Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
klas, kromhaltig klorit och talk. I tunna skikt är
färgen hos kromiten brun till svart. Denna typ håller
ungefär 50 % Cr203.
Anrikningsförsök med malm härifrån ha givit sliger
med närmare 56 % Cr203 och äro de rikaste sliger, som
erhållits från någon kromitförekomst på hela
Newfoundland. Hela detta område är undersökt medelst
22 skärpningar. Någon utfrakt av brutet gods har dock
ej ägt rum.
3. Mount Cormack. (Nr 3 på kartan.)
Detta område ligger mycket isolerat på öns
centralplatå ungefär 40 engelska mil sydväst om
järnvägsstationen vid Bishop’s Falls. Härifrån leder landsväg
halvvägs till förekomsten. Att från södra kusten uppnå
Mount Cormack tager ungefär en veckas tid, om färden
göres först med kanot från Baie d’est och sedan till
fots.
Kromiten uppträder även här antingen såsom
lins-formiga massor eller såsom sliror i serpentin och
tycks följa smala dioritgångar. Själva
kromitlin-serna ha en strykning, som avviker något från
serpentinens strykningsriktning. Vid denna förekomst har
hittills påvisats ett tiotal kromitutsöndringar.
Kromiten håller 47,oo till 50,24 % Cr203 och spår av
platina. Någon drift har ej ägt rum.
Kromitförekorn ster i det västra serpentinbältet.
4. Stowbridge. (Nr 4 på kartan.)
Denna förekomst är belägen en och en halv engelsk
mil nordost om Stowbridge Brook av den norra armen
av Bay of Islands på öns västkust. Viken är isbelagd
under vintermånaderna. Närmast större ort är Curling,
beläget vid järnväg 21 engelska mil sydost om
Stowbridge.
Kromitkornen, som i tunna skickt visar brun färg,
ha diametern upp till 5 mm. Omgivande material är
fullständigt serpentiniserat, men kromitkornen kunna
hålla inneslutningar av oomvandlad otiom.
Större uttagna prov ha givit genomsnittsanalyser
från 5 till 12 % Cr203. På magnetisk väg har man
kunnat uttaga ett koncentrat hållande ungefär 40 %
Cr203.
5. Blow-me-down. (Nr 5 på kartan.)
Denna förekomst ligger vid Blow-me-down på södra
kusten av Bay of Islands. Den närmast belägna orten
vid kusten är Frenchman’s Cove, som ligger sex
engelska mil från Blow-me-down. Från Frenchman’s Cove
till järnvägsstationen Curling är det 10 mil.
Här är ca 100 ton krommalm utbrutna ur en lins
av nästan massiv kromit, åtta fot bred och 21 fot lång
i markytan. Rester av linsen visa att stupningen är
600 åt sydväst. I en skärpning ungefär 1000 fot
sydväst om denna lins har provtagits malm hållande 12 %
Cr203. Ytterligare arbeten äro ej utförda här.
Analysen av en derb kromit med några få procent klorit
visade en halt av 32,27 % Cr203.
6. Bluff Head. (Nr 6 på kartan.)
Denna övergivna gruva ligger i Lewis Hills,
utgörande den sydligaste delen av det västra serpentinbältet.
Arbetsplatsen är belägen omkr. en engelsk mil öster om
Port au Port Bay. Port au Port, 15 mil söder om
Bluff Head Brook, är den närmaste staden, från vilken
gruvorna kan uppnås pr båt eller landsväg. Port au
Port Bay är frusen under vintermånaderna. Skeppning
går ej att utföra direkt från gruvan, utan godset gick
till Brood Cove, 2 engelska mil söder om Bluff Head,
varest det kunde föras ombord på båt.
Detta är den enda förekomsten så långt västerut i
det västra serpentinbältet och det geologiska
karterings-arbetet är ej avslutat. De tidigare gruvarbetena äro
utförda i serpentiniserad dunit, ungefär 2 000 fot över
bergets fot. Skärpningarna i duniten visa några få band
av pegmatitisk pyroxenit med stora kristaller samt
åtskilliga smala gångar av metamosfoserad diorit porfyr.
