Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 42. 17 okt. 1936 - Ekonomisk översikt, av Filip Oberger - Notiser - »Vattenföringens 15-årsperiod», av s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
of international exchanges resulting from proposed
read-justment". Man inbjöd även andra länder till
valutajusteringar och uttalade förhoppningar om omedelbara
åtgärder för hävande av valutarestriktioner och
kvoteringar av handelsomsättningen länderna emellan. Den
schweiziska regeringen förklarade på morgonen, att
den franska devalveringen icke föranledde något
övergivande från schweizisk sida av guldet men på kvällen
fattades likväl beslut om devalvering. För Holland
utvecklade sig händelserna på samma sätt. Så snart
Schweiz hade givit upp ställningen måste också gulden
följa francen; beslut därom fattades vid midnatt. Den
grekiska drachman, som förut varit knuten till
schweiziska francs, anknöts enligt en kommuniké från grekiska
nationalbanken till pundet. Även turkiska pund och
(lettiska) lats länkades samman med pund sterling efter
att tidigare ha varit fästa vid den franska francen. Det
turkiska pundets notering blev densamma som tidigare
liksom praktiskt taget också drachmans, medan däremot
latsen devalverades. Även liran och den tjeckiska
kronan ha tvingats att följa francen på devalveringens väg.
Ifråga om samtliga devalverade valutor faller en
teknisk detalj i devalveringsproblemets lösning i ögonen
nämligen, att, såsom vid dollarns devalvering, man
lämnat en viss marginal, inom vilken det ankommer på
visst verkställande statligt organ att fixera kursen.
Orsaken har uppenbarligen varit dels, att man icke
kunnat på förhand konstatera det nuvarande jämviktsläget
för noteringen utan önskat, att detta skall så
småningom självt utkristallisera dels, att man måste vara
beredd på eventuella svängningar i guldvärdet.
Pundgruppen har tydligen vunnit en avsevärd tillväxt ocli
det förefaller icke uteslutet, att även de länder, som
fixerat sina nedskrivna valutor i förhållande till guld,
komma att låta dem följa pundet inom de gränser, som
de fixerade gränserna å guldinnehållet tillåta.
Det tog omkring en vecka för Blum att föra
devalveringen i hamn. Senaten vägrade att acceptera alla de
lagförslag Blum ansett nödiga att framlägga i samband
med devalveringsåtgärderna. Under tiden voro fond- ocli
valutabörserna stängda i Paris. Oppositionen riktades
främst mot införandet av en efter prisnivån glidande
löneskala för såväl kroppsarbetare som tjänstemän.
Förslaget återtogs i denna punkt och ersattes med ett
befull-mäktigande åt regeringen att förebygga prisstegring.
Kommunisterna som tidigare principiellt gått emot
devalveringen tvingades för att säkerställa regeringen gå emot
sin övertygelse och rösta med regeringen för
myntförsämringen. I övriga parlament mötte devalveringarna
under trycket av vad som inträffat i Frankrike icke
något politiskt motstånd.
Tyskland däremot har under sedvanliga former
förklarat sig icke ha för avsikt att justera riksmarken.
Trevare att som politiskt bytesobjekt utnyttja en
eventuell devalvering visade sig på ett tidigt stadium icke
möta någon som helst anklang utanför landets gränser.
Det råder icke något tvivel om att de
"readjust-liients" av valutorna, som ägt rum, äro av största
betydelse i ock för sig, även om först en kombination med
ett slopande av övriga handelspolitiska restriktioner i
största möjliga utsträckning skulle kunna leda det
internationella varuutbytet in på banor, som äro ägnade att
bättre främja världens behovstäckning än de nuvarande.
I Frankrike ha vidtagits åtgärder för att häva vissa
tidigare av valutapolitiska skäl genomförda
handelsrestriktioner och det är sannolikt att man inom nämnda
land också kommer att fortsätta på den inslagna vägen
liksom väl även i de ekonomiskt mera betydande av
de övriga devalverande länderna.
