Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19. 9 maj 1936 - Om erhållande av vatten genom borrning i fast berg, av Victor Jansa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
kr. Om det gäller att uppsamla större vattenmängder,
bleve det nödvändigt att utföra flera brunnar på stora
inbördes avstånd. I så fall tillkommer kostnaden för
erforderliga samlingsledningar. Detta gör, att ett
komplex av bergborrade brunnar med nyssnämnda
medeldjup icke torde kunna utföras för en kostnad
understigande 10 000 kronor per brunnsenhet, vilket innebär,
att brunnarna för att med ekonomisk fördel kunna
användas för kommunal vattenförsörjning böra hava en
medelkapacitet av minst 2 1/s. I de ofta förekommande
fall, då brunnarna i ett dylikt komplex måste göras
djupare än 50 m och läggas på stort inbördes avstånd
— såsom förhållandet skulle bli i Hälsingborg — kan
kostnaden per brunnsenhet stiga till betydligt högre
belopp. Vid bedömning av kostnaden måste vidare
beaktas, att det ur berggrunden uppfordrade vattnet ofta
är av sådan beskaffenhet, att viss rening erfordras, t. e.
avlägsnande av järn, mangan, aggressiv kolsyra,
svavelväte etc.
Om man ordnar de i Svenska
diamantbergborrnings-aktiebolagets förteckning 1933 upptagna brunnarna efter
kapaciteten erhålles den på fig. 2 visade kurvan. Av
denna framgår, att av de 1 679 brunnarna endast ca
70 uppfylla ovannämnda villkor. Detta är således
den verkliga anledningen till att bergborrade brunnar
icke erhållit större användning för kommunal
vattenförsörjning, vilket icke hindrar att dylika brunnar
utgöra en utomordentlig tillgång för mindre konsumenter,
som icke pä annat sätt och för lägre kostnad kunna
erhålla vatten.
Vattenbyggnadsbyrån (VBB) har nyligen avlämnat ett
förslag till utvidgning av Hälsingborgs vattenledning
genom utnyttjande av vattentillgången i Råån för dels
ökning av grundvattentillgången vid örbyverken genom
konstgjord infiltration, dels direkt uppfordring till
staden efter föregående kemisk rening. I den till
förslaget hörande utredningen har bl. a. med stöd av
Troeds-sons egna uppgifter undersökts möjligheten att
tillgodose stadens vattenbehov med vatten från
bergborrade brunnar. Undersökningen har givit till resultat,
att en dylik lösning bör vara möjlig, men att den skulle
komma att bliva avsevärt dyrare än den föreslagna
lösningen med vatten från Råån. De beräknade totala
anläggningskostnaderna i de båda fallen framgå av
följande sammanställning;
Första
utbyggnad
mill. kr.
örbyfältet och Råån..... 4,96 1,28 6,24
Berggrunden ........... 6,56 2,io 8,66
Utvidgning Full
år 1955 utbyggnad
mill. kr. mill. kr.
Under år med normal vattentillgång kommer staden
enligt VBBs förslag att förses med enbart grundvatten.
Allt vatten kommer därjämte att mjukgöras, varför
vattnet kan väntas bliva av praktiskt samma förnämliga
beskaffenhet som vattnet från berggrunden efter
av-järning. Under sådana förhållanden kan icke gärna
påstås "att Hälsingborgs stads vattenfråga skulle med
fördel kunna lösas genom borrningar".
Av. Troedssons uttalande, att anläggning av "ett eller
två borrhål per år skulle räcka för att möta den årliga
stegringen av stadens vattenkonsumtion", kan man
förledas att tro, att vattenanskaffningen på detta sätt skulle
komma att ställa sig mycket billig. Härtill kan
endast anmärkas, att VBB ifråga om antalet brunnar
kommit till samma resultat som Troedsson. Enligt den
verkställda utredningen skulle nämligen för
tillgodoseendet av vattenbehovet under den närmaste
20-års-perioden fram till år 1955 behöva anläggas ca 40
borrbrunnar. Vid kostnadsberäkningarna har även beaktats,
att brunnarna kunna utbyggas successivt. Man bör
emellertid komma ihåg, att brunnarna måste spridas inom
ett mycket stort område (se nedan), och att de för
vattnets uppsamling och framledning till staden erforderliga
mo
Anta/ brunnar
1500
ZOOO
Fig. 2. Kapacitet hos av Svenska
Diamantbergborr-ningsaktiebolaget utförda bergborrade brunnar enligt
1933 års förteekning.
ledningarna från början måste dimensioneras för den
beräknade framtida vattenmängden.
Troedssons bristfälliga behandling av de hydrologiska
problemen har lett honom till en oriktig uppfattning av
de hydrologiska förhållandena inom
Hälsingborgstraktens berggrund. Det synes därför vara motiverat att
här i korthet redogöra för motsvarande del av VBBs
utredning.
Den bästa utgångspunkten för beräkning av
berggrundens hydrologiska egenskaper utgöra, såsom även
Troedsson framhåller, rapporterna över uppfordringen ur
gruvorna. VBB har vid sin utredning utgått från
tillgängliga uppgifter över uppfordringen ur Höganäs
gruva, vilken torde lämpa sig bäst för erhållande av
någorlunda riktiga genomsnittsvärden på berggrundens
vattengenomsläpplighet, dels på grund av gruvans djup
— ca 100 m — som är större än de andra gruvornas, dels
emedan Höganäs gruva i motsats till de övriga är
belägen inom rät-liasområdets V del, där
vattengenom-släppligheten kan väntas vara ungefär densamma som i
närheten av Hälsingborg.
Gruvan upptar en area av ca 7,5 km2 och verkar i
hydrologiskt avseende som en ofantlig brunn med ca 1,5
km radie och 100 m djup. Vattenuppfordringen har i
medeltal under 10-årsperioden 1924—33 utgjort 73 1/s.
Om man i likhet med Troedsson antar, att
infiltrationsfaktorn utgör ca 0,2, beräknas infiltrationsområdets
storlek vid en medelnederbörd av 560 mm/år utgöra 20,o
km2, motsvarande en cirkel med ca 2,5 km radie.
Utanför detta område påverkas icke vattnet i berggrunden
av uppfordringen ur gruvan.
Infiltrationshastigheten vid vattnets nedträngande i
berggrunden kan anses ungefär motsvara
rät-liasforma-tionens genomsnittliga vattengenomsläpplighet i vertikal
led, dvs. vinkelrätt mot skiktningen, och beräknas
uppgå till 3,55 • 10~9 m/s, under det att genomsläppligheten
i horisontal led, dvs. parallellt med skiktningen, enligt
av Samsioe angiven beräkningsmetod (se förut citerade
arbete) beräknas uppgå till i medeltal 0,42 • 10—6 m/s
Genomsläppligheten parallellt med skiktningen är
således ca 120 ggr så stor som vinkelrätt däremot.1
i Till jämförelse kan nämnas, att motsvarande värde för
devonformationen vid kraftverket Svir 3 i Ryssland enligt
VBBs undersökningar utgör ca 400 ggr och att även den
genomsnittliga vattengenomsläppligheten här är större,
nämligen 35 • 10 — 9 m/s i vertikal och 14 • 10—6 m/s i horisontal
led.
9 MAJ 1936
223
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