Kromiten uppträdde här enligt tidigare
undersökningar i form av 10 ungefär parallella band, av vilka ett
var åtta fot brett under det att de andra i genomsnitt
hade en bredd av två fot. Banden voro mycket
regelbundna. Den malmmängd som kunde iakttagas i
blott-ningarna var icke oansenlig. Sedan gruvdriften
nedlagts ha stoliar och schakt samt skärpningar rasat igen,
varför det nu är svårt att få en bild av de geologiska
bildningarna inom den malmförande zonen. Åtskilliga
smärre linser av nära ren kromit kunde spåras
överallt i skärpningarna vid de geologiska undersökningarna
år 1931. Kromitlinserna stryka i nästan nord-sydlig
riktning med något ostlig avvikning och stupningen
varierar från 30 till 70° åt öster.
Kromiten uppträder som derba massor i serpentin.
Den består av korn av ungefär samma storlek, vilka
visa tendens till egen kristallform och ha omkr. 1 mm
diameter. De äro mörkbruna och ligga i serpentin.
Kromitkristallérna innehålla stundom inneslutningar av
olivin. Små gångar av asbest övertvära både kromiten
och serpentinen.
Av bruten malm, hållande 47,9 % Cr203 kunde
framställas koncentrat hållande 55 % Cr203 med 75 %
godsutbyte. Anrikningsverket är numera rivet.
7. Chrome Point. (Nr 7 på kartan.)
Denna förekomst ligger på östra kanten av Lewis
Hills ungefär 13 engelska mil från Fox Island-älvens
mynning i Port au Port Bay. Förekomsten går i dagen
på en sluttning ungefär V2 mil från Fox Island-älven
ungefär 600 fot över dalbottnen. Älven är ej segelbar
och en sandbank hindrar förbindelsen mellan älven och
Port au Port Bay och denna vik är f. ö. mycket grund
här. År 1902 hade man projekterat en järnväg till
stationen George’s Pond på Newfoundlandjärnvägen, ett
avstånd av sexton engelska mil.
Chrome Point är en föga brant kon, som reser sig
högt över omgivningen. Själva toppen består av ett
massiv av dunit med en approximativ diameter av 500
fot. Det är i denna dunit som kromiten förekommer
och själva det kromithaltiga området har över 2 000
fots längd och 900 fots bredd. Flera skärpningar
gjordes här 1901, men de äro nu igenrasade. Vid
undersökningen år 1933 hittades ett fyrtiotal
kromitutsöndringar inom detta område med en kromithalt växlande
från 10 till 75 %. Fattiga eluviala kromitplacers
uppträda på sluttningarna mot älven.
Kromiten härifrån är brunsvart och visar tendens till
egen kristallform. Omgivande material är vanligen
serpentin och mera sällan pyroxen. Kornstorleken är
huvudsakligen omkr. 1 mm, men korn med upp till 5
mm diameter förekomma. Små gångar med asbest,
ljusgrön serpentin och kromhaltig klorit genomsätta
lokalt kromitutsöndringarna.
Hittills på kromit undersökta områden av de båda
serpentinbältena på Newfoundland äro mycket
begränsade. I allmänhet har det visat sig, att den funna
kromiten lätt kan anrikas upp till 50 à 55 % Cr203. De
magnetiska egenskaperna hos kromiten och den
serpen-tiniserade duniten äro sådana att utsträckning och form
av kromitförande områden kunna bestämmas genom
magnetometriska observationer. Denna bulletin har
kommit till stånd för att genom de häri meddelade
geologiska och magnetiska rönen göra propaganda för en’
intensivare malmletning och därigenom söka få till
stånd en bärande kromitproduktion på Newfoundland.
8
11 aprii. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
