Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 29. 18 juli 1936 - Några ord om den mekaniska verkstadsindustriens utveckling under de senaste 75 åren, av E. A. Forsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
tets verkstadsman, som sovit en trettosexprocentig
törnrosasömn, och nu uppvaknade i en av våra
verkstäder, skulle nog — åtminstone till en början — ej
känna sig så värst bortkommen. Har då ej under den
förflutna delen av detta århundrade någon utveck
ling av verkstadsindustrien ägt rum? Jo säkerligen.
En mycket stor, kanske större än under någon lika
lång tidigare period, men efter delvis andra linjer.
Utvecklingen gäller ej så mycket maskinerna, utan
mera sättet att använda dem.
Det första uppslag, som kom och visade, att
utvecklingen höll på att glida över i en ny bana var
införandet av snabbstäløn. Genom dessa kunde
ar-betshastigheten vid svarvning ni. m. högst
väsentligt ökas och sålunda produktionen stegras.
Betydde nu detta en revolution? Ja, det beror på vad
man menar med detta ofta missbrukade ord. Att det
nya uppslaget inom sig hade kraften att införa en
snabbare arbetstakt och — ccteris paribus — minska
produktionskostnaderna, är säkert, men lika visst är,
att denna kraft arbetade ganska långsamt. Det blev
snarare en lugn utveckling än en revolution. De
befintliga arbetsmaskinerna voro i många fall för svaga
för att tillåta ett fullt utnyttjande av de nya
verktygens möjligheter, och få om ens någon verkstad
hade tillfälle till att slopa sin gamla maskinpark för
att tillgodogöra snabbstålens arbetsförmåga. Vartill
kom, att maskiner, avsedda för de nya stålen,
knappast funnos att få i marknaden. För att få en bild
av vad som vid denna tid skedde, behöva vi ej göra
några historiska forskningar — vi stå just nu i en i
visst avseende liknande period. Det är ju endast
011 kort tid sedan de nyaste skärmetallerna av typ
Widia infördes, och hur reagera vi för dem? När
de första notiserna om dessa nva underbara verktyg
hade sått att läsa i tidningarna, blev jag uppringd av
en framstående och tekniskt väl underrättad
tidningsman, som ville höra min uppfattning om den stora
nyheten. Jag ställde mig, som naturligt var, något
reserverad, men ansåg mig dock kunna uttala den
meningen, att de nya skärmetallerna komme att spela
en betydande roll. Intervjuaren hade tydligen
hoppats på revolution och föreföll besviken, när jag inte
kunde förespå någon sådan. Hur har det gått, och
hur går det nu dagligen? Ja. någon omstörtning har
det ju inte blivit, men de nya verktygen vinna
dagligen terräng, allt eftersom man lät bättre känna
deras egenskaper på gott och ont, och allt eftersom
arbetsmaskiner, avpassade för desamma, komma till
användning. Ser man nu tillbaka på utvecklingen,
kan det ej vara något tvivel om, att snabbstålen och
deras efterföljare i utomordentligt hög-grad ökat
verkstädernas produktionsförmåga.
Även beträffande det bearbetade materialet,
särskilt järn och stål. har det nya seklet sett en
storartad utveckling. Detta gäller i första hand
stållegeringar av hög hållfasthet och elasticitet och på
senaste tiden de s. k. rostfria stålen. För
elektrotekniken lia järnsorter med speciella magnetiska och
elektriska egenskaper i hög grad bidragit till att
förbättra maskinernas ekonomi. .Man skulle kunna säga,
att utvecklingen under senare tid i hög grad gått i
metallurgiens tecken.
Redan tidigare har jag omnämnt uppkomsten av
massproduktionen och utbytbarheten samt den
härmed i närmaste sammanhang stående mättekniken.
Fig. 7. Lenoir» gasmaskin.
På detta område har det nya århundradet medfört
bn radikal omändring. Johanssons kombinationsmått.
ha givit vad som synes vara en slutgiltig lösning av
mätproblemet. För toleranser och passningar lia
vetenskapligt grundade system utarbetats, som ersatt
det godtycke, som länge rådde inom detta område.
Härigenom har standardisering kunnat genomföras i
helt annan skala än förr, och vi känna ju alla det
intensiva arbete, som nu bedrives för att tillgodogöra
de fördelar, som härigenom kunna vinnas.
Det nya seklet öppnade alltså nya möjligheter till
förökad och förbättrad produktion, och man kan
fråga sig, vilken ny industri, som hade väntat på
denna utveckling för att kunna slå ut i blom. Svaret
blir motorindustrien. Förbrännings- och
explosionsmotorns historia går långt tillbaka. Den första
praktiskt användbara sådana torde lia varit Lenoirs
gas-inaskin, som på sin tid spelade en ej obetydlig roll,
men nu är i det närmaste bortglömd. Fig. 7 visar
en genomskärning av densamma. Maskinen var
försedd med elektrisk tandning. Den efterträddes snart
av Ottos första maskin, som kan betecknas som en
reinkarnation av Papins halvt mytiska krutmaskin.
Någon egentlig fart på utvecklingen blev det dock
ej förrän — ävenledes genom Otto —
fyrtaktsprinci-pcn blivit införd. Sedan gick det fort, och det dröjde
inte länge, innan man försökte driva vagnar med
explosionsmotorer, matade med olja eller bensin.
Efter trevande försök under 80- och 90-talen kom
genombrottet ungefär vid sekelskiftet. Det har ofta
diskuterats, vilken som var Sveriges första automobil,
och det tycks vara ganska bortglömt, att på
lant-bruksmötet i Göteborg 1891 gick en liten motordriven
vagn. Jag såg- den sedan 1895 under vår studieresa
på Vulcanverken i Norrköping, men dess senare öden
äro mig obekanta. Några efterföljare torde den ej
ha fått, men i början av 1900-talet kom autoinobilen
på allvar hit. Fig. 8 är en fotografi, som jag tog
pingsten 1903 vid Drottningholm. Det var en av
dåtidens modernaste bilar, och trots bildens
underhaltiga beskaffenhet kanske man kan känna igen
föraren. Han heter Salmson. Skillnaden mellan denna
346
18 juli 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
