Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsvetenskap
vända olika slagen av impulsenergi. För att
åskådliggöra, vad som ger upphov till en atoms
röntgenstrålning, kunna vi tillgripa Bohrs atommodell. (Det
måste emellertid göras det förbehållet, att de
teoretiska grundvalarua, på vilka den Bohraka
föreställningen vilar, genom de senaste årens
undersökningar av de Broglie, Heisenberg, Schrödinger, Dirac
m. fi., undergått högst väsentliga förändringar.) Kring
en positivt laddad kärna kretsa negativt laddade
elektroner till ett antal, som bestämmes av atomens
ordningstal i det periodiska
systemet. Elektronerna kretsa i
banor kring kärnan på så sätt.
att de gruppvis äro fördelade på
ett antal höljen eller skal på
olika avstånd från kärnan. Det
fordras ett kraftigare ingrepp
för att lösgöra en inre, närmast
kärnan befintlig elektron, än
vad som är erforderligt för att
lösgöra de yttersta s. k.
valenselektronerna. Vi ha ju i kapitlet
om den optiska spektralanalysen
funnit, att det för frigörandet av valenselektronerna,
dvs. för jonisering av en atom, är tillräckligt med den
elektriska gnistan som impulsenergi. Om vi nu istället
bombardera en atom med katodstrålar eller bestråla
densamma med röntgenljus, så inträffar det, att
elektroner från de inre höljena lösgöras. Atomen
kommer därigenom att visa luckor i det inre hölje,
som träffats av de från katoden emanerande
a-partiklarna. Detta betyder en ökning av atomens
energi. Emellertid är livslängden hos en dylik atom
mycket kort, ty de i ett inre hölje frigjorda
elektronerna ersättas snabbt av från ett yttre hölje
infallande elektroner. Om impulsenergin överstigit ett
visst för varje atomslag karakteristiskt minimibelopp,
så ske dessa elektroninfall språngvis från hölje till
hölje, och en slags reorganisation av den normala
atomen äger rum. Den därvid avgivna energin sker
i form av strålningsenergi, vilket tar sig uttryck
genom emission av spektrallinjer inom det kortvågiga
dispersionsintervallet, som kallas röntgenspektrum.
Detta intervall är beläget mellan 0.5—10 A. E. Då
denna enhet nu är för stor, så har man inom
rönt-genspektrografin infört beteckningen X-enhet. (1
Å. E. = 1 000 X. E.)
Varje reorganisationssprång, som äger rum mellan
Fig. 1. Kvartsspektrograf, nyare konstruktion. Dispersion 2000—5800 A. E. Plåtens format
6x24 cm. Tillverkare: Zeiss, Jena.
de olika elektronhöljena motsvarar avgivandet av en
bestämd energimängd. Vi kunna därför i det
följande, då vi mest skola uppehålla oss vid de av en
atom avgivna energibeloppen, utbyta bilden om
elektronhöljen mot begreppet energinivåer.
Elektroninfallen, som vi bildlikt talat om, motsvara
således avgivandet av ett bestämt energikvantum. Den
energimängd E, som avgives mellan tvenne nivåer,
vilkas energimängder äro El och E., resp., kan
uttryckas med formel: E~E1 — E., = h-v, där h är
den Planckska konstanten (6,55 • 10—27 ergsek.) och
v = den uteända spektrallinjens frekvens eller
svängningstal, vilket till våglängden ). står i relationen:
Q
I = där c är ljusets hastighet. Av lätt insedda
v
Fig. 5. Gnistspektra av 28 element upptaget med en Zeiss-spektrograf.
11 aprti, 1936
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
