Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 30. 25 juli 1936 - Några studier rörande gasjonisation, av Torsten Wilner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
huvuddel är ett öppet glasrör, genom vars ena ända
den å en yttre isolator fastgjorda spetshållaren är
införd. Spetsen är utförd som förut och spetsens
spänning i förhållande till jord är omkring —3 000
voit. I samtliga visade fall användes
platinatråds-katalysatorer, vilka äro anbragta å jordförbundna
hållare. Den i fig. 2 a visade katalysatorn härrör
från en cigarrtändare. Platinatråden med vidsittande
små stycken platinaevamp är anbragt å en hållare av
aluminiumtråd. vars ringformiga del får utgöra den
mot spetsen vända elektroden. I anordningen enligt
fig. 2 b användes en gaständarekatalysator, vars tråd
ävenledes är försedd med små stycken
platinasvamp. I detta fallet utgör tråden själv motelektrod.
I fig. 2 c består katalysatorn av en 0,1 mm
platina-tråd, å vars yta platinasvart utfällts. I detta fall
kan katalysatorn aktiveras genom upphettning på
elektrisk väg; i de båda första fallen aktiveras
katalysatorn före försöken genom glödgning i en
spritlåga.
I kammaren enligt fig. 2 a inblåstes till att börja
med lysgas medelst en gummibollspruta. Effekten
blev, såsom kunde väntas, tändning av gasen och
överslag från spetsen. Medelst bollsprutan inblåstes
vidare i tur och ordning luft-ångblandningar,
insugna från gasrummet i flaskor innehållande
metylalkohol, etylalkohol, amylacetat och bensol. I
samtliga fall utom beträffande bensol angav högtalaren
genom sprakande ljud kraftig jonverkan.
Vidare inblåstes luft, som fått passera en
etyl-alkohol-vatten-blandning med 10 volyms-% alkohol.
Även härvid kunde tydlig effekt iakttagas.
I apparaten enligt fig. 2 b inblåstes luft, som fått
genombubbla någon av följande olika vätskor:
metyl-alkohol, etylalkohol, densamma såväl ren som i 10
och 3 volymsprocentig vattenlösning, bensol och
rent vatten. Bensolen gav fortfarande ingen effekt,
likaså ej det rena vattnet, vilket tyder på, att vid
luftens bubbling genom vätskan bildade joner hunnit
återförenas före luft-ångblandningens inträde i
kammaren. I övriga fall, ända ned till den mest
utspädda spritvattenlösningen, erhölls tydlig effekt, i
sistnämnda fallet dock givetvis svagast.
Anordningen enligt fig. 2 c bekräftade i huvudsak
redan angivna resultat.
Samtliga dessa anordningar utmärkte sig
emellertid för en utpräglad labilitet och svårinjusterbarhet,
vilken ofta framkallade svårighet att uppnå entydiga
resultat. Som ledning vid injustering av spetsens
läge och dess spänning användes det förut omtalade
uranoxidpreparatet. Försöken tycktes emellertid
bestämt giva vid handen, att man här hade en
möjlighet att nå fram till en säker metod att upptäcka
små mängder oxiderbara ämnen samt över huvud
taget att spåra kemiska reaktioner. Att bensol gav
negativt resultat torde sammanhänga med dess
ut-utpräglat stabila molekylarform. En entydig
indikator på katalysreaktioner är dock anordningen
icke, då högspänningsfältet i och för sig påverkar
reaktionsförhållandena. Vid flera på liknande sätt
anordnade försök visade sig jonverkan vid
införandet av den undersökta reaktionsblandningen, även då
icke någon utpräglad katalysator var för handen.
Anordningens känslighet var dock då mycket mindre
än vid försöken med särskild katalysator.
Högspänningsfältets inverkan på förloppet får närmast anses
Högspönning
Högspànning
Högspänning
\, i r
Fig. 2.
ligga däri, att de primärt bildade jonernas antal ökas
genom stötjonisation. På så sätt påskyndas
reaktionsförloppet, och man talar, ehuru oegentligt, om
elektrisk katalys.
Arbetet inriktades nu på några experiment rörande
jonernas vandring i luft under samtidig påverkan av
elektriska fält och luftströmmar. På dylik
samverkan grunda sig, som redan nämnts, olika metoder
att bestämma jonvandringshastigheter. Författarens
strävan var att nå fram till en metod att ur en
gasformig reaktionsblandning avskilja bildade joner från
blandningen i övrigt. Detta visade sig kunna ske
därigenom, att jonerna genom ett elektriskt fält
bringades att vandra emot en luftström, ej stark nog
att hejda jonrörelsen men dock tillräcklig att
effektivt tillbakahålla neutrala partiklar.
På grundval av gjorda försök uppställdes nu
följande allmänna riktlinjer för en invändningsfri, på
stötkammarprincipen grundad indikator för
påvisande av jonisation i samband med kemiska
reaktioner.
1) Reaktionen bör få tillfälle att förlöpa i ett rum
utan pålagt elektrostatiskt fält eller med så svagt
fält, att stötjonisationsverkan icke kan äga rum.
2) Påvisandet av joner, bildade vid den kemiska
reaktionen, bör ske i en stötkammare, vilken
normalt innehåller ren, torr och möjligast jonfri luft.
Denna luft tillföres lämpligen kammaren i jämn
ström.
3) Vid reaktionen bildade joner böra under
inverkan av ett ej för kraftigt elektrostatiskt fält föras
in i stötkammaren emot en luftström, vilken
tillbakahåller reaktionsblandningens neutrala partiklar.
Denna separation kan ske omedelbart i
reaktionskammaren eller eventuellt i ett särskilt rum, dit
produkterna från reaktionskammaren föras.
18 april 1936
357
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
