Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 25. 20 juni 1936 - Den högre tekniska utbildningen, av Axel F. Enström - Den högre tekniska undervisningen och nutidsläget, av J. Körner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
genjörer, som äro uppskattade och efterfrågade inom
industrien. Det kan väl inte bli fråga om att
avskaffa den. Det enda möjliga är väl i ali rimlighets
namn att komplettera läroanstalten med det, som
behövs för att den skall kunna ge en även formellt
sett högskolemässig undervisning. Men därför
behöver den inte från början utrustas med alla
finesser, som krävs för en "avancerad" forskning i full
omfattning. Det kan komma senare i mån av
behov.
I den andan går de sakkunnigas förslag, och det
torde utan tvivel möjliggöra en oklanderlig
högskoleutbildning inom de fack, som avsetts att bibehållas.
De sakkunniga hade fått i uppgift att söka finna
en praktisk genomförbar lösning på problemet
Chalmers. Till den ändan tog man det otvivelaktigt
mycket djärva greppet att föreslå den
kemiskt-tekniska fakultetens koncentration till ett ställe. Lustigt
nog befanns det då, att den där teorien om en
högskolas ekonomiska överlägsenhet gentemot två, den
passade tydligen inte alis, när det gällde kemien.
Då var det plötsligen tvärtom.
Nu finns det väl ingen, som inte gärna skulle se,
att vi kunna hålla två fullständiga högskolor, således
även i kemisk teknik som det ju nu skall heta. Men
vem vill på allvar ifrågasätta, att det skulle ligga
inom möjligheternas gräns att inom rimlig tid
realisera ett sådant program, allrahelst sedan
teknologföreningens kemistkommitté kommit fram med sina
fordringar på en dylik fakultet. Att det programmet
är väl motiverat är jag ganska övertygad om. Säkert
är att vi här i landet behöva en mångsidigare
utbildning av kemister. Däremot betvivlar jag starkt, .att
vi behöva ett särskilt stort antal ännu på långa tider.
Det kan inte förnekas, att förutsättningarna för en
kvantitativt omfattande kemisk industri här i landet
av naturliga skäl saknas. Vi måste då bortse från
cellulosa- och pappersindustrierna, vilka visserligen
traditionellt rubriceras såsom kemiska, men som i
realiteten äro mycket mer mekanistiskt än kemistiskt
betonade. Vad vi behöva är en kvalitativt mångsidig
och högt stående kemisk ingenjörsstab för att kunna
följa med på de olika områden, som numera
presentera sig, under det att det nog kommer att dröja
ganska länge innan kvantiteten studerande kemister
blir besvärande stor. Under sådana omständigheter
tror jag för min del, att utvecklingen bäst gagnas av
en kemisk institution, kvalitativt väl tillgodosedd.
Så som de sakkunniga tänkt sig saken, skulle den
Chalmersska högskolan ha omfattat ett slutet och
ganska väl avrundat arbetsområde, omfattande de
mekaniska och elektriska facken jämte den mera åt
det industriella inriktade byggnadskonstruktionsverk-
samheten. Det var till och med på tal att föreslå
som benämning "industrihögskola". Denna enhet
var dömd att undvara det metallurgiska facket och
kunde säkerligen lika väl undvarat det kemiska för
att inte tala om det arkitektoniska. Det där känsliga
talet om det ömsesidiga befruktandet, det tror jag
inte står sig i verklighetens kalla ljus. Antingen är
man kemist eller också är man det inte. Något mitt
emellan finns inte, ehuruväl det skall medges, att en
hybrid i vissa sammanhang skulle vara ganska
önskvärd. Det samma torde gälla om ingenjören vis à vis
arkitekten.
En på så sätt till omfånget begränsad men
kvalitativt fullgod högskola i Göteborg torde ligga inom
möjligheternas område och jämväl motsvara de
aktuella behoven åtminstone under de 8 eller kanske
snarare 10 år, som säkerligen komma att åtgå, innan
den efterlysta fullständiga utredningen kan bli klar.
Skeppsbyggerifrågan skall jag inte uppehålla mig
vid. Jag vill bara påpeka, att en viss förvirring
uppstått i nomenklaturen. Vad den industriella
sakkunskapen på skeppsbyggeriets område enstämmigt
ansåg skulle placeras i Göteborg, det var utbildningen
av skeppskonstruktörerna. De äro inte många av det
enkla skäl, att de svenska varven inte kunde
absorbera mera. Men skeppsbyggare har råkat bli
benämningen på ett helt knippe olika yrkesutövare, bl. a.
driftingenjörer om skeppsbord, till vilka de flesta av
mariningenjörerna torde få räknas. Det finns inte
något hinder för Tekniska högskolan att bibehålla en
studieriktning för fartygsingenjörer liksom för
flygingenjörer. Ämnet hydromekanik måste i alla
händelser alltid finnas där, och med utgångspunkt
därifrån kunna dessa grupper nog få vad de behöva.
Det stora problemet för ögonblicket är, så som alla
så småningom enat sig om, att se till att kravet på
utredning icke tillåtes att blockera alla välbehövliga
partiella förbättringar såväl vid tekniska högskolan
som vid Chalmers tekniska institut. Det ligger
tyvärr som bekant så snubblande nära för de
anslags-beviljande myndigheterna att mota bort alla krav
med hänvisning till behovet av utredning. En svår
fråga är också den, huru man skall kunna undvika
en konkurrens om slantarna mellan högskolan och
Chalmers. Båda behöva otvivelaktigt kontinuerligt
löpande förstärkning av arbetsresurserna, såväl de
materiella som de personella. En eller annan
anordning för samråd till stärkande av bådas
välmotiverade krav och undvikande av onödiga dubbleringar
vore kanske något att tänka på. Det gemensamma
intresset att utveckla den tekniska
högskoleundervisningen och den teknisk-vetenskapliga forskningen
i vårt land måste vara ledstjärnan.
Den högre tekniska undervisningen och nutidsläget.
Svårigheterna vid anpassning av den högre
tekniska undervisningen efter tidens krav hava som
känt väsentligen sin grund i den vetenskapliga
teknikens under de senaste årtiondena utomordentligt
snabba utveckling. Denna har skärpt fordringarna
på undervisningens vetenskapliga halt och omfånget
av det teoretiska underlaget, som det ansetts vara
de tekniska högskolornas viktigaste uppgift att
tillgodose. Samtidigt har den praktiskt-industriella
verksamheten ställt fordringar på bättre utbildning
för industriens administrativa och ekonomiska
uppgifter och till sist har teknikens växande betydelse
för samhället skjutit viktiga sociala frågor inom
ingenjörernas intressesfär.
304
25 juli 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
