Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
BERGSVETENSKAP
Redaktör ; ERNST j. a. ROTHELIUS
INNEHÅLL: Om granulometrisk karakterisering av sediment och sedimentära bergarter, av fil. dr Tor H.
Hagerman. — Notiser. — Föreningsmeddelanden.
Om granulometrisk karakterisering av sediment och
sedimentära bergarter.
Av fil. dr TOR H. HAGERMAN.
Sedimentens användbarhet som argument i den
regionala korrelationen.
Studiet av sedimentens elementära byggnad och
bildningsbetingelser tillhör ett av geologiens
centrala kunskapsområden som först i en sen tid vunnit
ett mera allmänt beaktande. På grund av de
komplicerade och till synes föga givande problemens natur
hava de angripits under hand i mån av behov och
ofta för lösandet av från sedimentgenetiken vitt
skilda frågor.
Det är lämpligt att med avseende på företeelsernas
natur skilja på lokal och regional sedimentation.
Någon skarp gräns finnes givetvis icke mellan dessa
sedimentationstyper, men man når därigenom större
möjlighet att kunna fastslå allmänna premisser
beträffande desamma. Det är framför allt vid fall av
vattentransport som de bägge förloppen bliva
påtagligt åtskilda genom att förskjutning inträffar i
relationen mellan strömhastighet och strömdjup. Detta
förhållande, applicerat på jämförbara delar av
strömbanan, har i allmänhet ett högre värde vid de endast
lokalt utbredda sedimentationsprocesserna. Även är
djup variationerna i transportleden förhållandevis mer
utpräglade vid den lokala sedimentationen. Genom
det lokala utfyllandet av fördjupningarna i jordytans
konfiguration uppstår möjlighet för den regionala
sedimentationsföreteelsen att breda ut sig över högst
betydande arealer, utan att underlagets topografi
inverkar störande på företeelsens likformiga utveckling.
De regionala sedimenten tilldraga i högsta grad
intresset, dels på grund av deras dominerande
betydelse såsom varaktiga åldersregistratorer för den
historiska geologien, dels på grund av de värdefulla
minerala resurser som förekomma inlagrade i
desamma eller infiltrerade i särskilt porösa nivåer.
Möjligheten till korrelation dvs. till identifiering av
relativt synkrona lager eller nivåer är väsentlig vid
behandling av frågor som beröra dessa förhållanden.
Den på platsen bildade faunan eller floran, vilken
icke är att betrakta som sediment i vedertagen
bemärkelse har, där den är företrädd, mången gång ett
högt värde för korrelationsarbetet. Där densamma
saknas är man emellertid för denna uppgift uteslutande
hänvisad till en karakterisering av sedimenten själva,
baserande sig på, antingen för avsättningsförhållan-
dena typiska strukturella drag, eller data
förknippade med klastiska, kemiska eller biogena element.
Till strukturdragen hör framför allt
stratifierings-typen dvs. skiktgränsernas utbildning som mer eller
mindre buktiga ytor och i beroende av sedimentens
sammansättning, samt dessa ytors orientering i
förhållande till det allmänna sedimentationsplanet. Vid
det geologiska fältarbetet tillskrives detsamma ett,
visst korrelativt värde, men märkligt är att man sak
nar, med undantag för några specialfall, kvantitativa
uppgifter på denna punkt.
Ett annat strukturellt drag är den absoluta
mäktigheten av ett till sin sammansättning någorlunda
enhetligt lager, liksom även av en lagerserie. Den la
terala uthålligheten av sistnämnda mäktighet utgör,
där densamma låter sig direkt följas, den empiriska
grunden för våra deduktioner angående sediment
strukturernas byggnad i stort. Formationsmäktighe
terna som praktiskt användbar korrelationsfaktor för
lorar dock av flera orsaker mycket av sin betydelse,
framför allt på grund av osäkerheten vid
identifieringen. Vid vissa slag av växellagring knytes
intresset vid komponenternas eller den periodiska kom
pouentutvecklingens mäktighetsvariationer. Gerar»
de Geers metod att konnektera sådana
variationsdiagram för glacifluviala sediment visar oss att den
senare under gynnsamma förutsättningar kan få en i
viss mån regional och samtidigt homogen utbredning
av sedimentationsföreteelsen över en så pass ojämn
topografi som den prekvartära denudationsytan i vårt
land.
Det uttransporterade biogena materialet spelar i
jämförelse med det ovan berörda autoktona en under
ordnad betydelse som korrelationsfaktor i regionala
formationer. Det grövre materialet förlorar ofta sin
biologiska bestänibarhet genom avnötning under
transporten och genom samfallande med ur
konserveringssynpunkt olämpligt material. Vilken roll
transporten av foraminiferer och andra mikrofossil
spela vid deras nivåbeständiga uppträdande i
regionala formationer är väl ännu icke fullt utrett. 1
vissa fall anser man sig dock ha påvisat att
havsströmmarna ha inverkat vid deras distribution. Det
huvudsakligen eoliskt uttransporterade fossila pollen,
som uppträder inlagrat i ofta rent lokala sediment
12 sept. 1936. häfte 9
t 57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
