Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 37. 12 sept. 1936 - Tekniska bibliotek och centralisering av upplysning om teknisk litteratur, av Hilda S. Lindstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vilken betydelse denna isolering och brytningen
med universitetens traditioner haft för de fristående
nya högre läroanstalternas utveckling torde icke vara
lätt att klarlägga. Att förhållandet för de tekniska
biblioteken — och därmed även indirekt för den
högre tekniska undervisningen och tekniska
forskningen — varit av en, i jämförelse med de tekniska
vetenskapernas och industriens alltmera dominerande
betydelse för det allmänna välståndet, avsevärt
hämmande verkan torde emellertid icke kunna bestridas.
Ty därvid har allt, som kunnat innefattas i eller stått
i samband med begreppet teknik, inklusive den
tekniska litteraturen, kommit att i den allmänna
uppfattningen betraktas såsom ett vetenskapen mera
ovidkommande verksamhetsområde, till grund för
vilket ringa, och i varje fall icke "vetenskapliga",
litteraturstudier krävdes.
I förbigående må framhållas att denna tendens att
glömma bort sambandet mellan vetenskap och teknik
kommit till synes i större eller mindre grad icke blott
i Sverige, utan i allmänhet i de länder, såsom t. e.
Danmark, Finland, Holland, Norge, Schweiz och
Tyskland, där i flertalet fall, i likhet med vad
förhållandena äro i Sverige, den högre tekniska
undervisningen förlagts till av universiteten oberoende,
helt fristående läroanstalter, såsom tekniska
högskolor, lantbrukshögskolor, skogshögskolor etc. Men
även i de länder, där den högre tekniska
undervisningens läroanstalter i regel utgöra fakulteter av
universiteten, såsom t. e. i Amerika, Belgien,
England, Frankrike, Japan, Kina, synes man haft
anledning påminna om detta bortglömda sammanhang.
Sålunda uttalas i England år 1916 i ett
kommittébetänkande över den högre undervisningen bl. a.:
"I de äldre universiteten komma den rena
vetenskapen och den mer akademiska sidan av de
industriella vetenskaperna att få sin plats; sambandet
mellan vetenskap och industri bör icke förglömmas
ens i Oxford."[1] Och dr S. C. Bradford framhåller
i sitt förenämnda föredrag[2] i Köpenhamn år 1935
hurusom "de från varandra helt avskilda vattentäta
skott, i vilka man tidigare uppdelat vetenskaperna,
hava fullständigt störtat samman, och de olika
grenarna av vetenskapen och tekniken numera äro
oskiljaktigt sammanblandade." Jag vill även erinra
oin professor W. Weibulls installationsföreläsning
1925, som avhandlade dessa förhållanden.
Om det med fog kan sägas, att de
teknisk-vetenskapliga och industriella biblioteken i allmänhet icke
utvecklats och tillgodosetts i riktig proportion till
de krav som ställas på dem genom teknikens
utveckling och betydelse för näringslivets främjande och
den i samband därmed enormt ökade
litteraturproduktionen på området, så gäller detta icke minst
vårt land, där det största offentliga
tekniskt-vetenskapliga biblioteket, som även betecknas och anlitas
såsom landets huvudbibliotek på området. Tekniska
högskolans bibliotek, grundlagt redan år 1826, icke
har tillräckliga anslag för bokinköp m. m. eller är
utrustat med erforderliga arbetskrafter ens för att
tillfyllest registrera, klassificera och katalogisera den
årliga tillväxten och därigenom hålla samlingarna
aktuellt och effektivt tillgängliga för den besökande.
Än mindre har biblioteket medel att tjänstgöra såsom
den centrala litteraturupplysningsinstans, som även
vårt lands tekniska forskare och
laboratorieingenjörer äro i behov av och med rätta synas kunna
påfordra såsom hjälpmedel i sitt för landets ekonomiska
liv så utomordentligt betydelsefulla arbete.
Tidigare synes man — på grund av den
sammanträngda studietiden för teknologen tillika med de
för den svenska exporten relativt gynnsamma
ekonomiska förhållandena — hava vid den högre
tekniska undervisningen lagt huvudsaklig vikt på att
snabbt utbilda driftsingenjörer och konstruktörer,
vilka ute i praktiken mera sällan tvingades att ägna
sig åt teknisk-vetenskaplig forskning. Av teknologen
kunde då icke krävas egentliga litteraturstudier,
överhopad som han var med föreläsningar, övningar,
kurser och tentamina.
Väl erinrar jag mig från tiden 1907 och framåt till
världskrigets början teknologernas kapprusning till
biblioteket efter det de bevistat en föreläsning, där
uppgifter om kursböcker i ämnet lämnats. På en
kort stund var biblioteket länsat på allt som fanns
av nyare arbeten rörande det efterfrågade ämnet.
Det gällde nästan uteslutande hemlån för
tentamensläsning. Man försökte på bästa sätt hjälpa, och när
den angivna boken, eventuellt i olika upplagor, redan
var utlånad, eller det begärda arbetet över huvud
taget icke fanns i bibliotekets samlingar, gjorde man
som den affärsanställde: bjöd ut vad lagret hade för
att besökaren skulle få åtminstone något av värde
med sig och icke hava gått alldeles förgäves.
Förutom det i Patentverket utförda
litteraturgranskningsarbetet torde det egentliga
litteraturstudiet och den teknisk-vetenskapliga och industriella
forskningen sålunda tidigare hava bedrivits
huvudsakligen i högskolans laboratorier av dess professorer
och övriga lärare och mera sporadiskt av de i
industrien och verken anställda ingenjörerna. För
vetenskapliga litteraturstudier anlitade Tekniska
högskolans såväl som Stockholms högskolas lärare i
största utsträckning det intill år 1913 i
Drottninggatsbacken (Kungsbacken) belägna, med rikhaltig
utländsk naturvetenskaplig tidskriftslitteratur försedda
Vetenskapsakademiens bibliotek, som kunde hållas
öppet ca 5 timmar dagligen. Efter detta biblioteks
utflyttning till Frescati år 1913 ökades successivt
under de närmaste åren — såsom ock återspeglas i
statistiken — den årliga besöksfrekvensen vid
Tekniska högskolans bibliotek samtidigt med att den
vid Vetenskapsakademiens bibliotek avsevärt
minskades. Tekniska högskolans bibliotek kom därvid
att övertaga litteratursökare även från Stockholms
högskola.
Det i vårt land allt mera accentuerade kravet på
effektiv teknisk-vetenskaplig och industriell
biblioteksverksamhet och litteraturinformation har under
de senaste decennierna kommit till synes icke minst
vid Tekniska högskolans bibliotek, där man alltjämt
strävar till det yttersta att med de relativt knappa
medel, som ställts till förfogande, fylla bibliotekets
uppgift att vara på en gång huvudbibliotek för
Tekniska högskolans undervisnings- och
forskningsverksamhet och landets offentliga huvudbibliotek för den
teknisk-vetenskapliga och industriella forskningen.
Men de otillräckliga anslagen för bokinköp m. m.,
saknaden av egen periodisk bytesskrift, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
