- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Allmänna avdelningen /
345

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 29. 18 juli 1936 - Några ord om den mekaniska verkstadsindustriens utveckling under de senaste 75 åren, av E. A. Forsberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Redan vid början av den period, jag nu skildrar,
hade man en ingalunda föraktlig kunskap om
elektriciteten. De grundläggande teorierna voro kända och
väl genomarbetade men de praktiska tillämpningarna
ganska fåtaliga. Den enda verkligt betydelsefulla
sådana var telegrafen, som genom Morse bragts till
en ganska hög grad av fulländning. Kanske bör jag
även nämna galvanoplastiken. I övrigt var
elektriciteten ett hemlighetsfullt fenomen, som för
allmänheten framträdde huvudsakligen i form av
häpnadsväckande trollkonster. En och annan gång kunde
på en teater eller vid ett högtidligt tillfälle visas en
"’elektrisk sol", driven av något hundratal
bunsen-element, och någon gång kunde för ett intresserat
sällskap förevisas en gnistsprakande
induktions-apparat eller en kraftig elektromagnet. Den
elektromagnetiska induktionens lagar voro kända genom
Faraday, som ju även konstruerat både generatorer
och motorer — för laboratorieexperiment. Siemens
induktor hade bragt dessa instrument i närheten av
praktisk användbarhet, men det var först genom
Grammes uppfinning av ringinduktorn som genom
brottet kom. Genom denna blev det för första gången
möjligt att mèd hög verkningsgrad överföra
mekaniskt arbete till elektrisk energi och tvärtom. Det
ligger utanför området av denna framställning att ens
antyda gången av den lavinartade utveckling, som
följde efter Grammes epokgörande uppfinning;
endast de viktigaste resultaten må bringas i erinring.
Den elektriska belysningen tog fart på 80-talet och
kraftöverföringen på 90-talet. Telefonen är
visserligen ej direkt beroende på möjligheten att i stor
skala och med hög verkningsgrad omvandla
mekanisk och elektrisk energi i varandra, men står dock
till sin uppkomst och utveckling i så nära samband
med elektroteknikens allmänna utveckling, att den
hör hemma i detta sammanhang.

Uppenbarligen står framträdandet av denna helt
nya industrigren i nära sammanhang med den
mekaniska industriens ställning. De elektriska
maskinerna äro ju produkter av mekanisk
verkstadsindustri, och produkter, som ställa stora krav på
densamma. Man kan dock knappast säga, att de ställde
några i egentlig mening nya krav. Visserligen
utbildades ganska snart särskilda tillverkningsmetoder,
avpassade efter de nya maskinelement, som
tillkommit, men i allt väsentligt voro de mekaniska
verkstäderna vid elektroteknikens framträdande
kompetenta att fylla de fordringar, som ställdes på
desamma. Det är sannt, att på senare tid
elektroteknikens särskilda behov föranlett uppkomsten av nya
arbetsmaskiner för speciella operationer, men detta
är en detalj, på vilken jag i detta sammanhang ej
kan gå in.

Om alltså elektrotekniken ej genom några speciella
tillverkningskrav utövat något genomgripande
inflytande på de mekaniska verkstädernas
beskaffenhet, har den dock på en annan väg väsentligt
förändrat deras karaktär. Redan införandet av det
elektriska ljuset var av stor betydelse. Det är allmänt
känt, att god belysning är en viktig betingelse för
det mekaniska verkstadsarbetet, men att anordna
sådan var före det elektriska ljusets tillkomst
praktiskt taget omöjligt. Det brukar som ett exempel på
den förträffliga anordningen av Boulton—Watts
verkstäder i Soho berättas, att desamma voro upplysta

med gas. och naturligtvis var detta en stor fördel
framför de talgdankar och rykande oljelampor, som
ännu långt senare voro brukliga i mekaniska
verkstäder, men det är dock uppenbart, att någonting
liknande tillfredsställande belysning ej ens med gas
kunde åstadkommas. De äldre av oss komma
kanske ihåg, hur de gasbelysta verkstäderna sågo ut, och
det är ej något vackert minne. Man finner också, att
det elektriska ljuset vann insteg i verkstäderna,
långt innan det slagit igenom för bruk i det privata
livet. Av kanske ännu större betydelse, och i varje
fall av mera genomgripande konsekvenser, var
likväl den möjlighet till kraftfördelning inom
verkstäderna, som elektrotekniken gav. I de äldsta
verkstäderna hade kraften fördelats till de olika
arbetsmaskinerna från genomgående takaxlar medelst
vertikala transmissionsaxlar och koniska kugghjul. Man
kan göra sig en föreställning om det oväsen, som
skulle råda i en sådan lokal. Remtransmissionerna,
som ursprungligen lära ha tillkommit som en
nödfallsutväg, betydde ett stort framsteg, men när det gällde
ätt fördela kraft inom ett vidsträckt
verkstadsetab-lisemang, förslogo de inte långt. Man såg ofta, hur
kraften fördelades genom mindre ångmaskiner,
uppställda här och där inom de olika verkstadssalarna,
och man kan förstå, hur föga ekonomisk en dylik
kraftförsörjning skulle vara. Dessa svårigheter blevo
genom den elektriska kraftfördelningen i ett slag
bortblåsta. Kraftproduktionen kunde koncentreras
till en stor, ekonomiskt arbetande central, från
vilken kraften fördelades till inom de olika
avdelningarna uppställda motorer. Utom den förbättrade
ekonomi, denna anordning medförde, vann man den stora
fördelen, att man kunde placera och gruppera
maskinerna med vida större frihet än förut; maskinerna
kunde uppställas så, som arbetet krävde; drivkraften
behövde man ej bekymra sig om. Ja, man kunde gå
ett steg vidare och förse varje maskin med en egen
motor. Härigenom gick visserligen en del av
drift-ekonomien förlorad, men å andra sidan fick man
största möjliga frihet vid planerandet av
maskinuppställningen och vann dessutom fördelen av ljusare och
renare arbetslokaler. Vi veta ju alla, att en strid har
stått mellan förkämparna, för gruppdriften och
enskild-driften. men vi veta även. att denna strid
numera tillhör historien. Vi ha kommit så långt, att
vi förstå, att det ej finnes någon enkel formel, som
befriar oss från att tänka. Vi måste i varje särskilt
fall undersöka förhållandena och välja det, som i det
särskilda fallet är lämpligast. Men det är en
utomordentligt lycklig sak att ha olika möjligheter att
välja på, och själva det faktum, att den elektriska
kraftfördelningen väckt diskussion och föranlett
undersökningar beträffande verkstädernas
kraftfördel-ningsproblem, visar hur viktigt det nya uppslaget
varit. Givetvis har elektrotekniken även i många
andra avseenden inverkat på anordningen av de
mekaniska verkstäderna och arbetets gång inom dessa,
men det sagda må vara nog för att visa, hur stort
dess inflytande varit.

Härmed har jag hunnit fram till ungefärligen ti
den vid sekelskiftet. Verkstäderna voro då —
åtminstone till det yttre — ganska lika nutidens.
Visserligen äro nutidens arbetsmaskiner kraftigare och
noggrannare samt utrustade med flera finesser, men
i princip äro de i stort sett desamma. En sekelskif-

18 april 1936

345

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:32:29 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1936a/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free