Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 29. 18 juli 1936 - Några ord om den mekaniska verkstadsindustriens utveckling under de senaste 75 åren, av E. A. Forsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
automatiska svarven, i början avsedd endast för
smådelar såsom skruvar, muttrar, sprintar o. d., men
småningom utvecklad till att passa även för större
och mera komplicerade delar. Steget från den
vanliga revolversvarven till automaten kan tyckas stort
och i praktisk betydelse kan det knappast
överskattas, men rent principiellt är steget från den vanliga
svarven till revolversvarven viktigare. Att
framställa ett arbetsstyc|ke i en vanlig supportsvarv var
ofta en konst, och att framställa ett flertal praktiskt
taget likadana var så gott som omöjligt! I
revolver-svarven åter fordrades det blott, att de olika
verktygen voro rätt inställda, 1’ör att ott stort antal
likadana arbetsstycken skulle kunna framställas, och
detta utan att någon högre grad av yrkesskicklighet
hos arbetaren erfordrades.
Även planbearbetningsmaskinerna undergingo en
betydelsefull utveckling. Det gällde här i första
rummet att framställa lämpliga maskiner för mindre
arbeten, och för detta ändamål utbildades de s. k.
kipp-och stickmaskinerna.
Något senare än fräsmaskinen framträdde även en
annan helt ny maskin, sora har utövat ett
utomordentligt stort inflytande på verkstadstekniken, nämligen
slipmaskinen. I och för sig har ju slipning av järn
och stål varit känd sedan urminnes tider, men endast
som en justeringsoperation för på annat sätt
formgivna föremål. Det var därför en fullständig
omvälvning, när slipningen utbildades till en
bearbetningsmetod, fullt jämställd med de äldre — och
noggrannare än de alla. Först genom slipmaskinens
införande möjliggjordes den stora grad av
noggrannhet, som är en nödvändig förutsättning för den
moderna, standardiserade masstillverkningen. Och först
genom denna blev det praktiskt möjligt att bearbeta
härdat stål.
Även den gamla smidesproceduren undergick en
utveckling för att anpassa densamma efter
masstillverkningens krav, i det att sänksmide och för detta
lämpade hejare infördes. Som en vidare utveckling
av smidet kan man, om man så vill räkna stansar och
pressar, särskilt för plåtbearbetning, som småningom
kommo i bruk.
Genom framträdandet av de ovan nämnda nya eller
omändrade maskinerna hade grunden blivit lagd till
en ny verkstadsteknik, som var särskilt avpassad för
tillverkningen av massartiklar. Utom lämpliga
maskiner fordrades emellertid någonting helt annat,
nämligen noggranna mätmetoder. Den gamla
tumstocken och krumcirkeln o. d., som gjort utmärkt
tjänst under den gamla teknikens dagar, voro
naturligtvis alldeles otillräckliga, när det gällde att
framställa utbytbara delar i obegränsad mängd. De sedan
länge kända och inom instrumenttekniken använda
anordningarna nonien och skruvmikrometern
aptera-des för verkstadsbruk och fyllde under lång tid alla
rimliga krav på noggrannhet och mångsidig
användbarhet. För att ej i onödan slita på dessa känsliga
instrument, ävensom för att bliva oberoende av
arbetarens förmåga att rätt avläsa och använda desamma
infördes snart nog fasta giggar av olika slag. Även
vid tillgång till goda och bekväma mätinstrument är
det dock ett besvärligt arbete att utföra mätningar
på varje enskilt arbetsstycke, och man fann snart,
att det var fördelaktigare att en gång för alla utföra
en s. k. fixtur av största möjliga noggrannhet, i vil-
Fig. 5. Velociped från 1850-talet.
ken arbetsstycket kunde inspännas med ett enkelt
handgrepp, och vilket sedan styrde de olika
verktygen, så att utan uppritsning eller mätning på
detsamma den erforderliga noggrannheten utan vidare
erhölls.
En ny verkstadsteknik hade sålunda utbildats,
vilken — naturligtvis med bibehållande av den gamla
teknikens karaktärsmaskiner om ock i förbättrad
form — med sig införlivat ett stort antal nya eller
väsentligt modifierade arbetsmaskiner och
arbetsmetoder. I princip kan man säga, att denna nya teknik
var i ordning vid början av 80-talet, om också de
olika maskinerna ständigt fortforo att förbättras —
en procedur, som fortgår än i dag.
Vilka voro nu denna nya verkstadstekniks
arbetsuppgifter?
Jag har redan framhållit, att det första uppslaget
till utvecklingen var behovet — för krigsändamål —
av en i viss mån standardiserad masstillverkning, och
givetvis spelade dessa nyöppnade möjligheter en stor
roll för industriens sysselsättning. Att uppräkna alla
de nyheter, som på detta sätt infördes i det dagliga
livet, skulle vara lika svårt som onyttigt, men några
exempel må nämnas. Jag har redan nämnt
skrivmaskinen och den något senare framträdande
räknemaskinen, vilka ju tillsammans med sina senare
avkomlingar lia belt omgestaltat kontorslivet. (På tal
om kontorsmaskiner, är det kanske inte så allmänt
bekant, att uppfinnaren av den gamla hederliga
kopiepressen, som väl numera endast är ett
musei-föremål, är James Watt). Av utomordentlig
betydelse är symaskinen, som verkat omgestaltande så
väl på hemlivet som på den industriella
produktionen. Försök att åstadkomma en symaskin hade
gjorts ganska tidigt, men tekniskt och ekonomiskt
löst blev problemet först genom de konstruktioner
och den tillverkning, som möjliggjordes av den nya
tekniken. Velocipeden var även i princip känd, men
dess genombrott till praktisk användbarhet var helt
beroende på de nya tillverkningsmetoderna. Det kan
vara intressant att se något av utvecklingen. Fig. 5
visar en velociped från omkring 1850 och fig. 6 en
dylik från mitten av 80-talet. Skillnaden är enorm,
och det fordrar ingen fackmannablick för att se
skillnaden mellan en hemslöjds- och en fabriksprodukt.
Och dock är utvecklingen från den senare konstruk-
18 april 1936
343
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
