Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 38. 19 sept. 1936 - Varför olycksfall? De personliga psykiska olycksfallsfaktorerna, av Erik Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
;/) Bristande förmåga att giva order och lyda order.
Undermålig intelligens.
Tysken Günther var den förste, som påvisade
otillfredsställande eller felaktig ordergivning som
orsak till järnvägsolyckor.25 Han har en meningsfrände
i Grüb, som gör gällande, att ej mindre än 22 proc. av
av honom undersökta järnvägsolyckor berott på fel
i ordergivningen.26
Som psykologiskt problem har sättet att befalla och
lyda systematiskt för första gången behandlats av
Marbe.27 Han betonar nödvändigheten av, att en
order har en kort, klar form, för att den skall kunna
fattas och inpräglas. En order får ej heller ändras
flera gånger i närvaro av den person, som skall
utföra den, för att sent omsider givas sin slutgiltiga
form. Ett dylikt tillvägagångssätt kan mycket lätt
bidraga till ett felaktigt utförande. För att
förebygga missförstånd måste en orders entydighet
säkerställas genom en klar, koncis formulering. Skall en
befallning bliva riktigt utförd, så får den ej givas en
person, som för ögonblicket är på något sätt
upprörd eller irriterad. Ett upprört sinnestillstånd kan
under vissa omständigheter utlösa sinnesupplevelser
och sedan ha till följd, att ordern glömmes bort. Ger
man en underlydande en befallning, så måste man,
som Marbe uttryckligt betonar, också lämna denna
person ro och tid att fatta, smälta ordern.
Naturligtvis är det ytterst viktigt för ordertagaren, att han är
helt inställd på befallningen och under verkställandet
ej irriteras eller distraheras av en tredje person.
Vidare ha undersökningar ådagalagt, att det finns
personer, som uppvisa tydliga anlag att befalla, men att
det också å andra sidan finns människor, som i
mindre grad äga denna egenskap. Slutligen finns
somliga, som ej äro i stånd att utdela en order eller
befallning på ett klart och entydigt sätt och i rätt tid.
Analogt gäller detta också för utförandet, för
åtlyd-naden. Dessa båda gåvor, nämligen att utdela en
order på rätt sätt och att utföra den riktigt, äro
naturligtvis också beroende av en rad andra faktorer
såsom praktisk intelligens, uppmärksamhet, minne och
ibland också av nödig fackkunskap.
h) Otillräcklig erfarenhet och omtänksamhet.
Levnadsålder och olycksfallsfrekvens.
Nästan alla författare, som ha sysselsatt sig med
undersökning av sammanhangen mellan levnadsålder
och olycksfallsfrekvens, överensstämma i den
uppfattningen, att olycksfallsaffiniteten avtager med
stigande ålder. Exakta observationer i denna riktning
ha dock endast anställts av Marbe.28 Han
uppdelade förut omnämnda försäkrade 3,000 militärer i tre
fraktioner efter deras levnadsålder. Den första
fraktionen omfattade 998 personer, som under första
observationsåret voro 16—21 år gamla. Den andra
fraktionen räknade 990 personer i en ålder av 22—26
år under första observationsåret, och tredje
fraktionen omfattande 1,012 personer, som nämnda år voro
25 C. Günther: Eisenbahnunfälle. Glasers Annalen. 1925.
S. 21 o. 49.
26 A Grüb: Zur Psychologie der Eisenbahnunglücke und
Eisenbahnunfälle.
27 K. Marbe: Psychologie des Befehlens und Gehorchens.
Zeitschrift für Psychologie. 1929. S. 373.
28 K. Marbe: Praktische Psychologie der Unfälle und
Betriebsschäden. S. 40.
27—58 år gamla. Vid jämförelse av
medelolycks-fallstalen för de olika fraktionerna visade det sig, att
på personerna i åldern 16—21 år kom ett
medel-olycksfallstal av 1,94 per capita. Vid 22—26-åringarna
sjönk medeltalet till 1.68 per capita och vid
27—58-åringarna ända till 1,28. Vi se alltså, att
medelolycks-fallstalet sjunker med tilltagande levnadsålder.
Nu uppstår den intressanta frågan, om de av Marbe
på det militära området funna resultaten utan vidare
också gälla för industriarbetare. Den av Marbe
citerade statistiken från den schweiziska
olycksfallsförsäkringsanstalten, i vilken yrkesarbetarna
obligatoriskt äro försäkrade, gav till resultat, att
olycksfallsfrekvensen är tämligen konstant för åldersperioden
25—60 år. Antagandet, att olycksfallsfrekvensen
stiger med tilltagande ålder, skulle alltså vara oriktigt.
Däremot fastställdes en väsentligt högre
olycksfallsfrekvens för årgångarna under 25 år och detta i
synnerhet för inom lärlingstiden fallande åldersklasser
under 20 år. Även Farmer företräder den åsikten,
att olycksfallsfrekvensen avtager med stigande ålder,
men han har också iakttagit motsatsen inom några
industrier, t. e. inom gruvindustrien.20 Orsaken till
dylika enstaka företeelser tror sig Farmer finna i det
faktum, att äldre personer äro mindre
motståndskraftiga mot yrkessjukdomar än yngre. Tabell III, som
är hämtad ur Nordöstliche Eisen- und
Stahlberufs-genossenschafts årsberättelse för 1932, synes
bekräf-täj att benägenheten för olycksfall minskar med
tilltagande ålder. Sådana statistiska uppgifter äro dock
ej alldeles fria från felkällor. Fackföreningarna
utarbeta olycksfallsstatistiken enligt ingångna
anmälningar om olycksfall, men de statistiska uppgifterna
lämna ingen bild över, av vilka åldersklasser verkens
arbetarstam i genomsnitt är sammansatt.
Tabell III.
De skadades ålder Antal
olvcks-fall De skadades ålder Antal olycka fall
14 till 20 år 3 270 46 till 50 år 473
21 >? 25 „ 853 51 „ 55 „ 343
26 „ 30 „ 799 56 „ 60 „ 283
31 »> 35 „ 649 61 „ 70 „ 173
36 40 „ 530 71 o. däröver 11
41 „ 45 „ 471
Andra mer omsorgsfulla och detaljerade analyser
vid några större tyska industriföretag ha ådagalagt,
att 18—19-åringarna äro särskilt utsatta för
olyckshändelser. Här ha vi att göra med unga arbetare, som
just lämnat lärlingstiden bakom sig och för första
gången konditionera som gesäller eller självständiga
arbetare. Det är mycket begripligt, att dessa unga
människor ej ännu äga tillräcklig erfarenhet, att de äro
lättsinniga och benägna att underskatta faran. Att
i allmänhet yngre personer oftare drabbas av
olyckshändelse än äldre har påvisats av Heller och Moede
inom tyska träindustrien. Schmitt har konstaterat,
att liknande sammanhang som mellan levnadsålder
och olycksfallsfrekvens också existerar med avseende
på levnadsålder och benägenhet att ställa till skador.
Vid företagna undersökningar vid de tyska
riksjärnvägarna har det otvetydigt visat sig, att det även här
29 E. Farmer: The causes of accidents. London 1932. S. 23.
12 sept. 1936
455
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
