Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 46. 14 nov. 1936 - Sovjetunionens mineraltillgångar, av F. H. Stenhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
14 NOV. UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN HÄFTE 46
O
1 9 3 6 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD ARG. 66
INNEHÅLL: Sovjetunionens mineraltillgångar, av civilingenjör F. H. Stenhagen. — Notiser. — Tekniska
föreningar. — Sammanträden.
Sovjetunionens minera Itillgångar.
Av civilingenjör F. H. STENHAGEN.
Föreliggande uppsats utgör ett apropos
till den stundande internationella
geologkongressen i USSR 1937 och är i allt
väsentligt grundad på en bok av A. E. Fersman,
direktör för Lomonosovinstitutet för
mineralogi, geologi och kristallografi, betitlad "The
scientific Study of Soviet Mineral
Resources" och utgiven i Moskva 1935,
ävensom på uppgifter som välvilligt lämnats av
professor W. Palmær och av A.-b.
Vattenbyggnadsbyrån, Stockholm.
Mineralogisk och geologisk forskning ha gamla
anor i Ryssland ehuru man icke kan tala om
någon systematisk inventering av landets
mineraltillgångar förrän i och med det industrialiseringsprogram
som tog fast form i de s. k. femårsplanerna. Redan
så tidigt som 1915—17 hade emellertid den kände
mineralogen Vernadsky angivit ett program för
studiet av mineral ur synpunkten av deras industriella
värde, vilket efter en tids avbrott genom
revolutionens omvälvningar vann nytt intresse i samband med
gruvindustriens återuppbyggande i den nya
Sovjetunionen. När sålunda den första 5-årsplanen tillkom
år 1927—29, befann sig redan den mineralogiska och
geokemiska forskningen i ett sådant aktivt stadium,
att densamma genast kunde inrangeras såsom ett
hjälpmedel i landets ekonomiska återuppbyggande.
De omedelbara frukter som industrien varit i tillfälle
att skörda av den kombinerade vetenskapliga och
praktiska forskning som bedrives av den stora
skaran yngre och äldre geologer, mineraloger och
geo-kemister i landet, har möjliggjort erhållandet av
förhållandevis stora anslag till forskning och
expeditioner. Sålunda har under senaste åren
Lomonosovinstitutet för mineralogi, geologi och kristallografi i
Moskva omkring 800 vetenskapliga medarbetare
jämte 200 tekniska biträden, och institutet åtnjuter ett
årsanslag av 12 mill. rubel motsvarande ett realvärde
av ca 7 mill. kronor, siffror vilka ge ett begrepp om
den betydelse som tillmätes dessa arbeten. Jämte
detta institut, som är det största, finnas även ett
antal andra på likartat sätt och med liknande problem
arbetande institutioner i olika delar av unionen.
Dessa institutioners verksamhet äger betydelse
såväl för upptäckandet och utforskandet av unionens
mineraltillgångar som för anvisandet av nya vägar för
deras industriella utnyttjande. De resultat som
vunnits och alltjämt vinnas, torde få räknas till de mest
fundamentalt värdefulla för landets ekonomi som
åstadkomines inom någon av Sovjetsystemets
verksamhetsgrenar. På grundvalen av landets
mineraltillgångar vilar icke blott dess metallurgiska och
kemiska industri i råvaruhänseende; även jordbrukets
behov av gödningsämnen och industriens såväl som
den enskildes förbrukning av olja och kol måste
täckas från dessa källor.
Ehuru geokemisk forskning bedrives i omfattande
skala såväl vid flera av landets högskolor och
universitet som vid ett stort antal industriella företag,
t. e. Apatittrustens geologiska byrå, Guldtrusten,
Oljeindustriens administration m. fi., förtjänar
särskilt framhållas det ovannämnda
Lomonosovinstitutet med dess olika stationer, Institutet för tillämpad
mineralogi i Moskva, Statens radiuminstitut,
Oljeinstitutet, Institutet för tillämpad kemi, Institutet för
gödningsämnen med tillhörande gruvavdelning,
Arktiska institutet, Keramiska institutet m. fi. såsom de
organ, vilka äro av särskild betydelse för den
inventering av Sovjetunionens mineraltillgångar som
pågår och redan burit synnerligen värdefulla frukter
för nationen.
Under Lomonosovinstitutet arbeta geokemiska
institutet i Sverdlovsk, varest speciellt de sällsynta
metallerna studeras, laboratoriet i Khodjent, varest
Centralasiens komplexa metallförekomster äro
föremål för studium, ävensom laboratoriet och museet i
Ilmenbergen i Ural. Härtill kommer en geokemisk
station vid Bajkalsjön som befinner sig under
byggnad, så att institutets verksamhet genom dessa
relativt självständigt arbetande avdelningar kommer att
omspänna praktiskt taget hela unionens område,
från Köla och Ural över Centralasien till Bajkal. Med
sina många publikationer, vetenskapliga
expeditioner och talrika forskningsställen är detta till
vetenskapsakademien knutna institut utan gensägelse det
största och mest betydelsefulla av alla
Sovjetunionens forskningsorgan på detta område. Institutet
samarbetar även med andra till vetenskapsakademien
knutna institut av vilka kunna nämnas det av
Vernadsky ledda biogeokemiska laboratoriet, institutet
för fysikalisk-kemisk analys, platinainstitutet samt
petrografiska institutet.
De stora vetenskapliga expeditioner som
Lomonosovinstitutet och därmed likartade institutioner
under de sista tio åren utsänt till olika delar av
unionens hittills föga utforskade områden, sakna
motstycke i Ryssland ända sedan den tid då
Messer-schmidt. Humboldt och Rose m. fi. på 1700- och 1800-
24 okt. 1936
539
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
