Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
den omblandning den smältande chargen erhåller i
en roterande ugn underlättas uppkolning av charger,
vari stor mängd stålskrot ingår, och trots närvaron
av oxiderande atmosfär kan sålunda gjutjärn
framställas ur charger, bestående av huvudsakligen
stålskrot. Förf. lämnar exempel på utförandet av
smältningen, och resultaten belysas med mikrofotografier
och hållfasthetsvärden. Skrotförädlingens
ekonomiska förutsättningar beröras schematiskt för
kolpulvereldade och elektriska ugnar.
NOTISER
Skrotfrågan blir med varje år, som går, allt
betydelsefullare. Till följd av ett flertal tvångströjor, som lagts
på världshandeln, och trots de subventioner av olika
slag, som sjöfarten begåvats med, visar världshandeln i
stort sett inga eller mycket svaga ansatser till
upp-livning.
Ett ej så oviktigt pius till världshandeln har dock på
senare år tillkommit, nämligen de internationella
skrotaffärerna.
Totala kvantiteten skrot, som år 1935 transporterades
mellan världens länder, uppskattas till ej mindre än ca
4 mill. ton. År 1930 var motsvarande siffra ungefär
hälften så stor. Exportsiffrorna för år 1934 ställa sig
för de viktigare exportländerna som följer:
U. S. A..... 1 865 000 ton Holland ...... 269 000 ton
Frankrike . . 621000 „ Storbritannien 227 000 „
Belgien ____ 337 000 „ Tyskland .... 95 000 „
U. S. A:s andel i skrotexporten, som åren 1930 och 1932
endast var 20 %, har under 1935 stigit till över 50 %.
Skrotfrågans betydelse för U. S. A. självt belyses av
följande siffror: Under tioårsperioden 1925—34
konsumerades i U. S. A. 256 mill. long tons skrot, varav 193 mill.
av de amerikanska stålverken.
Under samma period förbrukade samma verk 399 mill.
long tons järnmalm. Med en genomsnittlig järnhalt
av 50 % motsvarar detta ca 200 mill. ton stål.
Totala skrotkonsumtionen i U. S. A. 1925—34 var
alltså 128 % av järnet i den konsumerade järnmalmen
och stålverkens behov av råvara fylldes till hälften
genom skrot, till hälften genom malm.
De nämnda siffrorna för skrotkonsumtionen vid de
amerikanska stålverken inkludera det vid verken själva
fallande skrotet. Hemskrotets andel förhöll sig till
köpskrotets som 1:1. Då stålverkens skrotköp åren 1925
—34 översteg 100 mill. ton = 10 mill. ton per år och
malmkonsumtionen genomsnittligt var 40 mill. ton, har
köpskrotet för de amerikanska malmtillgångarna på 10
år betytt 5 års ökning i livslängden.
Ovanstående siffror liksom efterföljande referat äro
hämtade ur redogörelsen för det åttonde årsmötet med
The Institute of Scrap Iron and Steel, som nyligen
hölls i Chikago. Redogörelsen är refererad i sist
utkomna häftet av "Steel".
Skrothandeln sysselsätter ca 200 000 arbetare, och
sannolika årsomsättningen uppger han till över 200
mill dollars.
I klar insikt om skrotspörsmålets betydelse har U. S.
Bureau of Mines nu beslutat att hädanefter varje år
upprätta en skrotstatistik, som till att börja med endast
skall avse järn- och stålverken samt gjuterierna.
Det först utsända frågeformuläret kommer att göras
så enkelt som möjligt. Man avser till att börja med
endast att få tillförlitligt statistiskt utrönt, huru mycket
hemskrot och huru mycket köpskrot, som varje verk
konsumerar.
Ett nästa steg är emellertid redan under förbere-
dande, i det man avser att också statistiskt uppdela
de olika skrotkvaliteterna och samtidigt indirekt kunna
fastställa, huru mycket tackjärn, som förbrukas i olika
slag av tackjärnsraffinerade ugnar. Slutmålet är att
få en fortlöpande årlig statistik, som för de olika
kvaliteterna även skiljer på nytt skrot och gammalt skrot.
Med nytt skrot menar man allt skrot, som i samband
med tillverkningen faller ej blott hos järn- och
stålfabrikanten själv, utan även hos järn- och
stålförbru-kande industrier av alla slag.
Med gammalt skrot förstår man allt sådant, som
"slitits ut" i en användningsperiod eller som ingått i
kasserade, omoderna konstruktioner.
Givetvis avser man icke att glömma skrot av andra
metaller än järn.
The Bureau of Mines har uppmärksamheten fäst på,
att någon uttömmande statistik över skrottillförseln och
skrotåtgången icke är möjlig utan att även antasta
skrotfirmorna med frågeformulär.
Att den moderna tekniken även på skrotets område
medfört väldiga omkastningar är lätt att påvisa. Förr
voro järnvägarna största skrot-"producenten", och
skrotet var då huvudsakligen "gammalt" och grovt skrot.
Numera torde största skrotkvantiteten härröra från
bil- och maskinfabrikationen från skrotade bilar och
maskiner samt fartyg. Men samtidigt består skrotet nu
till mycket stor procent av finfördelat gods, svarvspån,
tunnplåt och allehanda s. k. samlingsskrot.
På grund av transportförhållandena var förr i världen
avsättningsområdet för en viss tillgång av skrot mycket
begränsat.
Nu uppträder exempelvis Japan som stor skrotköpare
hela världen över. U. S. A. exporterar skrot till 30
länder. Tyskland importerar skrot från 35 länder och
exporterar till 18.
Oaktat skrotfrågan skymtar ej blott i
Versailles-förhandlingarna utan även vid den ekonomiska
världskonferensen för några år sedan, har vad som i olika
länder åtgjorts betr. skrot hittills så gott som
uteslutande syftat till garderande av de egna
skrottillgångarna eller till tvångsavsättning eller maximipris.
Längst i sistnämnda hänseende har man kommit i
Tyskland, som sedan 32 år tillbaka har en
skrotorganisation, vilken allena både köper och säljer allt
järnskrot. I Tyskland måste allt skrot passera
skrotcentralen, som också förr själv bestämde priset; nu fastställes
det av regeringen. Det goda har under alla förhållanden
denna stränga organisation medfört, att den tyska
skrothandlaren liksom stålverket aldrig är i tveksamhet om
priserna på de olika skrotkvaliteterna, vilka äro
noggrant fastställda i klara specifikationer.
En kommitté, tillsatt av National Resources Board
för utredande av vissa frågor rörande U. S. A:s
mineralfrågor, avslutade sitt i dec. 1934 avlämnade
betänkande med följande ord: "Skrotfrågan är den svarta
fläcken i världens metallekonomi."
I. Br.
Beriktigande. Firman Friedrich Krupp A.-G., Essen,
har meddelat Teknisk tidskrift, att i nr 6 av
Bergsvetenskap 1935 i uppsatsen "Pulvermetallurgi och dess
till-lämpning på hårdmetalltillverkning" av K. Bonthron en
felaktig uppgift insmugit sig på sid. 46, nämligen att
hårdmetallen Ardoloy skulle framställas av British
Thomson Houston Co under licens från Krupp. Denna
uppgift stämmer ej med verkliga förhållandet, enär
firman Krupp icke meddelat den brittiska firman någon
licens för framställning av Ardoloy.
Författaren beklagar den felaktiga uppgiften och
meddelar, att den beror på uppgifter, som han erhållit från
annat håll och som tydligen varit oriktiga.
K. Bonthron.
40
11 aprii. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
