Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 28. 11 juli 1936 - Bestämning av dammpartiklar i luft, av Gustaf Ljunggren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
momenten. En del forskare, beroende på den
arbetsmetodik, som använts, ånge dammets farlighetsgrad
i viktsenhet mg per volymsenhet, andra i antalet
partiklar per volymsenhet. De olika instrument, som
användas, mäta nämligen direkt antingen den ena
eller den andra av dessa storheter. Hur olika dessa
måttstorlekar egentligen äro, framgår därav, att om
man som ett ytterlighetsfall tänker sig en partikel
med en storlek av 5 /j, och denna krossas till
partiklar av en storlek av 0,5 ju, erhålles 1 000 stycken
sådana. Jämför man nu det fallet, att man har en
partikel 5 ^ stor och 1 000 stycken 0,5 /n, så har den
ena samma vikt som summan av de 1 000 och skulle
enligt den ena måttstocken vara lika farlig, men om
riskmomentet är beroende av. antalet partiklar, skulle
det endast bli 1/1000. Härav synes hur svävande
begreppen äro samt att hänsyn måste tagas även till
en annan faktor, nämligen partikelstorleken.
Det är av ett visst intresse att se vilka olika
partikelstorlekar, som överhuvudtaget kunna
förekomma och vilka som kunna vara farliga. De
partiklar, som finnas vid sektion i lungorna, hava till
övervägande del befunnits vara < 5 fj, i storlek. Man
anser, att detta beror på att större partiklar sällan
nå in i lungblåsorna utan dessförinnan filtreras bort
genom kroppens skyddsorgan.
Beräknas den hastighet, med vilken partiklar av olika
storlek sedimentera i luften, erhållas följande
avrundade värden, där partiklarna för enkelhetens skull
antagits vara sfäriska med en medelspecifik vikt av 2,5.
Man finner härav, att partiklar omkring 10 /u, och
däröver endast under mycket korta tidsmoment
kunna förekomma i luften, då de mycket raskt
sedimentera. Även partiklar mellan 10 och 5 p, kunna
endast under relativt kort tid hålla sig svävande,
och detta kan även vara orsaken till att större
partiklar finnas i lungorna endast i underordnad mängd.
Helt annorlunda ligger förhållandet till, när man
kommer ner till mindre storlek. Redan en partikel
på 1 ju behöver 4 timmar för att sedimentera 1 meter
och de minsta partiklarna, en gång uppvirvlade i
luften, kunna hålla sig i dagar. I själva veiket är
deras sedimentationshastighet så låg, att den i
förhållande till de konvektionsströmmar, som finnas i
luft, helt kan försummas. Minsta lilla luftström för
partikeln med sig.
Olika stora partiklar hava mycket olika förmåga
att genomtränga filter. I efterföljande tabell
framgår relationen mellan permeabiliteten av filtrerpapper
och partikelstorleken.
Man finner således, att partiklar > 0,8 ju äro
relativt lätta att filtrera bort, under det att mindre
partiklar hava en mycket stor
genomträngningsför-måga. Ett maximum finnes vid partikelstorlekar
Diameter i fi % av partiklar som gå, igenom filtret % partiklar som kvarhàllas
0,1 52.4 47,6
0.1-0.2 87.6 12.4
0,2 0.4 93,9 6,1
0,4 -0,8 30.4 69,6
0,8—1.6 4,2 95,8
1,6 0,0 100
mellan 0,2—0,4 fi. Detta för med sig viktiga
konsekvenser rörande frågan om skyddsmasker.
Dessa små partiklar äro de, som hava lättast att
intränga i lungorna, då de knappast absorberas på vägen.
Av stor betydelse blir då att bestämma
storleksfrekvensen av partiklar i luften. A priori bör man
vänta sig, att endast ett relativt ringa antal av de
minsta partiklarna skulle bildas. Den energi, som
åtgår för att krossa en kropp i olika stora delar, är
proportionell mot den totalyta, som därvid
uppkommer, och denna stiger mycket raskt, när man
kommer ner till små dimensioner. Vid vanlig krossning
ierhålles därför huvudsakligen partiklar endast ner
till 1 ju. Vid större finfördelning måste särskilda
åtgärder vidtagas (kolloidkvarnar). Emellertid
påpekar Jones,1 att vissa mineral ha särskild
benägenhet att kunna splittras till små dimensioner, och
detta gäller särskilt sericit. Orsaken till dess
farlighet skulle just bero på att mot varje kvartskorn
svara hundratals av dessa småpartiklar. Närvaron
av dessa gör, att Jones ställer sig mycket skeptisk
till de hittillsvarande profylaktiska metoderna, då de
ej skydda emot de små partiklarna.
Så gott som på de flesta ställena i Tyskland
diskuterades ivrigt Jones’ synpunkter, vilka man dock
i allmänhet ställde sig i harnesk mot. Varför man
särskilt vände sig emot Jones synes dock hava varit,
att den av flertalet i Tyskland godtagna grundsatsen,
att det är den fria kiselsyran, som är farligast, skulle
rubbas. Avgörande för dessa teorier är emellertid
hur den verkliga fördelningen i luften är mellan olika
partikelstorlekar och om dessa minsta partiklar
finnas i så övervägande flertal, att de bli de, som i
huvudsak bestämma riskmomenten. Några analyser
av luften på arbetsplatser, som äro riskabla, lämnar
ej Jones. Och överhuvudtaget har mycket litet,
gjorts åt denna fundamentala fråga. Några nya
undersökningar, som utförts i England vid Medical
Research Council med metoder, som tillåta att mäta
även de minsta partiklar, giva dock en vägledning.
Nedanstående tabell är baserad på resultatet av
dylika mätningar av damm.
i .Medeldiameter in il Antal partiklar % III Partiklarnas totalyta % IV Totalvikt %
0,2 11.3 0,2 O.oi
0,4 19,4 1,2 0,2
0,8 19.2 4.6 1,3
1.2 14.4 8 3,2
1.6 12.0 11 6.3
2,0 V 11 8
2,5 3.0 5.5 12,6 11
4,7 15,5 16
4,0 3,7 22 30
5.0 1,5 14 24
>5,0 0.6 — —
i Silicosis: the Harniful Dusts which cause it. (Träns.
Ceram. Soc. 34, 303, 1935.)
Diameter i a Fal hastighet Tid för att sjunka 1 meter
100 75 cm/sek. 1,3 sek.
50 19 0
20 3 33 min.
10 45 cm/min. 2.2
5 11,4 27 „ 9
1 cm/tim. 4 tim.
0,8 18 6
0,5 6,8 15
0,4 4,3 23
0,2 1,1 11 91
332
25 juli 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
