Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsvetenskap
lagen i särskilda borrare, lastare osv. har
man börjat införa maskinlastning. För
att underkasta lastningsproblemet ett
mera ingående studium bildades ett
sällskap: S. E. C. M. (Société pour l’étude du
chargement mécanique), som studerade
mekanisk lastning i Amerika, införskrev
lastmaskiner samt utprovade dessa i
gruvorna i Lorraine. De maskiner som
slutgiltigt provades voro av typerna Thew,
Conway och Goodman, varvid de två
förstnämnda visade sig lämpligast;
Conway (fig. 17) för mera trånga arbetsrum
och orter och Thew (fig. 18), där
utrymmet var större. Dessa försök utfördes
1928 (5, 7, 11, 12).
Tillverkning av lastmaskiner upptogs
nu i Frankrike, varvid man
tillgodogjorde sig de gjorda erfarenheterna. 1932
igångsattes fem Thew maskiner vid
Homécourt, varvid maskinerna användas
i cirkulation på så sätt att 3 st. äro i
arbete, en står i reserv och den 5:te är
underkastad revision resp. reparation.
Maskinerna fordra en takhöjd av minst
2,5 m och en rumsbredd av 6 m samt
sådana förhållanden att 200—300 ton bruten malm
kunna få samlas i en hög i rummet. Vid Homécourt
är malmflötsens mäktighet 3,5 och rummens bredd
7 m, varför utrymmet är mer än tillräckligt.
Resultatet är även tillfredsställande.
Lastningskapaciteten har varit 296 ton pr skift. Vid en brytning av
300 ton pr skift och handlastning fordrades tidigare
63 man (borrare, lastare, rälsläggare osv.). Vid
maskinlastning fordras 31 man inräknat personal för
reparationer och underhåll. Man anser, att
besparingarna skola vara mer än tillräckliga för maskinernas
amortering.
De 8 Conway maskiner, som byggts i Frankrike
och som togos i arbete 1931—1933, hade till 1 jan.
1935 lastat över 500 000 ton (12). Conway maskinens
höjd är 3 m för normal och 24 m för liten modell.
Den fordrar en ortbredd av 5—6 m. Kapaciteten
torde vara något lägre än med Thew. Perrin (7)
uppger 175—180 ton pr skift. Vid Audun-le-Tiche,
där förf. såg den i arbete, uppgavs kapaciteten till
max. 300 ton pr skift. För närvarande finnas 26
maskiner av Conway typ samt 8 st. Thew i arbete
på olika platser i Lorraine.
Omflyttning av vagnarna sker med små lok, som
kopplas med en 300 m lång kabel till loknätet.
Kabeln av- och pårullas automatiskt en trumma, då
loket går in resp. ut ur strossarna. Vagnarnas
storlek har fått ökas från 2 till 5 ton.
För små orter har man försökt lösa
lastningsproblemet med stigande skakrännor av system
Eick-hoff1 (fig. 19). Dylika förmå transportera godset
en väg av ca 70 m. Lastningen i rännan får ske
för hand, varvid lyfthöjden är obetydlig, eller också
ordnar man med en brygga av plåt intill ortbrottet
som fig. 20 visar. I detta senare fall laddas något
kraftigare, så att malmen kastas ut på bryggan.
Lastningen sker genom att plåtarna i bryggan
bortlyftas en efter en. Vagnarna få givetvis cirkulera
Fig. 19. Stigande skakränna.
Fig. 20. Lastning i ort med skakränna.
antingen genom en tvärort vid rännans
avlastningsände eller på det sätt fig. 20 visar. Försök med
denna anordning pågå för närvarande vid Ottange
(13).
Det svåraste lastningsproblemet vid
pelarbryt-ningen erbjuder givetvis lastningen i rummen, då
pelarna nedbrytas. Problemet är nog så viktigt, då
en tendens gör sig gällande att öka malmfångsten
ur pelarna. År 1930 bröts t. e. i departementet
Meurthe-et-Moselle 71,5 % av ali malm i arbetsrum
och 28,5 % ur pelare. År 1933 voro motsvarande
siffror 59,8 och 40.2 %. I Moselie bröts 1933 endast
41 % i arbetsrum och 59 % ur pelare. I rum av
tillräcklig storlek och med starkt tak har man tänkt
sig möjligheten att använda lastmaskiner. Det torde
dock höra till undantagen att detta låter sig göra,
då risken för ras är för stor. Däremot har
användning av skrapor i viss mån visat sig möjlig ocli
lyckade försök hava utförts vid Amermont-Dommary.
Transportlängden med själva skrapan överstiger
därvid ej 15 m. Det har nämligen visat sig, att vid
transportlängder över 40 m blir skraplastningen
oekonomisk. Skraporna äro lastnings- och ej
transportapparater (14).
Lastningen med skrapa i rummen vid pelarnas
nedbrytning har den stora fördelen att arbetarna ej
behöva gå in under raset. Om en och annan skrapa
går förlorad genom att bliva inrasad, så motsvarar
detta en obetydlig kostnad räknad pr ton malm.
i Gebrüder Eickhoff, Bochum.
V tf rakt.
Utfrakten sker ännu i viss utsträckning med
lin-dragning, men man övergår så småningom till
lokdrift, Vid den i fig. 6 visade lindragningen är
huvudorten 4,5 km lång. Kabelns hastighet är 46 m
pr min. och diam. 30 mm. Antalet vagnar är 6
pr 80 à 100 m kabel och kapacitet pr 8 tim. 800 ton.
Kraften är 110 kW och kostnaden för utfrakten för
hela gruvan Q,475 fr. pr ton. För lokdrift ställer den
11 aprti, 1936
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