Den omedelbara följden av de nya valutakurserna
blir givetvis omfattande rubbningar å marknaderna. En
starkt stegrad konkurrensförmåga på utländska
marknader för de devalverande länderna och en mot dessas
exportökning svarande reducering av andra länders
avsättning är oundviklig. En minskad efterfrågan på
importvaror i de devalverande länderna torde likaså vara
ofrånkomlig. De gamla pundgruppländerna få tydligen
erfara en stark konkurrens å hemmamarknaderna och
en minskad köpkraft i de tidigare guldblocksländerna.
Man måste dock hålla i minnet, att dessa omedelbara
nackdelar motsvaras av de fördelar, som kunna väntas
följa av en snabbare takt hos produktionsapparaten i de
devalverande länderna ocli på grund därav i större behov
av råvaror, halvfabrikat och konsumtionsvaror. Det är
väl att märka, att arbetslösheten i Frankrike, Schweiz
och Holland är större under 1936 än 1935; de arbetslösas
antal är omkring sex gånger så stort som 1931 i
Frankrike och omkring dubbelt i Holland och Schweiz.
Tydligt är att nackdelarna komma att göra sig snabbare
gällande än de fördelar vi kunna vänta. Även om en
stegrad konkurrens på hemmamarknaden skulle
komma att så småningom uppvägas av ökad export, är det
klart att avsevärda rubbningssvårigheter måste göra
sig gällande.
För vårt lands del kommer det att bliva av
avgörande betydelse om tyskarna bibehålla sin handelspolitiska
isolering eller om de liksom italienarna föredraga att
ge avkall på tidigare stora löften och söka kontakt med
omvärlden på de ekonomiska området i den utsträckning
detta är möjligt. Skulle tyskarna devalvera komme
givetvis en betydande del av den efter de nuvarande
konkurrensförhållandena anpassade svenska
hemmamarknadsindustrien att på ett kännbart sätt erfara, vad
den tyska valutapolitiken betytt för vår
hemmamarknads bevarande åt hemlandet.
Bakom tyskarnas ovilja mot en devalvering torde icke
längre såsom förut huvudsakligen ligga i de gamla
minnena från den tid, dä gemene man räknade i
millioner, utan väl väsentligen den ofta i tysk press synliga
vanföreställningen, att det skulle bliva dyrare att
betala skulderna till utlandet efter devalveringen. Sä
kunde man vara benägen resonera i en icke totalistisk
stat men däremot icke i våra dagars Tyskland.
Skulderna till utlandet betalas med varor och tjänster ocli
endast till en mycket obetydlig del uti tyskar
tillkommande utländska avkastningar fixerade i riksmark.
Genom en devalvering skulle för visso de i utländsk
valuta fixerade tyska skulderna stiga i riksmark räknat.
Men den kvantitet varor, som skulle behöva exporteras
för att gälda skulden, skulle däremot icke röna någon
inverkan — i det långa loppet — av
riksmarksomräkningen. Det är med tyska exportvaror till utlandet, som
skulderna betalas, och priset å dem bestämmes av
världsmarknaden; denna torde på längre sikt sett icke
influeras av omräkningssiffran i och för sig.
Filip Oberger
NOTISER
"Vattenföringens 15-årsperiod." Under denna
rubrik framhåller kommerserådet A. F. Enström i häfte
2, 1936 av IVA, att förefintligheten av den av honom
i Ingeniörsvetenskapsakademiens meddelande nr 9 7
(1929) påvisade 15-års perioden i nederbörds- och
avrinningsförhållandena blivit bekräftad av de gångna
årens erfarenheter. Av allt att döma föreligger år
1936 ett nederbördsminimum, varefter torde följa i
genomsnitt allt nederbördsrikare år emot ett maximum
är 1943, vilket givetvis icke utesluter variationer från
488
26 sept. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
