Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 45. 7 nov. 1936 - Den högre tekniska undervisningen, inledning av P. O. Pedersen, A. L. Hjelmman, Fredrik Vogt samt W. Weibull, sammanställning av F. H. Stenhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
skolan bör enligt min mening icke taga sikte på
ingenjörernas kvantitet utan på deras kvalitet.
Normalt räknas med en studietid av 4 år, vartill
emellertid för avdelningarna bygg-, elektro- och
ma-skin- tillkommer examensarbetet, så att den normala
tiden blir 4.5 år. Härtill kommer även ett års
praktik för de flesta avdelningarna. Nedanstående
tabell visar praktikfordringarna vid de olika
avdelningarna.
Praktikfordringar vid Norges itekniska högskola.
Avdelning Praktik Anmärkningar
Totalt Därav fore antagandet
Arkitektur 9 mån. 8 mån. Minst 6 mån. på
byggnadsplats, resten kan få utföras på snickeriverkstad.
Bergsavd. 11 mån. 9 mån. 6 mån på verkstad
-f-5 mån. vid gruva, anrikningsverk
eller metallurgisk
anläggning.
Byggn.-ing. 0 mån.
Elektrotekn. 12 mån. 9 mån. Minst 6 mån på
verkstad, resten får
utföras som montör, på ritkontor etc.
Kemiavd. 0 mån.
Maskinavd. 12 mån. 9 mån. Vid verkstad, resp. skeppsvarv.
Teknisk fysik 9 mån. överföres från en av de 4 sistnämnda avd. sedan första examensavdelning- i en är avlagd. Avi praktiken bör om möjligt 6 mån. vara vid
instrumentma-karverkstad.
Vår statistik visar, att omkring 2/3 av de
studenter som över huvud taget slutföra sitt studium,
klarar detta på den normala tiden. 1/3 behöver av olika
skäl längre tid, i allmänhet beroende på att de icke
klara sina examina i första omgången. Denna
tredjedel blir i genomsnitt D/2 år försenad. Räknat i
medeltal på hela studentantalet blir förseningen
sålunda ett halvt år. Genomsnittsåldern för de
utexaminerade blir på grund av detta och övriga
skolförhållanden i landet omkring 24,5 år och vi böra
därför om möjligt icke förlänga studietiden, ty såväl för
ingenjörerna själva som för de företag, vid vilka de
vinna anställning, är det av betydelse, att
ingenjörerna få komma ut i praktiskt förvärvsarbete,
medan de ännu äro unga.
Om man vill undvika att öka studietiden, står valet
under nuvarande förhållanden mellan följande
alternativ:
1) Den s. k. "ali round"-utbildningen, som alltså
summariskt taget innebär, att alla skola smaka på allt.
2) Specialisering inom förhållandevis snävare
gränser.
3) Stark vikt på de grundläggande ämnena och
som följd därav förhållandevis mindre tid för
specialisering inom de olika, rent tekniska specialfacken.
En specialisering är emellertid alltid vansklig i ett
litet land på grund av att ingenjörsbehovet blir så
litet inom varje gren, att det icke kan uppstå någon
jämn marknad. Dessutom är det svårt för den
studerande att på förhand bedöma vad han senare i livet
kommer att inrikta sig på.
Vid vissa avdelningar ha vi hos oss uppdelning på
flera linjer. Sålunda är avdelning elektroteknik
uppdelad på starkströmsteknik och svagströmsteknik,
kemiavdelningen på tre linjer, nämligen allmän kemi,
oorganisk och elektrokemi, samt organisk och
livsmedelskemi. Maskinavdelningen slutligen, är
uppdelad i allmän maskinteknik och skeppsbyggeri.
Vid bergsvetenskapliga och
byggnadsavdelningarna har man ävenledes tillfälle att välja vissa
ämnen såsom huvudämnen, och undervisningen blir
sålunda även i dessa fall i någon mån uppdelad på
linjer. Differentieringen består dels i utökad kurs i
resp. huvudämne, dels i val mellan flera "valfria
ämnen". Förutom dessa "valfria ämnen", ha vi även
s. k. frivilliga ämnen.
Personligen är jag en smula rädd för att vi hos oss,
åtminstone inom vissa fackavdelningar, gått för långt
mot "ali round"-typen i betydelsen "smaka på allt".
Som exempel kan jag nämna förhållandena inom
byggnadsavdelningen, där endast 3 % av
undervisningen på programmet är valfri. Resten är
gemensam för alla. Härvid faller 39 % på de
grundläggande ämnena, 8 % på maskintekniska biämnen, 7 %
på husbyggnad med tillhörande biämnen och 6 %
på diverse andra biämnen, t. e. frihandsteckning,
sjukvårdskurs, bokföring, socialekonomi m. m.
Lantmäteri och geodesi med övningar uppgår till 9 %
och de byggnadstekniska huvudämnena till 28 %,
summa 97 %. Inalles innefattar detta 27 självständiga
läroämnen, av vilka några sammanslås och ett par
icke äro examensämnen, så att examensbetyget
"bara" kommer att omfatta 21 betyg, oräknat
examensarbetet. Måhända är mångläseriet något mindre
vid vissa andra avdelningar, men det är stort
överallt. och här tror jag vår största svaghet ligger. Det
synes mig som om man haft för litet tro på de unga
ingenjörernas förmåga att lära något på egen hand
sedan de fått sin examen. Alla biämnen behövde
nog icke vara obligatoriska. Av egen personlig
erfarenhet vet jag, att av dylika ämnen, som jag sedan
verkligen fick användning för, fick jag ta upp studiet
helt från början igen, och jag tror därför, att jag
hade haft mera nytta av att under studietiden ha fått
läsa litet mera fysik och kemi istället. Min
principiella ståndpunkt är därför, koncentration omkring
de grundläggande ämnena och minskning av tiden för
biämnena, som gärna kunna göras frivilliga i större
utsträckning. Också tror jag, att man gärna kunde
koncentrera studierna valfritt omkring vissa av de
tekniska huvudämnena, med en motsvarande
minskning av fordringarna i övriga ämnen. Jag tror, att
det är bättre att verkligen fördjupa sig än att arbeta
på bred front. Hos oss ha vi i realiteten en
uppdelning av undervisningen endast efter den fackliga
linjen, men icke efter linjen "ingenjörer för
forskning, för konstruktion, för driftteknik och
byggnadsledning, och för merkantil och administrativ
verksamhet". Avdelningen för teknisk fysik har hittills
mest varit på papperet. Många som börjat på denna
linje ha antingen slutat som kemister eller
svag-strömsingenjörer. En uppdelning efter linjen forsk-
531 7 nov. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
