaf T. Troedsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Fig. 2 Stötborrmaskin monterad för neddrivning av stålrör. Dessa
begagnas, då det fasta berget täckes av jordlager av mer än 2 m
mäktighet, samt neddrivas, lill dess fast berg anträffas. Därigenom hindras
bl. a. förorening genom ytvatten. (Nachmanson & Sundberg).
så till vida, att maskindrift och hårda metaller
kommit till användning. Därigenom har både
borrhastigheten och borrdiametern kunnat ökas, varjämte
bergartens hårdhet icke längre sätter gräns för
borrnings-möjligheterna.
2. Diamantbergborrningsbolagets borrningar efter
vatten.
De första årens borrningar följdes med intresse av
geologerna. Man fäste sig vid, att vatten tämligen
regelbundet påträffades vid ett djup av 30 à 40 m.
Nordenskiöld antog, att detta berodde på förekomsten
av en sköl eller ett system av skolar med horisontellt
läge vid detta djup. Denna åsikt betvivlades, men
någon annan har egentligen icke framställts, kanske
emedan Nordenskiölds stora auktoritet stod i vägen.
Det stora material av vattenuppgifter, som samlats
under årens lopp, erbjuder emellertid så mycket av
intresse, att frågan om vattnets uppträdande i
urberget är värd att tagas upp på nytt.
År 1909 hade Borrbolaget utfört 279
vattenborrningar i fast berg i Sverige till ett medeldjup pr
brunn av 44 m och med en medelvattenmängd av
1 025 1/tim. I 1933 års borrkatalog har antalet växt
med 1 400 till 1 679, vattenmängden har ökat till
1 440 1/tim. pr borrhål, medan medeldjupet gått något
tillbaka eller till 42,58 m. Andra firmor ha utfört
borrningar efter vatten, men ingen torde ha utfört
tillnärmelsevis så många. Så vitt jag vet, ha inga
andra företag gjort sina borrningsresultat
tillgängliga i tryck. Borrbolagets publicerade uppgifter äro
så pass talrika, att de efter en statistisk behandling
böra ge en ganska god inblick i vår berggrunds
vattenföring. I det följande kan jag endast ge några
summariska antydningar.
Naturligtvis växlar vattenmängd och djup starkt
för varje borrhål. En del misslyckade borrhål ha
utförts. Misslyckandet är oftast relativt och beror på
vilka förhoppningar man gjort sig i förväg. Det finns
brunnsborrare, som i kontraktet garantera en viss
vattenmängd. Sådant är lika osäkert som att
garantera vackert väder till en bestämd dag eller att
garantera en persons hälsa för ett visst antal år framåt.
Det blir i längden bäst för både brunnsborrare,
meteorologer och läkare liksom deras kunder att
överlämna sådana risker åt försäkringsbolagen.
På sina 1 679 borrhål har Borrbolaget haft 25, som
icke givit vatten. Detta motsvarar 1,5 %.
Emellertid ha 10 av dessa gjorts så pass grunda — mindre
än medeldjupet i trakten — att de icke böra
medräknas. Antalet helt misslyckade blir då 15 eller
mindre än 1 %. Jag tvivlar icke på att t. o. m. en
del av dessa hade kunnat undvikas, om man i förväg
studerat de geologiska förhållandena på platsen.
29 borrhål äro mindre än 10 m djupa, därav 17
enbart i Uppland. 27 st. ha nått mer än 100 m djup,
därav ett, det djupaste, 189 m vid Norrköping.
Bland de vattenrikaste borrhålen i landet må
nämnas ett i Förlösa N om Kalmar med en kapacitet av
24 000 1/tim. och två vid Lund med tillsammans
54 000. Det förra är endast 27 m djupt och har den
vanliga diametern 100 mm. De senare lia en
diameter av 275 mm; det djupaste, 56 m, ger 32 000,
det andra, 29,3 m, ger 22 000 1 vatten i timmen.1
Dessa tre borrhål tillsammans skulle förslå för en
stad på 10 000 inv.
Hela den samlade längden av borrningarna var år
1933 71,5 km eller 1 % av jordradien. Den samlade
vattenmängd, som kunde erhållas ur dem var större
än Göteborgs vattenförbrukning. År 1936 är den
samlade borrlängden ca 100 km, och vattenmängden
torde ha ökats med 50 %. Och detta har erhållits
ur själva berggrunden, det mesta från urberget.
Förteckningen omfattar borrhål från alla Sveriges
landskap utom Gotland och Härjedalen; den har
kompletterats nedan med de senaste uppgifterna.
Efterföljande diskussion har emellertid grundats på
1933 års referenslista.
I fråga om antalet står Uppland främst med 695 bh.
Sörmland kommer närmast med 274. Dessa båda
landskap jämte Stockholm med dess 58 bh ha nära 2/3
av samtliga. Som nr 3 kommer Småland med 119,
därpå Västergötland med 90, Östergötland med 69,
Värmland med 51, Skåne med 47 osv. Den största
vattenrikedomen har man fått i Närke med i
medeltal 4 346 1/tim. på 9 bh. Därefter kommer Skåne
med 4 154 1/tim., Småland med 3 515 och
Västergötland med 2 710 1/tim. Sist komma Sörmland med
548 och Öland med 528 i medeltal pr borrhål. En
borrbrunn med 528 1/tim. är ej att förakta. På ett
dygn ger den mer vatten än en medelstor familj
förbrukar på en hel månad. Det nyssnämnda borrhålet
vid Arkö gav endast 450 1/tim.
Uppland är anmärkningsvärt genom det ringa
djupet på borrhålen med ett medeldjup av mindre än
35 m. Två mindre områden i Uppland, nämligen
i Det ringa djupet på dessa två borrhål vid Lund anger,
att de icke nått ned i fasta berget, som här ligger ca 100 m
djupt.
204
2 maj 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
