Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
\ i än 100 m samt
-^ t till ca 0,5 %
Fig. 16. Rasoinråde vid utbruten flöts. yJ^J större
mäktighet. Malm-
flötsens tjocklek inverkar föga, då den håller sig
mellan 2,5 och 6 m. Märglarna bilda vid
sönderbrist-ningen stora block.
Minetternas motstånd mot krossning har bestämts
på malmkuber från olika fyndigheter. Man har
därvid funnit ett krossningsmotstånd av lägst 170,
högst 489 kg/cm-. I fast klyft har malmen givetvis
annan hållfasthet än i småprov. Med hänsyn till
släppor och dylikt, som kunna försvaga malmen,
har man räknat med 70—80 kg pr cm2 för
malm-pelare eller i nödfall 170 kg/cm2.
Borrningen i minettegruvorna sker med
självrote-rande hammarborrmaskiner och sprängningen numera
nästan uteslutande med flytande syre. Genom att
ersätta det tidigare använda kolloidala kolet i
patronerna med träfiber har olyckornas antal nedgått
avsevärt. Att emellertid sprängningsolyckor fortfarande
förekomma visa de officiella rapporterna (16).
För 1923—1932 är sprängningsolyckornas antal pr
1000 ton 13 st. i järngruvorna, därav 1,9 med
dödlig utgång, emot 19 i kolgruvorna, varav 2 med
dödlig utgång. Sprängämnesåtgången är 63,8 kg för
järnmalm och 41,3 för kol räknat på 1 000 ton.
Därvid har 1 liter flytande syre räknats som 1 kg
sprängämne. Man ser härav, att
sprängningsolyckornas antal är lägre än i kolgruvorna trots att en del
kol brytes utan sprängämne.
Huvudorsaken till olyckorna vid sprängning med
flytande syre synes numera vara, att stubinen
brinner hastigare i syreatmosfären i borrhålen än
normalt. Vid försök har man funnit (17), att
bränntiden förkortas med 25—40% av tiden utan syre,
om förladdning ej användes. Användes förladdning
är minskningen endast 15—22 %.
Även förekommer vid flytande syre dubbla
detona-tioner. Orsaken till dessa har man ännu ej lyckats
utreda. Avsevärt försenade skott kunna även
förekomma. Detta har man funnit bero på att
stubinen på ett eller annat sätt ryckes av. Elden
fortplantas emellertid långsamt i det med syre indränkta
papperet i patronerna och skottet går till slut. Man
liar försökt undvika dessa svårigheter genom att
använda stubin av speciellt slag. Så t. e. har man
försökt inblanda metallsalter, som nedsätta de av-
Fig. 17. Conwayskopa.
gående gasernas temperatur eller som utveckla
kolsyra eller svavelsyrlighet. De inblandade salterna
äro därvid karbonater och bikarbonater, oxalater
och sulfider.
Lastning.
Arbetet vid pelarbrytningen har tidigare varit
organiserat på så sätt, att samma arbetslag utfört
borrning, skjutning och lastning. Lastningseffekten
var 1930 vid handlastning 16 ton (malmens eg. v.
2,7) och förtjänsten pr man och skift för lastare
39 fr. (= fr. 2,44 pr ton). Borraren tjänade
samtidigt 46 fr. pr skift. Kostnad pr ton för arbetare
på berget var ca 3,00 fr. pr ton.
Samtidigt som man strävar efter att dela isär
Fig. 18. Thewskopa.
20
14 mars 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
