- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Allmänna avdelningen /
411

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 35. 29 aug. 1936 - Några nyheter inom cellulosa- och pappersindustrien, av J. Vestergren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

(7f\

/\ /V/N

icke någon avstrålning mot pannans eldyta äga rum.
Förbränningsgaserna från roteraren kunna sålunda
avgiva nyttig värme först sedan de kommit inom
pannans murverk.

Värmeförlusterna genom utstrålning från dessa
kanaler voro stora och avbränningen på murverket
betydande. Genom forcering av sodahusaggregaten
blev även den installerade panneldytan i knappaste
laget för möjliggörande av en nöjaktig nedkylning av
rökgaserna före utträdet ur pannan.

För att avhjälpa de nämnda nackdelarna och
samtidigt öka pannornas eldyta installerades här en La
Mont-yta, genom vilken praktiskt taget alla inurytor
mellan roterare och panna täckas med La Mont-rör.
I dammkammaren ha väggar och tak skyddats i
möjligaste utsträckning, och dessutom hava i bottnen
anordnats La Mont-rör för granulering av i
dammkammaren nedfallande oförbrända partiklar.

Den första installationen vid Marmaverken sattes i
drift i mitten av december 1935 och ett andra system
arbetar sedan några månader tillbaka.

Såvitt hittills meddelats, ha dessa installationer vid
Marinaverken väl motsvarat de beräknade resultaten.
En värmebesparing uppstår i första hand genom
sänkt avgasningstemperatur efter pannan. Härtill
kommer en vinst genom minskade
utstrålningsförlus-ter från dammkammare och gaskanaler, vilken torde
motsvara ca 10 öre per ton massa. Den största
vinsten beräknas dock uppstå därigenom, att de höga
underhållskostnaderna för murverket i
dammkammare och roterare bortfalla.

Den metod för indunstning av vätekor, som bland
pappers- och cellulosaingenjörerna går under namn
•äv Inka-systemet, grundar sig på en serie patenter,
vilka innehavas av Industrikemiska aktiebolaget i
Stockholm.

Den ledande principen i systemet är ny, då istället
för ren ånga som värmegivande medium användes en
kondenserande gasångblandning, t. e. med vattenånga

mättad rökgas, samt själva avdunstningen
genomföres med tillhjälp av en permanent gas, vanligen
luft.

På grund av den permanenta gasens närvaro måste
man för att kunna utnyttja värmekällan effektivt
■uppdela avdunstningsförloppet i två stadier, nämligen
först en indirekt värmeöverföring enligt
motströms-principen från den kondenserande gasångblandningen
till den vätska, som skall indunstas, samt därefter
en direkt kontakt mellan gas och vätska ined därvid
skeende avdunstning.

Systemet består av tre huvuddelar, betecknade med
namnen mättare, värmare och avdunstare, vartill
komma erforderliga fläktar och pumpar för transport
av gasblandning och den vätska, som skall
indunstas.

Mättaren utgöres helt enkelt av ett gjutet eller
murat rum med släta väggar, i vilket på någon meters
höjd över golvet ligger horisontalt upplagd en plan,
perforerad botten, som utbreder sig över mättarens
hela area, och som på två, mot varandra liggande
sidor är försedd med samlingsrännor för den
indunstade vätskan. Vid passagen genom denna
sil-botten blir den inkommande rökgasen genom direkt
kontakt med den indunstade lösningen mättad med
vattenånga.

Från mättaren går nu denna mättade rökgasång
blandning till värmaren. Denna är inbyggd i ett
vertikalt gjutet schakt, som infordrats med
syrabe-ständigt material eller, såsom vid Åmotsfors, av ett
trätorn. Värmaren är en värmeväxlare, utförd av
syrebeständigt material, i vilken det indirekta värme
utbytet äger rum mellan den kondenserade
rökgas-ångblandningen och den vätska, som skall indunstas.
Värmeutväxlingen sker i motström, varvid den
värmeupptagande vätskan inkommer i värmarens
övre del och strömmar nedåt.

Från värmaren ledes den värmda vätskan till
av-dunstaren. Denna är i princip utformad på samma
sätt som mättaren. I dess inre ligger sålunda en

____





■77777777777777777777777.

-Mättare Värmare

\vdunsfare

T7777Z,

Fig. 20. Indunstare, system Inka. Sodahusanläggning

411 29 aug. 1936

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:32:29 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1936a/0421.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free