Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 33. 15 aug. 1936 - Aluminium inom transportväsendet, av J. Körner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
15 AUG. UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN HÄFTE 33
O
1 9 3 6 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD ARG. 66
INNEHÅLL: Aluminium inom transportväsendet, av J. Körner. — Notiser.
Al uminium inom transportväsendet.
Av J. KÖRNER.
Inledning.
Den 11—12 maj ägde på föranstaltande av Norsk
Aluminium Company rum en demonstration av
aluminiums användning inom transportväsendet, som
tilldrog sig stort intresse. Ett 80-tal inbjudna
representanter för järn- och spårvägar samt hithörande
industrier inom de skandinaviska länderna deltogo i
mötet, vilket omfattade besök vid Strömmens
verk-sted och aluminiumfabriken vid Holmestrand,
inklusive ett flertal orienterande föredrag, ävensom
med storslagen gästfrihet anordnade kollationer, vid
vilka tillfälle var berett att under kollegiala former
ytterligare diskutera dagens ämne.
Ehuru den ökade användningen av aluminium
under senare år är i tekniska kretsar väl bekant,
synes särskilt för vårt lands vidkommande denna
utveckling åtminstone inom transportväsendet hittills
endast i mycket ringa grad hava burit frukt.
Orsakerna härtill äro flera. Sålunda hava på
kontinenten och i U. S. A. de förhållandevis betydligt mer
omfattande bil- och flygindustrierna på ett tidigare
stadium ställts inför av kraven på låg konstruktionsvikt
betingade tekniska materialproblem, vilkas praktiska
lösning efter hand verkat befruktande även på den
konstruktiva utvecklingen av annan
transportmate-riel. I en föregående år i denna tidskrift publicerad
uppsats1 hade jag tillfälle i samband med en
redogörelse för banmateriel på världsutställningen i
Brüssel närmare beröra detta förhållande. En annan
hämningsfaktor har legat i den omständigheten, att
vårt land intill de senare åren saknat egen
aluminiumindustri, som kunnat stå till tjänst med varan samt
med råd och anvisningar rörande dess användning,
vilket måhända är nära nog lika viktigt. Slutligen
får kanske den försenade utvecklingen på detta
område även i någon mån tillskrivas en viss konservativ
inställning från såväl tillverkares som beställares
sida, vilken i sin tur kan återföras till olika
bevekelsegrunder.
För de svenska fackmän, som bjödos tillfälle taga
del i Oslomötet, torde, oavsett vederbörandes större
eller mindre förtrogenhet med lättviktsproblemet över
huvud taget, utbytet av besöket varit särskilt
värdefullt. Detta framför allt därför, att demonstrationerna
och föredragen omfattade ej endast färdiga konstruk-
1 Elektroteknik, häfte 9, sid. 129.
tioner, sådana man kan studera dem på utställningar
eller i drift var helst de finnas att tillgå, utan även
materialets bearbetning i verkstaden. Man fick ett
bestämt intryck av att våra norska kolleger på detta
område presterat ett gott stycke pionjärarbete, som
det bör vara svensk industri angeläget att taga
närmare kännedom om och tillgodogöra sig.
I det följande lämnas en kortfattad redogörelse
för den demonstrerade materielen m. m. varefter i
anslutning härtill följa några uttalanden om den
moderna lättviktsteknikens konstruktionsmetoder och
ekonomiska förutsättningar.
Oslomötets demonstrationsmateriel
utgjordes dels av ett antal bussar under byggnad för
Oslo spårvägar — förutom en del tidigare levererade,
som kunde studeras i drift — dels järnvägsvagnar
för norska statsbanorna. Spårvagnar för Oslo
spårvägar voro beställda, liksom ali övrig material, vid
Strömmens verksted, men ännu ej så långt komna,
att något var att se i tillverkning.
Vad först beträffar bussarna må nämnas, att Oslo
spårvägar så tidigt som 1929 gjorde sin första
beställning, som omfattade ett 10-tal fordon. Detta
torde i själva verket hava varit första gången som
man inom denna teknik utnyttjat starka
aluminium-legeringar som bärande konstruktionsmaterial.
Bussarna, som rymde 55 resande, fingo en vikt av ej
fullt 6,5 ton. Härpå hava följt efterbeställningar
med alltjämt reducerad vikt, och 1936 års typ, som
besågs i verkstäderna, kommer med samma
maskinella utrustning som tidigare ej att väga mer än ca
4,8 ton. Till jämförelse må nämnas, att en buss av
samma kapacitet i stålkonstruktion kan beräknas
väga 7,5 ton. I den senare lättviktstypen har
aluminium använts i större utsträckning än tidigare.
Den bärande konstruktionen väger endast ca 1 ton
och uppbär inberäknat sin egen vikt vid full
besättning av resande ca 8 ton eller 8 ggr sin egen vikt.
I konstruktionen användes i övrigt endast metall,
med undantag för några oväsentliga trädetaljer i
inredningen samt golv- och takbeläggning. Karosseriet
utgöres av duraluminplåt och är utbildat som
självbärande rörkonstruktion.
Bussarnas allmänna konstruktionsdata äro följande
(se f. ö. fig. 1—2).
15 aug. 1936
383
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
