Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
vända kemikaliernas renhet. Det hela är alltså ett
slags kombinerat blindprov.
För att giva ett enkelt exempel på en geokemisk
analysgång kan jag beskriva det förfaringssätt, som
jag huvudsakligen använder vid den geokemiska
undersökningen av sveneka järnmalmer, som f. n. pågår.
Kiselsyran avrykes på vanligt sätt med fluorväte,
och återstoden löses i konc. saltsyra. Järnet
avlägsnas med tillhjälp av eterextraktion, varvid den i
eter lösliga ferrikloriden avskiljer i en separertratt.
Då de övriga, för undersökningen avsedda elementens
klorider icke äro eterlösliga (under vissa
koncentrationsbetingelser), så äro de anrikade i återstoden. På
detta sätt når jag upp till anrikningsfaktorn 75.
Genom ytterligare utlösning av Mg, Ca och
alkalimetal-ler kan faktorn ökas till ungefär 100, vilket är
tillfyllest, då alla element äro spektralanalytiskt
bestämbara, som vi kunna uttrycka i gram pr ton malm.
Jag får visserligen en hel rad element medbestämda.
som icke ha ett omedelbart intresse, men som ur
vissa teoretiska synpunkter komma att bliva av ett
stort värde. För att anföra ett exempel på, vilka
element, som sålunda bliva registrerade, kan jag
nämna, att samtliga sällsynta jordartemetaller med
jämnt atomnummer bliva analytiskt bestämbara i
Kirunavaaras A-malm.
Jag har nu i korthet sökt redogöra för de
analytiska arbetsmetoder, som vid sidan av de kemiska
finna användning inom den geokemiska forskningen.
Framställningen gör långt ifrån anspråk på
fullständighet, utan syftemålet har mera varit att delgiva de
lärdomar och erfarenheter, som jag, under mitt
arbete på härvarande institut, som står under
professor W. Noddacks utomordentliga ledning, har kunnat
inhämta.
Geokemins betydelse för berghanteringen.
Betydelsen av den geokemiska forskningen i alla
de fall, där begreppen kemisk sammansättning och
elementfördelning spela en roll är självklar. Det är
heller icke min avsikt att uppehålla mig med att
söka bevisa det. Jag skall blott nämna några
exempel, som visa, att en genom geokemisk analys vunnen
djupare kunskap om de olika atomslagens kemiska
funktioner betyder ökade möjligheter att bedöma ett
kemiskt händelseförlopp i den oss omgivande
naturen, med allt vad detta innefattar i fråga om ökad
förmåga att klarlägga alla de genetiska spörsmål,
vilka snart sagt möta oss i varje objekt, med vilket
bergsvetenskap och bergshantering ha anledning
att befatta sig.
Vi ha förut mött den satsen, att alla element äro
dispergerade överallt, och att det blott är deras
koncentrationer, som växla. Om nu detta är riktigt —
vilket vi främst genom I. och W. Noddacks
betydelsefulla undersökningar (2) icke ha anledning att
betvivla — så kunna vi omvänt ur denna sats uppställa
följande arbetshypotes: Genom att undersöka ett
godtyckligt ämnes kemiska sammansättning och
elementfördelning i detalj skola vi därur vara istånd att
draga slutsatser beträffande ifrågavarande ämnes
genesis hänfört till ett känt kemiskt system. Ett
exempel skall belysa detta. Varje malm har en
för dffnsamma karakteristisk elementfördelning inom
olika koncentrationsintervall. Vissa av dess
beståndsdelar medfölja i de metallurgiska processer,
som denna malm liar att, genomgå. Med ledning
härav lyckades det I. och W. Noddack (8) att, genom
en ingående undersökning av en som "fysikaliskt ren
platina" angiven produkt, icke blott påvisa ett stort
antal karakteristiska föroreningar, utan även — tack
vare dessa "föroreningar" — visa, att den använda
platinamalmen (eller rättare sagt råplatinan)
härstammade från en viss känd fyndort.
I den geologiska forskningen komma med största
sannolikhet geokemiska undersökningar att få en allt
större betydelse, när det gäller att bedöma genetiska
problem. Låt oss t. e. antaga, att vi verkligen ägde
en ingående kännedom om elementfördelningen i våra
tämligen omdebatterade grönstenar och diabaser, som
under skilda geologiska perioder intruderat i det
fennoskandiska urberget. Utom den rent geokemiska
betydelse, som en dylik kunskap redan i och för sig
skulle innebära, så skulle en möjlighet till exakt
bedömande av nämnda bergarters genetiska ställning
inbördes föreligga. Ett annat viktigt och mera
omfattande geokemiskt forskningsobjekt är måhända
de fennoskandiska graniterna. Genom en systematisk
geokemisk undersökning av de olika graniterna har
man grundad anledning förmoda att, med stöd av
redan förefintliga geologiska premisser, definitivt
kunna bringa frågan om de fennoskandiska graniter
nas kronologi ur världen. Därmed skulle mycket
vara vunnet inom urbergsforskningen, så mycket
mera, som man därigenom även skulle kunna vinna
klarhet i frågan om vilka graniter som äro
malm-förande ("malmbringare"), och — lika viktigt —
vilka som inte äro det. Det skall emellertid inte
förnekas, att stora svårigheter kunna vidlåda en dylik
undersökning, då man ju ingenting vet om graniter
nas kemiska medelsammansättning, dvs. i vilka
element och under vilka gränskoncentrationer, som man
liar att söka det geokemiska beviset. Att en dylik
undersökning förr eller senare måste komma till
stånd, därom kan intet tvivel längre råda.
För lösandet av en hel mängd problem, som äro
förknippade med den kemiska bergartsmetamorfosen
kommer säkerligen geokemin att bliva ett
oumbärligt hjälpmedel, vilket ligger i sakens natur. Vi ha
ju antytt, att malmer innehålla vissa karakteristiska
"ledelement", som medfölja i de metallurgiska
processerna, Av analoga skäl har man anledning antaga,
att vissa ledelement i en magma skola sätta sin prägel
på sammansättningen hos en sidobergart, som
utsatts för kemiska nietamorfosverkningar från denna
magma. Detta antagande har i några
detaljundersökningar redan prövats och befunnits vara riktigt, och
det bör säkerligen kunna utsträckas att gälla vid
undersökningar av mera omfattande metamorfa
processer.
I mycket nära sammanhang med metamorfa
processer står frågan om urbergsmalmernas genesis. Det
är ju bekant, att ett flertal teorier om en dylik malms
genetiska samhörighet med en viss magma hava
uppställts. I några fall ligga de geologiska
förhållandena, som stödja en här antydd genetisk teori så
klara, att någon tvekan knappast kan råda, I andra
fall — och de äro icke få — äro de rådande geologiska
förhållandena så komplicerade och svårtydda, att
en-tydliga bevis för en eller annan malmgenetisk teori
svårligen kunna förebringas. Det ligger i den
hittills använda undersökningsmetodikens begränsning.
52
13 juni 1930
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
