Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18. 2 maj 1936 - Om erhållande av vatten genom borrning i fast berg, av Gustaf T. Troedsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Översikt över vattenborrningarna.
Antal bh.
Landskap
Medelvärde
(1933)
1933
1936 : D|"P Lf tim.
Närke........................................ 9 36 41.98 4 346
Skåne........................................ 47 61 34.94 4154
Småland.................................... 119 266 44.83 3 515
Västergötland........................ 90 138 47,58 2 710
Västerbotten............................ 18 25 43.80 2 336
Halland.................................... 14 30 76.26 2219
Jämtland ................................ 8 8 48.41 2 005
Lappland ................................ 19 19 29.73 1984
Hälsingland ............................ 26 35 39,13 1863
Värmland ................................ 51 69 58,59 1727
Stockholm................................ 58 71 56.90 1552
Västmanland ........................ 32 65 42,52 1498
Uppland.................................... 695 806 34,75 1150
Blekinge ................................ 20 51 39,66 1020
Dalarna.................................... 16 25 57,97 985
Gästrikland ............................ 11 13 43,51 859
Ångermanland........................ 40 51 51.61 858
Östergötland............................ 69 84 50,43 790
Norrbotten ............................ 4 28 32,00 788
4 8 63,25 715
Medelpad ................................ 19 20 55,70 662
Bohuslän ................................ 37 56 54.19 628
Södermanland........................ 274 344 45.23 548
Öland........................................ 9 12 62,77 528
Summa borrhål 1679 2 321
Riksmedeltal (år 1933) 1 42,58 1440
Tureberg och Sundbyberg, med resp. 75 och 43
borrhål äro i viss mån jämförbara, emedan de ligga nära
varandra och ha likartad berggrund. I Tureberg är
medeldjupet 17,5 m och medelvattenmängden 531
1/tim., i Sundbyberg äro motsvarande siffror 45 och
3 000, varvid emellertid bör erinras om att borrhålen
i allmänhet gjorts vidare i Sundbyberg. Det är i
stor utsträckning industrier, som låtit borra i
Sundbyberg, där det stora vattenbehovet har krävt både
djupare och vidare borrhål. Här förekomma också
siffror som 10 och 12 tusen 1/tim. för enstaka
borrhål.
Av Sundbybergs 43 borrhål ha 11 st. diametern
100 mm liksom samtliga borrhål i Tureberg. Deras
medeldjup är 30 m och vattenmängden 1 210 1/tim.
Under förutsättning, att förhållandena i övrigt äro
likartade, visar detta, att en ökning av djupet med
60 % ökar vattenmängden med ca 120 %. De övriga
32 borrhålen i Sundbyberg ha ett medeldjup av 50 m.
Om deras diameter hade varit 100 mm borde de alltså
ha givit 1 800 1/tim. Nu är diametern 135 mm och
vattenmängden är dubbelt så stor eller 3 600 1/tim.
Om denna ökning får tillskrivas diametern, så kan
nian säga, att vattenmängden ökat 3 ggr så mycket
som diametern.
Jag är den förste att medgiva osäkerheten i dessa
slutsatser. Premissen, att berggrunden i båda
områdena är lika, är nämligen ej bevisad. Men den
motsäges ej av kända förhållanden. Det fordras
emellertid mycket mera ingående studier, innan man kan
våga göra några kvantitativa förutsägelser om ett
områdes vattenkapacitet. Ett är emellertid säkert,
nämligen att vattenmängden ökar med borrhålsdjup
och -diameter.
I skenbar motsättning härtill står det förhållandet,
att de 29 borrhål, som nå större djup än 100 m, med
få undantag äro fattigare på vatten än de övriga i
medeltal. Bortser man från ett i Västergötland med
6 000 och ett i Småland med 3 000 1/tim., så blir
medelvattenmängden för de övriga 27 endast 308 1/tim.,
eller mindre än något enda landskapsmedeltal. Detta
kan ju sammanhänga med, att större djup i regel
utföras endast, då vattentillgången är för liten. Ifall
man överallt borrade till mer än 100 m, borde alltså
de enstaka borrhålen uppvisa mycket högre
vattensiffror. Men i själva verket visar erfarenheten, att
vattnet vid borrningar i urberget icke ökar, sedan
man börjat närma sig 100 m djup.
3. Faktorer, som inverka på vattenmängden.
Den viktigaste faktorn torde vara berggrundens
beskaffenhet.
Av den nederbörd, som faller i vårt land,
avdunstar i regel mer än hälften, medan återstoden på
ett eller annat sätt söker sig fram till havet. Det
allra mesta föres fram i vattendragen, men en stor
del begagnar för längre eller kortare sträckor av sin
transport markens porositet. Detta vatten, som vi
kalla grundvatten, utnyttjar alla framkomliga vägar:
hålrum mellan mineralkornen, sprickor av olika 6lag,
skiktfogar, släppor och skolar. Grundvattnet är
naturligtvis liksom ytvattnet underkastat tyngdlagen
och strömmar med en viss lutning mot havet.
Grundvattnets övre yta, grundvattensspegeln (fig. 3),
kan man träffa på i brunnar och borrhål och kommer
då alltid åt vatten. Men det händer också, att en
dalgång eller annan naturlig sänka i terrängen når
ned till eller under grundvattensytan. I sådant fall
kommer grundvattnet av sig själv fram i dagen i
form av källor. En sjöyta är att betrakta som en del
av grundvattensytan. Denna ligger således på större
eller mindre djup under markytan — i regnrika
länder som vårt alltid över havsytan — och följer i
stora drag landets allmänna lutning. Dalgångar,
som ej nå ned under grundvattensytan, samt mindre
höjder inverka således ej nämnvärt på denna ytas
form. Skall man träffa grundvattensytan i ett
borrhål, går det därför lättare, om man borrar i en sänka
än på en höjd.
Om brunnen når nätt och jämnt ned till
grundvattensytan, så kan den bli torr under en torrperiod,
Fig. 3. Profil över grundvattensytans läge emellan Sofiedal och
Mandshoved på Själland. Det snedstreckade är lösa jordlager, som
vila på kalkberggrund (tegellagd). Höjdskalan är 100 ggr längdskalan.
Efter Milthers.
ty torra och regnrika perioder påverka läget av
grundvattensytan i ena eller andra riktningen.
Tillrinningshastigheten i en brunn är i viss mån
proportionell mot brunnens diameter, varvid man
dock bör komma ihåg, att om en brunn helt behärskar
sin tillrinningsradie, en ökning av dess diameter icke
förmår ytterligare öka dess kapacitet. Som exempel
kan anföras, att sänkningen i schaktet till
Ormas-torps stenkolsgruva i Skåne gav anledning till en
pumpning, som nu i 25 år hållit sig praktiskt taget
2 maj 1936
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
