Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
någorlunda samfallande korn. Som framgår av de
tidigare anförda teoretiska betraktelserna böra dessa
mätningar i första rummet giva så goda uppgifter
som möjligt om kornets volym och maximala
projektionsyta. Kornens maximala utsträckning
varierar effektivare med de nämnda storheterna än någon
annan parameter hos kornen, t. e. den vid siktning
bestämbara. I långt högre grad bli mätningarna
effektiva om de kombineras med bestämningar av en
korresponderande breddutsträckning.
I anslutning till detta utföras följande
bestämningar:
T. Kornens maximala utsträckning:
a) Bestämning av sorteringstyp.
b) Bestämning av kornstorleksvariationerna.
II. Fördelning av relativbredderna:
a) Kvalitativ bestämning.
b) Kvantitativ bestämning.
Här skall nu närmast redogöras för det
gemensamma i materialets behandling vid de olika
förfaringssätten, varefter de för varje bestämning
säregna observanda komma att beröras.
En stor del sandhaltiga och även rätt hårda
bergarter kunna genom lämplig behandling uppluckras,
varefter vilken som helst av ovannämnda
bestämningar kan utföras på desamma. Även på starkt
för-kislade sediment kan emellertid som nedan anföres
bestämningarna under grupp I utföras.
Provtagningen: Vid en fundamental revision av
lagerserien, vare sig denna göres i fält eller i
borrprofil, uppmärksammas först i vilka partier en
enhetlig utveckling föreligger av sedimenttypen. Om
en utpräglad rytmisk växellagring uppträder i ett
sådant avsnitt avser provtagningen i första rummet
det grövsta materialet, dvs. de kornstorlekar som
återspegla strömstyrkans maximala effekt i
erosions-hänseende. Även medtages för jämförelsens skull ett
och annat prov av den finaste antipoden.
Är nu amplituden i kornstorlekens rytmiska
variation så stor att t. e. rikligt med korn större än 1 mm
förekomma hos det grövsta materialet, medan ännu
det finaste är rikt på lersubstans, är det nödvändigt
att ytterligare medtaga ett medelgrovt prov.
I en fundamental profil böra proven tagas med
högst 20 meters "stratigrafisk nivåskillnad". Det är
nämligen av stor vikt att ett stort antal prover
medtagas för att genom kompletterande mätningar
avfärda de osäkerhetsmoment som kunna uppträda
under mätningsarbetets gång.
Vid de stratigrafiska nivåer där diskontinuitet i
sedimenttypen uppmärksammas tagas prover från
angränsande skikt på bägge sidor.
Proven behöva icke vara stora, och om materialet
är mycket löst så att fara för deras sönderfallande
föreligger, böra de uttagas från ett och samma
skikt. Detta är av särskild vikt vid svagt utbildad
växellagring dvs. obetydlig amplitud i rytmiska
korn-storleksvariationen och därav följande skikttunnhet.
Saknar sådant material cementering är det bäst att
redan i fält avskilja en för statistiken erforderlig
materialmängd på ca en kubikcentimeters volym.
Om bergarten är välcementerad angives
sedimenta-tionens ungefärliga gravitationsriktning med en pil
på stuffen.
Digereringen: Det är att märka att även till synes
svårlösliga, silikathaltiga cement genom upprepade,
skilda behandlingar låta sig uppluckras. Men även
icke hopkittat material bör digereras med syror så
att den hinna av föroreningar som ofta betäcker
mineralkornens yta blir upplöst, och så att kvartsen
utan svårighet senare låter identifiera sig.
Som redan antyddes i föregående avsnitt är
mängden av det material som skall vidarebehandlas
beroende av sedimenttypen. Då den statistiska
vidare-behandlingen baserar sig på kornantalet och ej på
volymsfördelningen är det uppenbart att man av ett
grövre material behöver en större mängd än av ett
fint. Ä andra sidan har man vid det förstnämnda
materialet att räkna med större vertikal homogenitet.
I detta fall behöver man alltså endast taga i
betraktande att provet ej blir så stort att för mycken tid
förloras vid den senare generalprovuttagningen av
den minimala materialmängd som i gynnsammaste
fall erfordras vid mätningen. För den händelse att
materialet visar sig vara statistiskt svårbearbetat böi
dock en tillräcklig kvantitet finnas digererad. I
allmänhet är 1 cm3 sediment tillräckligt, dock förutsatt
att cementhalten är låg. Av finsandigt material
behöves ofta icke 1/i av denna mängd digereras.
I allmänhet ger behandling med saltsyra ett önskat
resultat. Syran bör vara koncentrerad, någon risk
att ens den finaste kvartsen angripes föreligger icke.
Provet bör kokas och behandlingen helst utsträckas
till några dagar. Är sandstenen oljehaltig, kan en
upphettning vara tillräcklig för att avdriva denna.
Dock är det ofta tillrådligt att först tvätta med
något lämpligt organiskt lösningsmedel. Vissa
asfalt-impregnationer kunna vara ytterst svåra att få
bort. Jag har då med fördel begagnat mig av
kokning i konc. salpetersyra med tillsats av
kalium-klorat. Sedan provet tvättats och torkats, visar det
sig kanske fortfarande mycket resistent mot
sönder-smulning. I sådant fall, ofta beroende på hög
för-kisling, kan en upprepad upphettning och snabb
avkylning vara effektiv. Slutligen kan en varsam
behandling med alkalier även få förekomma. Man
måste bedöma frågan i varje enskilt fall och den
sedi-mentpetrografiska litteraturen ger härvid många
anvisningar.1
Söndersmulningen av provet bör företagas med
varsamhet mellan halvelastiska föremål (trä, celluloid,
hårt gummi etc.) så att partiklarna icke onödigtvis
splittras.
Preparering: Sedan provet är helt uppdelat i sina
mekaniska komponenter omblandas materialet väl
med tillhjälp av en bleckremsa och uthälles försiktigt
på ett upprutat papper. Om materialet får falla fritt
inträffar genast sortering som bör undvikas. Provet
utbredes över papperet och från några jämnt
fördelade ytenheter uttages så mycket material som
behövs för varje preparat. Det är av största betydelse
att till varje preparat icke tages mera sand än att
partiklarna kunna ligga fullt fritt från varandra på
objektglaset. Kvartskornen äro nämligen i
allmänhet ganska flata till sin form och avsikten är att de
skola vila på någon av sina minst buktiga ytor,
vilket senare kontrolleras vid mätningarnas
utförande. I vissa fall, särskilt vid användning av pro-
1 Jfr t. e. Milner, H. B., Sedimentary Petrography, 2nd
ed., London 1929.
62
11 aprii. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
