Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 45. 7 nov. 1936 - Den högre tekniska undervisningen, inledning av P. O. Pedersen, A. L. Hjelmman, Fredrik Vogt samt W. Weibull, sammanställning av F. H. Stenhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
liggöra ett antagande av ca 150 nya studenter per
år. Under ett par av krigs- ock efterkrigsåren drevs
siffran upp till ett maximum av 175 år 1919, varvid
likafullt endast 60 % av samtliga sökande intogos.
Under den följande depressionsperioden nedgick
antalet inträdessökande under den numerär för vilken
fanns plats, men under senaste år har antalet
inträdessökande åter vuxit starkt, och för närvarande
intagas ungefär 155 nya studerande varje år. I år har
siffran t. o. m. stigit till 169, inberäknat några få som
vunnit inträde i högre årskurser efter förberedande
studier annorstädes, men då antalet sökande i år var
339 så synes, att endast hälften fick inträde.
I sin inträdesansökan skall studenten uppgiva
inom vilken avdelning han önskar studera, men man
kan samtidigt inlämna ansökan till ett flertal
avdelningar, varför det t. o. m. förekommit, att en sökande
angivit ända till 7 alternativa förslag, till stort besvär
för dem som liaft att handlägga ansökningen.
I de flesta fackavdelningar erfordras numera
praktik före inträdet. Vår studentexamen är slutförd
omkring den 1 juli, och inträdesansökningarna till
högskolan skola vara insända före den 20 juli.
Följande sommarferier användas av en stor del av
studenterna för värnpliktstjänstgöring, vilken är
fastställd till 180 dagar. Den praktik som erfordras bör
därför i allmänhet vara ordnad under ett särskilt
praktikår, och hos oss fordras under alla
förhållanden, att huvudparten av denna praktik har
genom-gåtts före inträdet vid högskolan. Det har
diskuterats huvudvida det verkligen är förmånligt att ordna
praktiken före studierna eller om man hellre skulle
inskjuta ett praktikår exempelvis efter 2 års studier.
En sådan praktik på ett senare stadium skulle kanske
i och för sig bli mera värdefull genom att
observationsförmågan förbättrats, men å andra sidan
innebär det betydliga olägenheter, att avdela studierna
på detta sätt. Ett praktikår före studierna har f. ö.
det goda med sig för mången, att han kommer bättre
underfund med om han verkligen passar för de
tekniska studierna. Ju tidigare en dylik självkännedom
vinnes, dess bättre.
Studenter vid de avdelningar som erfordra praktik
kunna erhålla löfte om antagning vid högskolan ett
år före påbörjandet av studierna. Detta har blivit
nödvändigt för att icke praktiken skall vara gjord i
onödan om vederbörande sedermera icke blir
antagen. Mellan 2/3 och 3/4 av platserna bortlovas på
detta sätt på förhand, men en mindre reserv får lov
att hållas för nyanmälningår. Under alla
omständigheter erfordras numera studentexamen på reallinjen
för att bliva antagen, och i stort sett sker urvalet
på basis av realämnena, varvid emellertid även i
vissa fall hänsyn kan tagas till andra examina. Det
är självklart, att studentexamen lika litet som någon
annan examen kan giva en fullt tillförlitlig bild av
en persons duglighet eller anlag för ingenjörsyrket.
Många personliga förhållanden spela härvid in. När
som nu omkring hälften av de sökande måste avvisas,
klaga givetvis många över de regler som ligga till
grund för antagningen, och man har från vissa håll
framställt starka krav på att urvalet skulle baseras
på psykotekniska prov. Jag har emellertid mina
starka tvivel om att dylika i och för sig utmärkta
prov på sinnesorganens funktioner kunna vara till
någon nytta och hjälp i föreliggande fall. Jag kan
f. ö. nämna, att en jämförelse mellan studentbetyg
och ingenjörsbetyg synes giva vid handen, att vårt
nuvarande sätt att gradera de inträdessökande icke
är så dåligt som man velat påskina, åtminstone evad
det gäller de rent tekniska fackavdelningarna.
Annorlunda ställer sig frågan om arkitekterna, varest
de konstnärliga anlagen fälla utslaget och starkt
inverka på resultaten vid högskolan, under det att de
knappast i någon utsträckning komma till synes i
vederbörandes studentbetyg. Ifråga om denna
avdelning tror jag därför att det vore riktigt att skaffa
ett helt nytt underlag för bedömandet av de
inträdes-sökandes företräden.
Av de vid högskolan antagna studenterna bliva i
genomsnitt 82 % utexaminerade som arkitekter eller
ingenjörer, vilket väl får anses vara en relativt god
"verkningsgrad".
Under kriget och den närmaste efterkrigstiden
rådde intet tvivel om, att vi i Norge liksom överallt
i världen hade för få ingenjörer för att motsvara
efterfrågan. Under depressionens första del nedgick
antalet nya ingenjörer starkt men icke tillräckligt,
och det uppstod stor arbetslöshet bland ingenjörerna.
Sämst var det hos oss för byggnadsingenjörer och
arkitekter, och byggnadsingenjörsavdelningen fick
också öknamnet "Norska Amerikalinjen" på grund
av att nästan alla adepter emigrerade. Det första
verkliga måttet på ingenjörsbehovet få vi ju först när
dessa släppas ut från högskolan, vilket tyvärr är väl
sent. Alla de pendlingar vi haft, visa hur vanskligt
det är att göra några förutsägelser om det framtida
ingen j örsbeho vet.
Återhämtningen kom hos oss måhända först för
kemiingenjörerna. Under en följd av år ha vi nu
haft för få kemister. På allra senaste år har det
också blivit stor efterfrågan på alla andra ingenjörer, ej
minst byggnadsingenjörer, och det är för ögonblicket
svårt att skaffa tillräckligt med dugliga unga ingen
jörer i Norge. Statistiken synes utvisa, att intill 1934
omkring 6 % av landets ingenjörer voro arbetslösa,
men att denna siffra år 1935 nedgått till 3,5 %
och i år icke utgör mer än 2 %. Men samtidigt har
plötsligt och oväntat ett överskott på
kemiingenjörer uppstått, så att denna lilla grupp nu omfattar
omkring hälften av alla arbetslösa. Detta
sammanhänger otvivelaktigt med att en mängd kemister
under de goda åren skaffade sig utbildning utomlands,
varigenom ett stort överskott uppstått när behovet
av nya kemister blivit täckt. I landet finnas för
närvarande omkring 4 000 ingenjörer, av vilka ca
3 000 äro medlemmar i Den Norske ingeniørforening.
Under krisåren höjdes många röster för ytterligare
utvidgning av vår högskola, och man framhöll, att
den borde kunna lämna plats åt alla som sökte
inträde. Strax efteråt när depressionen inträtt blev det
tal om att inskränka antalet studenter långt under
det fastställda antalet 150. Nu har det återigen
pläderats för en starkare utvidgning. Jag tror, att alla
tre åsikterna byggt på felaktiga premisser och att
studentantalet vid vår högskola är någorlunda
riktigt valt. Alla föreslagna ändringar bli ju starkt
fasförskjutna innan de kunna göra sig gällande i
näringslivet, ej blott med 4 à 5 års studietid utan
kanske med en halv människoålder. Att företaga
ändringar i takt med pessimismens och optimismens
årsperioder är ogörligt. En eventuell utvidgning av hög-
530
7 nov. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
